Omplacering efter föräldraledighet stred mot lagen – kommunen döms till skadestånd
Fråga om en arbetstagare inom en kommun blev missgynnad i strid föräldraledighetslagen genom att hon, vid sin återgång i arbete efter föräldraledighet, mot sin vilja fick handlägga andra kategorier av ärenden än vad hon handlagt före föräldraledigheten.
Arbetstagaren, SP, arbetade som biståndshandläggare på socialkontoret inom en kommun, där den ordinarie bemanningen bestod av fem biståndshandläggare. Biståndshandläggarna arbetade med ärenden enligt två lagstiftningar, dels socialtjänstlagen (SoL) och dels lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Ärendena enligt SoL var uppdelade i två kategorier, dels äldreomsorg, dels socialpsykiatri. Ärendefördelningen mellan de fem biståndshandläggarna hos kommunen hade varit olika organiserad genom åren. Efter en omorganisation 2020 fördelades socialpsykiatriärenden enligt SoL enbart på två biståndshandläggare som i övrigt handlade ärenden enligt LSS. Äldreomsorgsärenden enligt SoL var fortsatt uppdelade mellan biståndshandläggarna efter olika geografiska områden.
När SP senast arbetade inför sin föräldraledighet handlade hon äldreomsorgsärenden enligt SoL från ett visst geografiskt område. Eftersom SP vid den tidpunkten endast arbetade deltid hjälpte en annan biståndshandläggare också till med dessa ärenden.
Inför SP:s återgång i arbete efter föräldraledigheten fattade verksamhetschefen beslut om att SP skulle bemanna en vakant befattning och handlägga ärenden enligt LSS och socialpsykiatriärenden enligt SoL. Ärendefördelningen skulle vara 50 procent för respektive ärendekategori. SP fick alltså inte återgå till att handlägga äldreomsorgsärenden enligt SoL. Parterna i målet tvistade om huruvida SP därmed blev missgynnad i strid med 16 § föräldraledighetslagen. Parterna var överens om att SP:s arbets- och anställningsvillkor i övrigt (lön, arbetstider, anställningsförmåner) var oförändrade.
Enligt DO, som företrädde SP, hade kommunen missgynnat SP av skäl som hade samband med hennes föräldraledighet eftersom hon inte fick tillbaka sitt tidigare arbete som handläggare av äldreomsorgsärenden enligt SoL, trots att befattningen och arbetsuppgifterna fanns kvar hos kommunen. Enligt DO var det därmed inte omöjligt att låta henne få tillbaka sin befattning och sina arbetsuppgifter. Av samma anledning var det inte heller en nödvändig följd av SP:s föräldraledighet att hon fick handlägga andra slags ärenden än före sin föräldraledighet.
Kommunen bestred att SP hade missgynnats av skäl som hade samband med föräldraledighet. Enligt kommunen hade SP återgått till sitt arbete eller till ett likvärdigt arbete efter sin föräldraledighet. Om Arbetsdomstolen skulle anse att SP blev missgynnad genom att ha tilldelats andra kategorier av ärenden än tidigare, menade kommunen att ärendefördelningen varit en nödvändig följd av föräldraledigheten.
Arbetsdomstolen redogjorde tämligen utförligt för rättsliga regleringar och den rättsliga utvecklingen genom åren, såväl i svensk lagstiftning som i EU-direktiv. För en fullständig redogörelse hänvisas därför till domskälen. I detta referat kan kortfattat nämnas att domstolen bl.a. anförde följande om rättsliga utgångspunkter i målet:
Enligt 16 § föräldraledighetslagen gäller att en arbetsgivare inte får missgynna en arbetstagare av skäl som har samband med föräldraledighet enligt lagen, när arbetsgivaren bl.a. leder och fördelar arbetet. Uttrycket ”missgynnande” innebär att en negativ effekt inträder, oavsett vilken orsak som kan ligga bakom ett handlande. Att en arbetstagare, som inte önskar eller går med på det, får andra arbetsuppgifter än tidigare är en sådan negativ effekt, uttalade Arbetsdomstolen. Detta gäller oavsett om de tidigare arbetsuppgifterna finns kvar. Missgynnandeförbudet gäller dock inte om olika villkor eller olika behandling är en nödvändig följd av ledigheten. Med ”nödvändig följd av ledigheten” avses, enligt förarbetena, att en viss följd (effekt) är en given konsekvens av hel eller partiell föräldraledighet, i den meningen att den inte går att undvika med mindre än att den föräldralediga arbetstagaren behandlas på ett mer gynnsamt sätt än andra arbetstagare på ett sätt som kan uppfattas som orättvist mot dessa eller annars framstår som orimligt eller uppenbart omotiverat (prop. 2005/06:185 s. 124).
Förbudet förutsätter att det finns ett orsakssamband mellan missgynnandet och föräldraledigheten. Föräldraledighet behöver inte vara det enda eller ens det avgörande skälet till att den föräldraledige missgynnas. När en föräldraledig får nya arbetsuppgifter, dvs. omplaceras, direkt när han eller hon återgår, helt eller delvis, till arbetet efter föräldraledigheten, trots att arbetstagarens tidigare arbetsuppgifter och befattning finns kvar, ligger det i sakens natur att det åtminstone delvis sker av skäl som har samband med föräldraledigheten, nämligen dess avslutande.
Arbetsdomstolen övergick sedan till att pröva huruvida SP hade missgynnats genom ärendefördelningen.
Sammantaget ansåg Arbetsdomstolen att det genom utredningen i målet var klarlagt att biståndshandläggarna, till följd av kommunens uppdelning av ärendekategorierna, blivit specialiserade på sin ärendekategori och i princip aldrig handlade den andra kategorin av ärenden. Enligt Arbetsdomstolen innebar detta att handläggningen av de olika ärendekategorierna hos kommunen utgjorde olika arbetsuppgifter, även om de kunde anses lika, eftersom samma grundläggande arbetsmetod används. Att i det läget ålägga en biståndshandläggare att handlägga en annan ärendekategori fick därför, enligt Arbetsdomstolens mening, anses som en sådan omplacering som det nuvarande generella missgynnandeförbudet i föräldraledighetslagen enligt förarbetena ska skydda mot.
Enligt Arbetsdomstolen var det utrett att SP inte önskade handlägga ärenden enligt LSS och socialpsykiatriärenden enligt SoL, utan att hon såsom före föräldraledigheten önskade handlägga äldreomsorgsärenden enligt SoL. Enligt Arbetsdomstolen var det även utrett att kommunen varit medveten om det. Genom att kommunen trots detta ålade SP att handlägga dessa ärenden istället ansåg Arbetsdomstolen att SP blev missgynnad när kommunen ledde och fördelade arbetet på enheten.
Eftersom kommunens missgynnande arbetsledning skedde just när och för att SP delvis avslutade sin föräldraledighet fick missgynnandet enligt Arbetsdomstolens mening åtminstone delvis anses ha skett av skäl som hade samband med avslutandet av föräldraledigheten.
Eftersom SP:s tidigare arbetsuppgifter, med handläggning av äldreomsorgsärenden enligt SoL, fortfarande fanns kvar stod det enligt Arbetsdomstolens mening klart att kommunens beslut att tilldela SP andra ärendekategorier inte var en nödvändig följd av SP:s föräldraledighet. Arbetsdomstolen framhöll även att SP hade innehaft sina tidigare arbetsuppgifter under längre tid än två av de tre handläggarna som handlade sådana ärenden, och därför kunde det inte heller med fog uppfattas som orättvist, orimligt eller uppenbart omotiverat att låta henne vara kvar som handläggare av äldreomsorgsärenden enligt SoL. Enligt domstolen var det inte utrett att de andra handläggarna av äldreomsorgsärenden enligt SoL skulle varit oförmögna att lära sig att handlägga ärenden enligt LSS.
Arbetsdomstolens bedömningar innebar sammantaget att kommunen ansågs ha brutit mot missgynnandeförbudet i 16 § föräldraledighetslagen. Kommunen ålades därför att betala allmänt skadestånd enligt 22 § i samma lag till SP. Gällande skadeståndets storlek ansåg Arbetsdomstolen vid en samlad bedömning att 50 000 kr var rimligt.
Arbetsdomstolen avslog vidare en begäran från DO om att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen eftersom det inte ansågs nödvändigt att EU-domstolen meddelade ett förhandsgörande för att Arbetsdomstolen skulle kunna döma i saken. Arbetsdomstolen hade därvid kommit fram till att kommunen agerat i strid med missgynnandeförbudet i 16 § föräldraledighetslagen och tillerkänt SP allmänt skadestånd utan att behöva tolka eller tillämpa EU-rätt.
Eftersom kommunen förlorade målet fick DO ersättning för sina rättegångskostnader med yrkat belopp om drygt 230 000 kr, som var vitsordat.