AD: Värvningsförbud omfattas inte av 2015 års avtal om konkurrensklausuler
Fråga om 2015 års avtal om användning av konkurrensklausuler i anställningsavtal mellan Svenskt Näringsliv och PTK (”2015 års avtal”) omfattade en klausul av typen förbud att värva den tidigare arbetsgivarens kunder.
Bakgrunden till tvisten i Arbetsdomstolen var följande. Ett bolag och en säljare (”OH”) var båda bundna av 2015 års avtal. OH:s anställningsavtal innehöll bl.a. ett avtalat värvningsförbud som förbjud honom från att värva den tidigare arbetsgivarens kunder under viss tid efter anställningens upphörande. Bolaget väckte sedan talan mot OH i tingsrätt och krävde bl.a. att han skulle betala visst vite för brott mot avtalat värvningsförbud vid fem tillfällen. I sitt svaromål till tingsrätten krävde OH att bolagets talan, såvitt avsåg vite för brott mot avtalat värvningsförbud, skulle avvisas eftersom värvningsförbudet enligt honom var en konkurrensklausul enligt 2015 års avtal och följaktligen skulle talan, enligt honom, ha väckts vid skiljenämnd. Bolaget motsatte sig avvisning med motiveringen att ett sådant värvningsförbud inte är en sådan konkurrensklausul som omfattas av 2015 års avtal. Tingsrätten avslog OH:s avvisningsyrkande då OH inte ansågs ha styrkt att talan skulle ha förts i skiljenämnd.
Arbetsdomstolen gjorde följande bedömning.
Av yttrandena från kollektivavtalsparterna och förhör med två personer – som båda var med när 2015 års avtal förhandlades och träffades – kunde någon gemensam avsikt i relevant hänseende när 2015 års avtal träffades inte fastställas. Arbetsdomstolen var därför hänvisad till i första hand kollektivavtalstexten och den partsgemensamma kommentaren till den som kollektivavtalsparterna kom överens om i anslutning till att 2015 års avtal träffades.
Arbetsdomstolen ansåg därvid att det, av kollektivavtalstexten läst i belysning av den partsgemensamma kommentaren, framgick att klausuler av typen förbud att värva den tidigare arbetsgivarens kunder inte i sig omfattas av 2015 års avtal; detta gällde oavsett hur omfattande eller konkurrensbegränsande de kan anses vara och vad de ytterst syftat till samt trots att värvande av kunder till konkurrerande verksamhet i någon mening innebär att ta befattning med sådan verksamhet.
Arbetsdomstolen ansåg därmed att värvningsförbudet i OH:s anställningsavtal inte omfattas av 2015 års avtal. Skiljeklausulen i 2015 års avtal utgjorde därmed inte hinder mot att tingsrätt prövar bolagets krav på avtalat vite för brott mot värvningsförbudet.
OH:s överklagande avslogs därför och han ålades att betala rättegångskostnader med 194 000 kr i Arbetsdomstolen.