Tvist om påstådd förhandlingsvägran i konkursbo
Tvisten rörde i huvudsak huruvida ett konkursbo gjort sig skyldigt till förhandlingsvägran.
Bakgrunden var följande. En arbetstagarorganisation påkallade förhandling enligt 10 § medbestämmandelagen (”MBL”) med ett bolag i fråga om vissa medlemmars anställningsförhållanden och lönefordringar. Förhandlingar inleddes men avslutades aldrig. Efter att bolaget försattes i konkurs begärde arbetstagarorganisationen att förhandlingarna skulle fortsätta med konkursboet efter bolaget. Förhandling påkallades även i fråga om förhandlingsskyldighet förelåg eller inte. Konkursförvaltaren avböjde att förhandla och någon förhandling genomfördes inte.
Parterna tvistade därvid om konkursboet gjort sig skyldigt till förhandlingsvägran i strid med MBL.
Arbetsdomstolen anförde bl.a. följande. Av förarbetena till konkurslagen framgår att MBL liksom annan arbetsrättslig lagstiftning är tillämplig även när en arbetsgivare har försatts i konkurs. Ett konkursbo, genom en konkursförvaltare, är därmed bundet av bl.a. föreskrifterna i MBL om arbetsgivares förhandlings- och informationsskyldighet och anses vid tillämpningen av de föreskrifterna lika bundet av kollektivavtal och anställningsavtal som konkursgäldenären var eller hade varit det. Den allmänna förhandlingsrätten i 10 § MBL tillkommer alla arbetstagarorganisationer som har medlemmar anställda hos arbetsgivaren och förhandlingsrätten består även under konkurs. När en arbetsgivare försätts i konkurs övertar konkursboet således arbetsgivarens skyldighet att förhandla enligt 10 § MBL.
Arbetsdomstolen gjorde sedan följande bedömning. De frågor som arbetstagarorganisationen begärde förhandling om omfattas av förhandlingsskyldighet enligt 10 § MBL, och påståendet att medlemmarna var eller hade varit arbetstagare hos bolaget framfördes inte mot bättre vetande (AD 2006 nr 115). Konkursboet bröt därmed mot förhandlingsskyldigheten eftersom konkursboet ostridigt motsatte sig att delta i förhandling.
Konkursboet ålades därför att betala allmänt skadestånd med yrkat belopp om 29 000 kr, eftersom Arbetsdomstolen ansåg att det yrkade beloppet var i enlighet med praxis.