Fråga om arbetstagarbegreppet och förhandlingsskyldighet enligt 10 § MBL – AD friar flygbolag
Fråga om ett bolag var skadeståndsskyldigt för brott mot förhandlingsskyldigheten enligt medbestämmandelagen (MBL).
Tvisten berörde tre bolag inom Braathenskoncernen. Bolaget Braathens Crew AB (Braathens Crew) träffade skriftliga anställningsavtal med piloter, och hyrde enligt skriftligt avtal om bemanningstjänster ut dem till ett annat bolag, Braathens Support AB (Braathens Support), som sedan enligt ett skriftligt avtal om entreprenad av besättningstjänster sände dem att arbeta hos flygbolaget Braathens International Airways AB (Braathens International Airways).
Två piloter, som hade skrivit på anställningsavtal med Braathens Crew, började arbetade i Braathens International Airways verksamhet 2023. Det var Braathens Crew som betalade piloternas lön, semesterersättning, sociala avgifter och pensionsavsättningar samt hade tecknat försäkringar för dem.
Piloternas fackförening begärde förhandling rörande piloterna hos flygbolaget Braathens International Airways, där fackföreningen påstod att piloterna var arbetstagare. Frågan som facket begärde förhandling om avsåg om piloterna var anställda hos Braathens International Airways. Braathens International Airways förhandlade inte och förklarade att det ansåg att det inte var förhandlingsskyldigt, eftersom bolaget menade att det inte hade några arbetstagare som var medlemmar i föreningen.
Målet gällde huruvida Braathens International Airways var skyldigt att betala skadestånd till facket för brott mot förhandlingsskyldigheten enligt 10 § MBL, som föreskriver att en arbetstagarorganisation har rätt till förhandling med arbetsgivare i fråga rörande förhållande mellan arbetsgivaren och sådan medlem i organisationen, som är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren.
Fackföreningen gjorde också gällande att arrangemanget med de tre systerbolagen syftade till att kringgå lagstiftning till skydd för arbetstagare och lagstiftning om arbetstagarinflytande.
I det aktuella målet konstaterade Arbetsdomstolen att det var ostridigt att piloterna ingick skriftliga anställningsavtal med Braathens Crew och inte med Braathens International Airways. Det var vidare ostridigt att Braathens Crew, och inte Braathens International Airways, tillhandahöll dem lön och annan ersättning samt förmåner. Enligt Arbetsdomstolen var det också utrett att anledningarna till att piloterna arbetade i Braathens International Airways verksamhet var att det bolaget hade ett skriftligt avtal med Braathens Support – och inte med piloterna – om det och att Braathens Support, genom sin schemaläggning, hade beordrat piloterna att göra det. Enligt Arbetsdomstolen talade dessa förhållanden med styrka för att piloterna inte var arbetstagare hos Braathens International Airways, trots att de arbetade i det bolagets verksamhet. Bara om fackföreningen kunde styrka omständigheter som visade att Braathens International Airways, på avtalsmässig grund, utövade kontroll och ledningen över piloterna skulle det, enligt Arbetsdomstolens mening, kunna vara aktuellt att anse att piloterna var arbetstagare där.
Arbetsdomstolen fann sammantaget att fackföreningen inte hade visat att Braathens International Airways, utöver vad som följde av lagstiftning, utövade kontroll och ledning över piloterna när de arbetade i flygbolagets verksamhet. Kontrollerandet var således inte uttryck för ett avtalsförhållande, eftersom det just följde av lagstiftning. Att Braathens International Airways – i enlighet med offentligrättslig lagstiftning – bl.a. utfärdade manualer, checklistor och rutiner med detaljerade generella instruktioner om hur arbetet skulle utföras och om arbetstid, som Braathens Support åtog sig att följa, innebar att Braathens International Airways hade ett väsentligt inflytande över hur och hur mycket piloterna arbetade – men enligt Arbetsdomstolens mening innebar det inte att Braathens International Airways kunde sägas ha utövat löpande kontroll och ledning över piloterna på ett sätt som var relevant för bedömningen av om piloterna på grund av avtal var arbetstagare hos det bolaget.
Enligt Arbetsdomstolen innebar inte heller det förhållandet att Braathens International Airways tillhandahöll luftfartyg för arbetet och bestämde när och vart de skulle flygas att Braathens International Airways utövade löpande kontroll och ledning över piloterna. Samma slutsats gjorde Arbetsdomstolen kring att det var Braathens International Airways som tillhandahöll piloterna uniformer, id-handlingar, it-utrustning och utbildning.
Istället bedömde Arbetsdomstolen att det var Braathens Support, som genom sin schemaläggning av piloterna, i den utsträckning offentligrättslig lagstiftning medgav det, utövade löpande ledning över piloterna och i praktiken bestämde när, var och med vad de skulle arbeta i vilken befattning (såsom befälhavare [kapten] eller styrman). Utifrån vittnesuppgifter ansåg Arbetsdomstolen vidare att det var utrett att Braathens Supports besättningschef var piloternas närmaste chef och hade personalansvaret för dem. Arbetsdomstolens sammanfattade bedömning var således att fackföreningen inte hade visat att Braathens International Airways utövade kontroll och ledning över piloterna när de arbetade i bolagets verksamhet, utöver vad som följde av lagstiftning. Det kunde därmed inte komma ifråga att anse att piloterna, trots de skriftliga anställningsavtalen med Braathens Crew och avtalet mellan Braathens International Airways och Braathens support, var arbetstagare hos Braathens International Airways.
Eftersom fackföreningen inte visat att den hade någon medlem som var arbetstagare hos Braathens International Airways hade flygbolaget ingen förhandlingsskyldighet gentemot fackföreningen. Skadeståndstalan avslogs därmed och fackföreningen ålades att betala bolagets rättegångskostnader med en miljon kronor.
Arbetsdomstolen ansåg inte heller att bolaget hade kringgått 10 § MBL genom arrangemanget med de tre systerbolagen.
Två av Arbetsdomstolens ledamöter var skiljaktiga och ansåg att piloterna främst stod under Braathens International Airways kontroll och ledning när de utförde arbete i det bolagets verksamhet och att detta medförde att piloterna var arbetstagare hos det bolaget i den mening som avses i 10 § MBL. Enligt deras mening skulle Braathens International Airways därför betala allmänt skadestånd till fackföreningen för brott mot 10 § MBL för sin underlåtenhet att förhandla med föreningen.