Bildning rustar framtidens ledare för det okända

Lars Strannegård är professor i företagsekonomi med särskild inriktning mot ledarskap och sedan 2014 även rektor vid Handelshögskolan i Stockholm. Framtidens ledare är enligt honom bildade och nyfikna på det okända.

– Framtidens ledarskap är egentligen samma som tidigare. Relationer har alltid varit det centrala och det kommer det att vara även i framtiden. Man måste ha koll på och förhålla sig till sin omgivning. De som känner sig sedda och uppskattade bidrar bättre till helheten som då känns meningsfull. Det är samma nu som förr och har aldrig varit en dålig idé.

– Men på grund av AI och maskininlärning kan mycket automatiseras. Därför måste framtidens ledarskap fokusera på att få ut så mycket som möjligt av den mänskliga kapaciteten. Det kräver kreativitet, handlingsförmåga och självstyrande. Digitalisering gör att vi måste bli duktigare på det som är särskiljande för oss människor, d.v.s. vår mänskliga förmåga.

Hur utbildar ni framtidens ledare? Är det annorlunda än tidigare?

– Vi arbetar efter devisen att när våra studenter tar examen ska de vara ”Fria och levande i förhållande till det okända”. De ska titta på världen och känna sig beredd att ta sig an den på ett nyfiket sätt. Vi arbetar i en klassisk bildningstradition som inte varit så vanlig tidigare. Svensk utbildningstradition har inte fokuserat på karaktärsdaning på det sättet vi gör nu.

Läs mer om ledarskap i Almegas och Ledarnas rapport ”Framtidens ledarskap”

– Vi flyttar fokus från utbildning till bildning och genom till exempel konst och humaniora utsätter vi oss för intryck som fungerar som intellektuellt klipulver. Att umgås med det okända hjälper oss till reflektion och att våga pröva nya saker. Det är grundläggande för framtidens ledare.

Vill unga människor bli ledare i framtiden?

– Den unga generationen vill absolut bli ledare, men det handlar om hur man presenterar uppdraget. Unga i dag vill påverka och bidra till något större och meningsfullt samtidigt som de sätter ett stort avtryck. Att vara en kugge i ett maskineri är inte lika intressant som att bygga den egna identiteten.

Vad är en realistisk bild av ledarskap i framtiden? Ställer vi för höga krav på våra ledare?

– Att leda är att våga misslyckas. Men inte på grund av att man saknar ambition eller är lat utan i stället de misslyckanden som är resultat av ett utvecklingsförsök och som resulterar i ett lärande. En god ledare har tolerans för den typen av misstag eftersom kunskapsintensiva branscher måste förlita sig på människors innovationsförmåga. Människor med den typen av förmåga kan inte styras och de utvecklas genom att våga testa.

– Den personliga utvecklingen måste pågå hela tiden. Bara så kan vi vara fria och levande i en okänd värld.