Facklig rättshjälp hindrar inte ersättning för rättslig rådgivning
Arbetsdomstolen har i detta beslut funnit att facklig rättshjälp inte hindrar en medlem från att få ersättning för rättegångskostnad avseende en timmes rättslig rådgivning enligt bestämmelsen i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken (”RB”).
Bakgrunden var följande.
En arbetstagarorganisation hade agerat ombud för en medlem i ett förenklat tvistemål i tingsrätten. Medlemmen hade fått facklig rättshjälp i form av rådgivning från organisationen.
Som grund för sitt yrkande anförde medlemmen att han hade erhållit minst en timmes rättslig rådgivning och att rådgivningen skett i form av facklig rättshjälp från hans arbetstagarorganisation, att rådgivningen varit av sådan beskaffenhet som avses i 18 kap. 8 a § RB och syftat till att klarlägga rättsläget och upprätta stämningsansökan, samt att rådgivningen varit skäligen påkallad för att tillvarata medlemmens rätt. Den rättsliga rådgivningen hade bekostats av medlemmens arbetstagarorganisation inom ramen för den fackliga rättshjälpen. Medlemmen anförde vidare att det förhållandet att han inte betalat för rådgivningen inte var samma sak som att en faktisk kostnad för rådgivningen inte hade uppstått, och under förutsättning att rättegångskostnaderna svarar mot en faktisk kostnad kan det inte uppställas krav på att rättegångskostnaderna ska ha betalats av parten personligen för att de ska vara ersättningsgilla.
Arbetsdomstolen framhöll att domstolen i tidigare avgöranden (AD 2015 nr 9) har funnit att en parts yrkade kostnader för ombudsarvode varit ersättningsgilla även när en arbetstagarorganisation stod för kostnaden och parten därmed inte själv haft någon kostnad. Arbetsdomstolen anförde att facklig rättshjälp således inte hindrar att en part har rätt till ersättning för rättegångskostnader, samt att motsvarande situation förelåg i förevarande mål.
Arbetsdomstolen fann därmed att bolaget skulle ersätta medlemmens rättegångskostnad avseende en timmes rättslig rådgivning. Överklagandet bifölls således.