Avskedande ogiltigförklarat – arbetsgivaren kunde inte styrka påstådd egen uppsägning
Parterna tvistade om huruvida en arbetstagare, som var anställd som arbetsledare/målare, hade sagt upp sig själv eller istället blivit avskedad av arbetsgivaren (”Bolaget”). Fråga huruvida det eventuella avskedandet skulle ogiltigförklaras.
Enligt förbundet som företrädde arbetstagaren hade Bolaget avskedat arbetstagaren den 30 november 2023. Bolaget gjorde för egen del gällande att arbetstagaren hade sagt upp sig själv den 24 augusti 2023 med sista anställningsdag den 30 november 2023. Arbetsgivarparterna gjorde gällande att arbetstagaren hade undertecknat en uppsägningshandling, medan förbundet gjorde gällande att den nämnda handlingen inte var äkta.
Arbetsdomstolen angav följande om rättsliga utgångspunkter i målet:
”När en arbetsgivare påstår att en arbetstagare har sagt upp sig själv genom en egenhändigt undertecknad skriftlig uppsägningshandling, som kan uppvisas i original, och det invänds att handlingen är förfalskad, har arbetsgivaren bevisbördan för att handlingen är äkta. Arbetsgivaren har därvid att göra det övervägande sannolikt att handlingen är äkta. Denna lättnad i beviskravet beror på den bevisverkan som redan själva uppvisandet av originalhandlingen har. Arbetsgivaren har också bevisbördan för att arbetstagaren har överlämnat handlingen till arbetsgivaren. Arbetsgivaren ska på sedvanligt sätt styrka att så är fallet (se AD 2023 nr 18 och AD 2025 nr 50)”.
Vid en samlad bedömning fann Arbetsdomstolen att arbetsgivarparterna inte gjort det övervägande sannolikt att uppsägningshandlingen var äkta. Det ansågs följaktligen inte utrett att arbetstagaren hade sagt upp sig själv den 24 augusti 2023 med sista anställningsdag den 30 november 2023. Enligt Arbetsdomstolen skulle situationen därmed bedömas som att arbetstagaren blev avskedad av Bolaget den 30 november 2023.
Arbetsgivarparterna hade inte gjort gällande att det förelegat laga skäl för avskedande, men däremot att det förelegat sakliga skäl för uppsägning av arbetstagaren. Bolaget hade därvid påstått att arbetstagaren utfört sina arbetsuppgifter som arbetsledare på ett bristfälligt sätt, att han haft många privata telefonsamtal under arbetstid, samt att han tackat nej till ett skäligt omplaceringserbjudande från Bolaget som innebar att han enbart skulle arbeta som målare.
Vid en samlad bedömning fann Arbetsdomstolen att arbetsgivarparterna inte lyckats visa att arbetstagaren brustit i utförandet av sina arbetsuppgifter på ett sådant sätt att det fanns sakliga skäl för uppsägning av honom. Arbetsdomstolens ställningstagande innebar att avskedandet skulle ogiltigförklaras och att Bolaget var skyldigt att betala allmänt skadestånd till arbetstagaren för den kränkning som det felaktiga avskedandet innebar. Arbetsdomstolen bestämde det allmänna skadeståndet till 190 000 kr för det felaktiga avskedandet, och dömde även ut 30 000 kr i allmänt skadestånd för bristande underrättelse enligt 30 § LAS. Bolaget ålades även att betala allmänt skadestånd till förbundet för uteblivet varsel enligt 30 § LAS, med yrkat belopp om 25 000 kr som i sig var vitsordat av arbetsgivarparterna.
Bolaget ålades även att ersätta den lönefordran som arbetstagaren hade på Bolaget från dagen för avskedandet; beloppen i sig var vitsordade.
Därutöver förpliktade Arbetsdomstolen även Bolaget att betala visst ekonomiskt skadestånd till arbetstagaren för förlorad sjukpenning, till följd av att Bolaget gjorde en anmälan till Försäkringskassan avseende perioden 1 december 2023-28 januari 2024. Till följd av Bolagets meddelande till Försäkringskassan beslutade kassan att sänka arbetstagarens sjukpenning från den 1 december 2023 och beslutade om återkrav av sjukpenning som betalats för perioden 1-20 december 2023. Enligt Arbetsdomstolen hade arbetstagaren orsakats ekonomisk skada för förlorad sjukpenning genom Bolagets felaktiga avskedande.
Slutligen ålades arbetsgivarparterna, som förlorat målet, att ersätta förbundets rättegångskostnader med 292 233 kr.