Tvist om laglig grund för avsked eller uppsägning
Tvisten rörde huvudsakligen om det funnits laglig grund för att avskeda eller säga upp en handläggare vid Försäkringskassan. Parterna tvistade även om Försäkringskassan åsidosatt den s.k. tvåmånadersregeln i LAS genom att grunda avskedandet enbart på omständigheter som Försäkringskassan känt till mer än två månader före underrättelse om tilltänkt avskedande.
Bakgrunden var följande. Den anställde var jurist och arbetade som handläggare hos Försäkringskassan, närmare bestämt med assistansersättning. Den anställde hade, i en egen ansökan om bostadsbidrag till Försäkringskassan, vid upprepade tillfällen underlåtit att under bidragsperioden anmäla ändrade förhållanden av betydelse för bedömningen av hennes rätt till bostadsbidrag. Den anställdes agerande hade medfört krav på återbetalning av felaktigt utbetalt bostadsbidrag med 14 000 kr och polisanmäld misstanke om bidragsbrott.
Den anställde medgav att hon hade underlåtit att anmäla ändrade förhållanden till Försäkringskassan, men anförde bl.a. att det skett av misstag och pga. att hon vid tidpunkten stod under stor press och stress i sitt privatliv.
Arbetsdomstolen fann att Försäkringskassan inte hade brutit mot tvåmånadersfristen i LAS. Försäkringskassan var därmed oförhindrad att åberopa de omständigheter som avskedandet grundats på.
I avskedandefrågan gjorde Arbetsdomstolen följande bedömning.
Arbetsdomstolen ansåg att Försäkringskassans verksamhet ställer höga krav på förtroende och att Försäkringskassans anställda både i och utanför arbetet agerar korrekt och omdömesgillt. Genom att vid upprepade tillfällen ha underlåtit att anmäla ändrade förhållanden av betydelse för rätt till bostadsbidrag, och därmed felaktigt fått bostadsbidrag utbetalat, ansåg Arbetsdomstolen att den anställde allvarligt åsidosatt sina skyldigheter. Att en handläggare hos Försäkringskassan agerat på ett sätt som medfört krav på återbetalning och polisanmäld misstanke om bidragsbrott, påverkade enligt Arbetsdomstolen inte bara Försäkringskassans förtroende för den anställde, utan också allmänhetens förtroende för Försäkringskassans verksamhet. Arbetsdomstolen ansåg vidare att de förklaringar som den anställde hade lämnat, till varför hon vid upprepade tillfällen underlät att underrätta Försäkringskassan om sina ändrade förhållanden, inte kunde medföra att hennes agerande varit ursäktligt.
Arbetsdomstolens slutsats blev att handläggarens agerande hade orsakat en så allvarlig förtroendeskada att hon därigenom grovt åsidosatt sina åligganden mot sin arbetsgivare, Försäkringskassan. Avskedandet ansågs därmed lagligen grundat.
Arbetsdomstolen fastställde därmed tingsrättens dom.