Otillåtna slagningar och privatekonomi räckte inte för avskedande – AD ogiltigförklarar beslutet
Fråga om en anställd hos ett försäkringsbolag har gjort otillåtna slagningar i bolagets kundhanteringssystem och om bolaget hade laglig grund att avskeda den anställda på grund av dem, alternativt sakliga skäl för uppsägning. Även fråga om den anställdas privatekonomiska situation utgjort sakliga skäl för uppsägning.
Bakgrunden till tvisten var följande.
Arbetstagaren KM arbetade som utredare hos ett försäkringsbolag (”bolaget”). Som utredare arbetade KM med att utreda bedrägerier och oegentligheter mot och inom bolaget. Under hösten 2024 fick bolaget kännedom om att KM hade utmätningsskulder hos Kronofogdemyndigheten. Av den anledningen vidtog bolaget en utredning varvid det upptäcktes att KM, i januari 2024, hade gjort slagningar på sin före detta partner och dennes nya partner i bolagets kundhanteringssystem. Bolaget avskedade sedan KM i december 2024. Bolaget gjorde därvid gällande att KM olovligen berett sig tillgång till uppgifter i bolagets kundsystem och att agerandet utgjort brott mot ett uttryckligt sekretessåtagande i anställningsavtalet samt brott mot anställningsavtalets lojalitetsplikt. Bolaget gjorde vidare gällande att agerandet även inneburit att KM har gjort sig skyldig till dataintrång i brottsbalkens mening.
I målet tvistade parterna om huruvida KM:s slagningar varit otillåtna eller ursäktliga och om bolaget haft laga grund för avskedandet eller i vart fall sakliga skäl för uppsägning av KM. Som sakliga skäl för uppsägning åberopade bolaget, utöver de otillåtna slagningarna, även omständigheter hänförliga till KM:s privatekonomi. Bolaget gjorde därvid gällande att KM:s privatekonomiska situation och utmätningsskulder, i kombination med att hon underlåtit att informera bolaget om skulderna och inte haft förmåga att klarlägga dem, hade påverkat bolagets förtroende för henne.
Arbetsdomstolen fann att slagningarna i och för sig var otillåtna. Arbetsdomstolen ansåg även att KM:s agerande utgjorde ett dataintrång enligt 4 kap. 9 c § brottsbalken, och enligt domstolen gav den omständigheten anledning att se särskilt allvarligt på hennes agerande. Vidare ansåg domstolen att omständigheten att KM som utredare haft i uppdrag bl.a. att identifiera och utreda brott mot lagar och regelverk var försvårande för KM vid bedömningen av avtalsbrottets allvar. Arbetsdomstolen fann vidare att KM hade gjort slagningarna trots att hon insåg att de inte var tillåtna. Arbetsdomstolen ansåg att det skulle riktas allvarlig kritik mot KM för hennes agerande.
Med hänsyn till bl.a. syftet med agerandet, och att det var en engångsföreteelse, fann Arbetsdomstolen dock att det inte fanns tillräckliga skäl för avskedande. Arbetsdomstolen framhöll och beaktade därvid bl.a. följande: Annat har inte kommit fram av utredningen än att syftet med KM:s otillåtna slagningar var att söka kontaktuppgifter till sin före detta partner, så att deras gemensamma son skulle kunna komma i kontakt med sin pappa. Både KM själv och pappan hade berättat att sonen var orolig för sin pappa och att sonen blev lättad när de slutligen kom i kontakt med varandra. KM gjorde inte slagningarna av nyfikenhet. Det hade inte heller gjorts gällande att KM gjorde slagningarna för att påverka handläggningen i något ärende eller på annat sätt påverka bolagets verksamhet. Det var såvitt framkommit av utredningen fråga om en engångshändelse som därefter inte upprepats, och som ägde rum relativt lång tid innan avskedandet. Vid dessa förhållanden ansåg Arbetsdomstolen att KM:s agerande var klandervärt, men ett skiljande från anställningen till följd av denna enstaka händelse framstod enligt Arbetsdomstolen som alltför ingripande. Arbetsdomstolens slutsats innebar därför att de otillåtna slagningarna, sedda för sig, inte heller hade utgjort sakliga skäl för uppsägning av KM.
Vidare fann Arbetsdomstolen att KM:s privatekonomiska situation inte heller utgjort sakliga skäl för bolaget att säga upp hennes anställning; varken sett för sig eller i kombination med det som framkommit om de otillåtna slagningarna. Arbetsdomstolen ogiltigförklarade därför avskedandet. KM hade därmed rätt till lön för tiden mellan avskedandet och ogiltigförklaringen; beloppet var inte tvistigt.
Eftersom Arbetsdomstolen ansåg att det fanns skäl att rikta allvarlig kritik mot KM för de otillåtna slagningarna bestämde Arbetsdomstolen det allmänna skadeståndet för det ogrundade avskedandet till ett betydligt lägre belopp än normalt. Arbetsdomstolen ansåg därvid att det skulle beaktas att KM genom sitt handlande själv i hög grad medverkade till den situation som ledde till avskedandet. Skadeståndet för det ogrundade avskedandet bestämdes därför till 50 000 kr.