Debatt: Sverige sämst i EU på avreglering

EU:s högsta ledare är eniga: konkurrenskraften måste stärkas. Ändå händer nästan ingenting. Om produktivitet vore ett resultat av långa utläggningar och stora ord, hade Europa för länge sedan varit en ekonomisk supermakt. Den krassa verkligheten är att tillväxten år efter år halkar efter USA och delar av Asien. För svensk del urholkas välståndet och de barn som föds idag kommer, allt annat lika, inte få uppleva en motsvarande förbättringsresa som tidigare generationer.

En huvudorsak till Europas svaga produktivitet är den tvivelaktiga förmågan att stapla nya regelverk ovanpå en redan välfylld korg. Inte minst på det digitala området krävs ett lexikon över alla direktiv och bokstavskombinationer som företag och individer har att förhålla sig till – såsom GDPR, DSA, DGA, DSM och AI-förordningen. Trots den växande insikten om problembilden har dessvärre motsvarande förenklingsarbete försummats. En ny rapport från Almega visar att det under de senaste två åren inte har skett några väsentliga förbättringar.

Samtidigt som Europas – och Sveriges – problem förstärks av ogynnsamma vindar i form av säkerhetshot och åldrande befolkningar, kommer artificiell intelligens (AI) att ha en omfattande påverkan på arbetsmarknaden. Vissa jobb kommer fasas ut, andra kommer att behöva anpassas. Medan de senaste decenniernas automatisering i industrin främst påverkade lågutbildade män, bedöms AI få störst inverkan på personer med hög utbildning och kvinnor i större utsträckning än män. För att mildra spänningarna på arbetsmarknaden står hoppet till tjänstesektorn. Det är där som de nya jobben måste, och kan, skapas.

Almegas rapport belyser även alla de hinder som möter tjänsteföretag som vill exportera tjänster inom EU, däribland så kallade reglerade yrken. För att få jobba inom ett sådant yrke krävs att dina kvalifikationer är erkända i just det land där du vill arbeta. I teorin kanske detta låter enkelt, men i praktiken skapar det både barriärer och stora kostnader. Idag uppgår antalet reglerade yrken till 5 700 stycken – i stort sett lika många som för två år sedan.

Givetvis finns det reglerade yrken som bör finnas kvar. Framför allt inom sjukvården och inte minst för att upprätthålla allmänhetens förtroende. Men Almegas studie visar att merparten av de reglerade yrkena inte är medicinska utan snarare resultat av skråtänk och oförblommerad protektionism. Skulle det finnas ett samhällsintresse i att reglera ett visst yrke, borde rimligen flera länder göra just detta. Dessvärre är det omkring 140 yrken i EU som är reglerade i ett enda land. Ur ett kuriöst perspektiv kan listan över dessa yrken vara underhållande att läsa, men för jobb och tillväxt är den mest problematisk. Eller vad sägs om vinprovare i Slovenien, trädgårdsexpert på Cypern eller dansskoleägare i Österrike? Som enda land i EU att reglera parfymtestare och forsrännarinstruktörer är inte heller Sverige helt utan klander.

Med tanke på att Sverige är ett land som gärna predikar regelförenkling för andra, är det särskilt beklämmande att vi i ett visst avseende är sämst i hela EU. Sverige har idag 14 procent fler reglerade yrken jämfört med för två år sedan. Detta är den största ökningen i EU och kan jämföras med exempelvis Luxemburg, som har lyckats minska sin lista med nästan lika många procent. Sverige har förvisso alltjämt förhållandevis få reglerade yrken, men att utvecklingen går åt fel håll är ett kraftigt underbetyg.

Statistiken talar sitt tydliga språk när det gäller handeln inom Europa. Varuhandeln har ökat stadigt sedan 1993 då den inre marknaden bildades. Dessutom har varuhandeln inom EU dragit ifrån handeln med länder utanför unionen. Så är inte fallet avseende tjänster. Inom tjänstehandeln är utvecklingen alltjämt svag och den inre marknaden skiljer sig inte från andra marknader.

Det råder konsensus kring att Europas situation är allvarlig, såväl säkerhetspolitiskt som ekonomiskt. Men vad ska Europas ledare göra? Om strategin har varit att, genom avregleringar, klippa en snubbeltråd i taget har det bevisligen inte fungerat. EU måste införa principen om ömsesidigt erkännande, som gäller för varor, även för tjänster: Är en tjänst godkänd i ett land bör den vara godkänd i hela EU. Det skulle släppa alla yrken, utom de mediciniska, fria i EU. Krånglet skulle minska, tillväxten öka och svenska forsrännare kunna instruera även i europeiska floder. Bevisbördan skulle i praktiken flyttas – från dagens ordning, där frihandelsvänner tvingas försvara varje avreglering, till en där regelivrare måste motivera sina undantag.

Den svenska regeringen måste dels bli bättre på att leva som den lär, dels i högre grad ligga på i EU för ett större strategiskt grepp kring regelförenkling. Om en reform för att rädda produktiviteten och jobben inte kan sjösättas när Europas säkerhet är hotad och Trump spelar tombola med tullarna, när ska det i så fall kunna ske?

Mårten Blix, fil. doktor i nationalekonomi, ordförande för Almega FutureTech och författare till studien ”Unshackling EU growth”