Avskedande av civilanställd vid Polismyndigheten ogiltigförklaras av Arbetsdomstolen
Tvisten rörde om Polismyndigheten haft laga grund att avskeda, eller i vart fall sakliga skäl att säga upp, en civilanställd handläggare som – för en händelse på fritiden – dömts för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik, och i direkt anslutning till brottsligheten gjort uttalanden till ett vittne och poliser bl.a. om att han var anställd hos Polismyndigheten.
Bakgrunden och händelseförloppet var följande.
Arbetstagaren (”JH”) var anställd vid Nationella operativa avdelningen (”NOA”) som ambassadhandläggare och hade varken polisexamen, polisiära befogenheter eller myndighetsutövande arbetsuppgifter. I maj 2024, på sin fritid, framförde JH bil med en mycket hög alkoholkoncentration i blodet (minst 2,14 promille). I en korsning körde JH mot rött ljus och sedan mot färdriktningen, varpå han krockade med en bil. JH fortsatte sedan långsamt sin körning några hundra meter i rätt färdriktning och upp på en cykelbana, där han slutligen krockade med en refug eller stolpe. Polis tillkallades och JH medtogs för provtagning. I direkt anslutning till händelsen uppgav JH för såväl ett vittne som ingripande poliser att han arbetade vid NOA inom Polismyndigheten.
Polismyndigheten beslutade i september 2024 att avskeda JH. I mars 2025 dömdes JH till två månaders fängelse för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik.
Fackförbundet ST väckte talan i Arbetsdomstolen och yrkade att avskedandet skulle ogiltigförklaras samt att JH skulle tillerkännas lön och allmänt skadestånd.
Polismyndigheten avskedade JH med hänvisning till att han gjort sig skyldig till grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik. Staten gjorde även gällande att JH:s uttalanden i anslutning till brottsligheten riskerade att skada bl.a. allmänhetens förtroende för Polismyndigheten, och innebar risk för otillbörlig påverkan av polis i tjänsteutövning. Enligt staten visade JH:s brottslighet och agerande i samband därmed att han uppenbarligen var olämplig att ha anställning hos Polismyndigheten.
Parterna var överens om att JH vid tidpunkten för brottsligheten led av ett alkoholberoende av sjukdomskaraktär och att han därefter genomgått rehabilitering som avslutats med gott resultat.
I frågan om laga grund för avskedande redogjorde Arbetsdomstolen för den praxis som gäller för offentligt anställda och för polisanställda, samt för skillnaden mellan poliser och civilanställda inom Polismyndigheten. Arbetsdomstolen framhöll att även om JH:s brottslighet var allvarlig, fanns det flera omständigheter som talade mot avskedande. Brottsligheten hade begåtts utanför anställningen, den hade ett samband med alkoholberoende av sjukdomskaraktär och kunde, bl.a. mot bakgrund av den lyckade rehabiliteringen, betraktas som en engångsföreteelse. Vidare beaktade Arbetsdomstolen att JH var civilanställd utan polisiära befogenheter och myndighetsutövning, vilket innebar att samma höga krav på oförvitlighet som ställs på poliser inte kunde upprätthållas mot honom. Vid en sammantagen bedömning fann Arbetsdomstolen att den aktuella brottsligheten i sig inte innebar att JH visat sig uppenbart olämplig att ha anställning hos Polismyndigheten.
När det gällde JH:s uttalanden till vittnet och poliserna konstaterade Arbetsdomstolen att dessa varit klart olämpliga. Arbetsdomstolen fann dock att risken för skada på Polismyndighetens anseende samt risken för otillbörlig påverkan av polis i tjänsteutövning varit begränsad. Sammantaget ansåg Arbetsdomstolen därför att JH inte genom sitt agerande visat sig uppenbart olämplig att inneha sin anställning. Laga grund för avskedande förelåg därför inte.
Arbetsdomstolen prövade därefter om det funnits sakliga skäl för uppsägning. Arbetsdomstolen framhöll att JH, vid tidpunkten för brottsligheten, led av ett alkoholberoende av sjukdomskaraktär, vilket han rehabiliterats från. Den brottslighet som JH dömts för framstod enligt Arbetsdomstolen som en engångshändelse och någon kritik mot JH:s arbetsinsatser hade aldrig framförts. Vidare konstaterade Arbetsdomstolen att det var ostridigt att Polismyndigheten före avskedandet inte vidtog några rehabiliterande insatser eller någon annan mindre ingripande åtgärd än avskedande med anledning av den inträffade händelsen i maj 2024. Vid en samlad bedömning fann domstolen därför att staten inte heller visat att sakliga skäl för uppsägning av JH förelåg.
Arbetsdomstolen ogiltigförklarade därmed avskedandet och förpliktade staten att utge lön för tiden efter avskedandet, samt allmänt skadestånd med 190 000 kr.
Två av Arbetsdomstolens ledamöter var skiljaktiga och ansåg att brottsligheten och arbetstagarens agerande varit tillräckligt allvarliga för att motivera ett avskedande, eller i vart fall en uppsägning.