Arbetsdomstolens bedömning av informations- och förhandlingsskyldighet i Teslatvisten
Fråga om en arbetsgivare utan kollektivavtal bröt mot informationsskyldigheten enligt 19 a § medbestämmandelagen (”MBL”) genom att inte fortlöpande hålla en arbetstagarorganisation underrättad om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt samt om riktlinjerna för personalpolitiken. Även fråga om bolaget genom att inte lämna motsvarande information genom att besvara en frågelista bröt mot förhandlingsskyldigheten enligt 15 § MBL. Dessutom fråga om bolaget bröt mot förhandlingsskyldigheten enligt 16 § MBL genom att inte justera ett förhandlingsprotokoll.
Bakgrunden till tvisten var följande.
TM Sweden AB (”bolaget”) är ett dotterbolag till Tesla International BV, som bedriver Teslas svenska verksamhet i form av försäljning av bilar, service och reparationer. Bolaget är inte bundet av kollektivavtal. Sedan oktober 2023 pågår en arbetsmarknadskonflikt mellan Industrifacket Metall (”förbundet”) och bolaget. Förbundet har medlemmar som arbetar i verkstaden vid en av bolagets anläggningar i Uppsala, och som omfattas av stridsåtgärderna.
Den 20 februari 2024 gjorde förbundet en förhandlingsframställan enligt 10 § MBL avseende den aktuella verkstaden. Förhandlingsframställningen avsåg informationsskyldigheten enligt 19 a § MBL. En förhandling mellan parterna hölls sedan den 6 mars 2024. Parterna i målet var bl.a. oense om huruvida den förhandlingen avsåg en intressetvist eller rättstvist.
Förbundet gjorde en ny förhandlingsframställning den 28 mars 2024 avseende brott mot informations- och förhandlingsskyldigheten i 15, 16 och 19 a §§ MBL. Tvisteförhandling skulle ha hållits den 17 april 2024, men ajournerades till den 19 april 2024. Samma dag avslutades förhandlingen i oenighet.
Parterna i målet tvistade om bolaget, fram till den 19 april 2024, bröt mot informationsskyldigheten samt om bolaget bröt mot förhandlingsskyldigheten genom att dels vägra lämna ut information om verksamheten vid förhandlingen den 6 mars 2024, dels vägra justera förhandlingsprotokollet från samma tillfälle. Parterna tvistade även om förbundets talan avseende brott mot informationsskyldigheten i tiden före den 6 mars 2024 var preskriberad. Förbundet yrkade allmänt skadestånd med 50 000 kr för brott mot 19 a § MBL, samt 50 000 kr i allmänt skadestånd för brott mot 15 och 16 §§ MBL.
Den första frågan som Arbetsdomstolen tog ställning till var om förbundets talan avseende brott mot informationsskyldigheten i tiden före den 6 mars 2024 var preskriberad. Bolaget hade därvid gjort gällande att förhandlingen den 6 mars 2024 var en tvisteförhandling, och att förbundet inte väckt talan inom tre månader från att den avslutades (senast den 6 juni 2024). Förbundet invände att förhandlingen den 6 mars 2024 inte avsåg en rättstvist, och att det därmed inte löpte någon preskriptionsfrist med anledning av denna. Om förhandlingen skulle anses ha varit en tvisteförhandling, gjorde förbundet gällande att förhandlingen avslutades först efter förhandlingstillfället den 19 april 2024.
Efter att ha gått igenom bevisningen, omständigheterna och underlag i målet (däribland förhandlingsframställan, protokollsutkast och frågelista) kom Arbetsdomstolen fram till att förbundet, vid förhandlingen den 6 mars 2024, hade framställt ett rättsligt grundat anspråk, vilket medförde att förhandlingen åtminstone delvis ansågs ha avsett en rättstvist. Att förbundet inte framställde något skadeståndskrav då ändrade inte Arbetsdomstolens bedömning. Arbetsdomstolen fann vidare att förhandlingen den 6 mars 2024, och förhandlingen den 19 april 2024, utgjorde två separata tvisteförhandlingar. Det innebar att förbundets talan om skadestånd för brott mot informationsskyldigheten i tiden före den 6 mars 2024 ansågs vara preskriberad, eftersom förbundet inte hade väckt talan inom tre månader (senast den 6 juni 2024). Förbundets talan i denna del avslogs därför pga. preskription.
Arbetsdomstolen prövade sedan om bolaget hade brutit mot informationsskyldigheten enligt 19 a § MBL. Arbetsdomstolen hänvisade därvid till sin tidigare praxis, av vilken bl.a. följer att informationen inte måste lämnas vid fast bestämda tidpunkter, utan så snart det kan ske; vidare är arbetsgivaren inte skyldig att lämna information till arbetstagarorganisationen för tidsperiod då det inte inträffat någon särskild händelse i arbetsgivarens verksamhet och arbetsgivaren inte heller avsett att fatta något beslut som kan påverka arbetstagarorganisationens medlemmar (se AD 2026 nr 25).
Inledningsvis framhöll Arbetsdomstolen att informationsskyldigheten enligt 19 a § MBL generellt sett inte innebär att en arbetsgivare är skyldig att svara på specifika frågor som en arbetstagarorganisation ställer till arbetsgivaren. Att bolaget inte svarade på förbundets frågelista kunde därmed i sig inte innebära att bolaget hade brutit mot informationsskyldigheten. Arbetsdomstolen framhöll vidare att parterna i målet var överens om att bolaget lämnat viss skriftlig information till förbundet den 11 april 2024; av denna framgick bl.a. att det inte planerades för några förändringar i produktionsteknik eller verksamhetsförändringar samt att det saknades en lokal budget. Vidare framgick några allmänna riktlinjer för personalpolitiken.
Arbetsdomstolen konstaterade sedermera att förbundet varken hade påstått eller bevisat att det hände något särskilt i bolagets verksamhet under den aktuella perioden som förbundet borde ha informerats om. Förbundet hade inte heller påstått att bolaget under den perioden avsåg att fatta något beslut som kunde påverka förbundets medlemmar. Därmed ansåg Arbetsdomstolen att bolaget inte kunde anses ha underlåtit att fortlöpande hålla förbundet underrättat om hur verksamheten utvecklades produktionsmässigt och ekonomiskt samt om riktlinjerna för personalpolitiken. Förbundets talan avslogs därför även när det gällde om bolaget hade brutit mot informationsskyldigheten enligt 19 a § MBL.
Arbetsdomstolen övergick sedan till att pröva om bolaget hade brutit mot förhandlingsskyldigheten enligt 15 eller 16 §§ MBL. Arbetsdomstolen ansåg därvid att bolaget inte hade brutit mot förhandlingsskyldigheten enligt 15 § MBL genom att inte besvara förbundets frågelista. Det förhållandet att bolaget inte besvarade frågelistan var enligt Arbetsdomstolen inte samma sak som att bolaget inte deltog i sakliga förhandlingar enligt 15 § MBL.
Därefter tog Arbetsdomstolen ställning till om bolaget bröt mot förhandlingsskyldigheten genom att det inte justerat protokollet från förhandlingen den 6 mas 2024. Det var i och för sig inte tvistigt att bolaget inte hade undertecknat protokollet, däremot hade bolaget gjort gällande dels att det inte var skyldigt att justera protokollet utan att dess protokollsanmärkningar tagits in i protokollet, dels att det justerade protokollet per mejl. Arbetsdomstolen ansåg att bolaget hade medverkat till arbetet med protokollet genom att påtala för förbundet att det önskade göra vissa ändringar i det, och genom förhör i målet stod det enligt Arbetsdomstolen klart att förbundet uppfattade att bolaget ville göra protokollsanmärkningar. Mot bakgrund av att förbundet hade gett bolaget besked om att det inte tänkte föra in några ändringar i protokollet ansåg Arbetsdomstolen att båda parter hade bidragit till att något slutjusterat protokoll aldrig kom till stånd. Vid dessa förhållanden kunde bolaget inte anses ha brutit mot förhandlingsskyldigheten genom att inte justera protokollet. Även i den delen avslogs förbundets talan.
Eftersom förbundet förlorade målet ålades förbundet att ersätta bolagets rättegångskostnader i den utsträckning den varit skälig för att tillvarata bolagets rätt. Bolaget hade yrkat ersättning för ombudsarvode med 749 878 kr och 27 500 kr för utlägg för ett rättsutlåtande. Gällande ombudsarvode ansåg Arbetsdomstolen att 500 000 kr var skälig ersättning. Begärd ersättning för utlägget beviljades av Arbetsdomstolen.