Anställda hos arbetsgivaren eller ett bemanningsföretag vid utförande av visst arbete?
Fråga om två taxichaufförer varit anställda hos arbetsgivaren (Bolaget) vid utförandet av visst arbete, som gjorts utöver heltidsarbete för arbetsgivaren, eller om de vid utförandet av det arbetet varit anställda hos ett bemanningsföretag som arbetsgivaren anlitat.
Svenska Transportarbetareförbundet (Transport) företrädda de två arbetstagarna och gjorde gällande att Bolaget brutit mot gällande kollektivavtal, Taxiavtalet, genom att de två arbetstagarna arbetat övertid hos Bolaget och därmed hade rätt till viss övertids- och semesterersättning som Bolaget inte hade betalat. Transport yrkade även allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott, dels till arbetstagarna och dels till Transport.
Arbetsgivarparterna gjorde en preskriptionsinvändning i målet. Arbetsdomstolen fann dock att talan inte var preskriberad. Detta eftersom Arbetsdomstolen, bl.a. med hänvisning till tidigare praxis, fann att Transport inte ”haft kännedom” om de omständigheter som yrkandena i målet hänförde sig till redan vid den tidigare tidpunkt som arbetsgivarparterna påstod. Det hade bl.a. förekommit en tidigare förhandling men Arbetsdomstolen fann dels att de två arbetstagarna inte hade nämnts vid den tvisteförhandlingen, dels att det vid den tidpunkten inte heller fanns något konkret påstående om att någon viss arbetstagare arbetat övertid utan att få övertidsersättning. Enligt Arbetsdomstolen kunde de generella uppgifterna om att övertidsarbete inte förekom således inte anses innebära att Transport hade fått kännedom om de omständigheter som yrkandena i detta mål hänförde sig till.
I målets huvudsakliga tvistefråga gjorde Transport gällande att de två arbetstagarna hade arbetat 408 respektive 1 002 timmar utöver ordinarie arbetstid hos Bolaget, vilket utgjorde övertid enligt kollektivavtalet, vilket i sin tur innebar att de hade rätt till övertidsersättning enligt Taxiavtalet. Då den ena arbetstagaren avslutat sin anställning hos Bolaget menade Transport även att denne även hade rätt till obetald semesterersättning på intjänad övertidsersättning.
Arbetsgivarparterna gjorde å sin sida gällande att de två arbetstagarna inte hade arbetat övertid, och bestred därmed att Bolaget ådragit sig skyldighet att betala övertidsersättning, semesterersättning eller skadestånd pga. kollektivavtalsbrott. Enligt Bolaget hade de två arbetstagarna inte utfört det påstådda arbetet i egenskap av anställda hos Bolaget och för Bolagets räkning. Bolaget hävdade istället att arbetstagarna, vid utförandet av det påstådda övertidsarbetet, varit anställda hos ett bemanningsföretag – som Bolaget anlitat för bemanning.
Bemanningsföretaget var en underleverantör/underentreprenör som Bolaget anlitat och Bolaget tillhandahöll bl.a. fordon, arbetskläder och annan arbetsutrustning. Arbetstagarna hade fått lön och lönebesked bemanningsföretaget, och inte från Bolaget, avseende det påstådda övertidsarbetet.
Det var ostridigt att de två arbetstagarna var anställda hos Bolaget, samt att de omtvistade arbetspassen gjordes inom ramen för Bolagets verksamhet. Arbetsdomstolen framhöll att det var arbetsgivarparterna som hade bevisbördan för att de två arbetstagarna gjorde arbetspassen som anställda hos bemanningsföretaget och inte hos Bolaget. Arbetsdomstolens slutsats blev att arbetsgivarsidan inte lyckades bevisa detta.
Domstolen beaktade bl.a. att det inte hade presenterats någon utredning till stöd för att det uttryckligen hade ingåtts anställningsavtal mellan bemanningsföretaget och de två arbetstagarna (varken skriftligt eller muntligt). Enligt Arbetsdomstolen framkom det inte heller i övrigt sådana omständigheter som kunde visa att det ändå förelåg anställningsförhållanden mellan de två arbetstagarna och bemanningsföretaget.
Att de två arbetstagarna, under en förhållandevis lång period, fått lön från bemanningsföretaget kunde, enligt Arbetsdomstolen, tala för att de varit anställda även hos det bolaget. Arbetstagarna hade emellertid förnekat att de skulle ha varit anställda även där och berättat att de inte haft kontakt med någon företrädare för bemanningsföretaget. De hade vidare ifrågasatt varför de fått lön från bemanningsföretaget, och deras närmaste chefer och kollegor hade då sagt att de inte skulle bry sig om det då bemanningsföretaget och Bolaget ”var samma bolag eller verksamhet”. Arbetsdomstolen beaktade även att de två arbetstagarna enbart utfört körningar inom ramen för Bolagets uppdrag för Skåne- och Blekingetrafiken, samt att dessa körningar skett med Bolagets fordon och med Bolagets kläder. Arbetsdomstolen noterade vidare att Bolaget och bemanningsföretaget hade samma adress och samma ägarförhållanden, samt att arbetstagarna hade samma anställningsnummer i Bolaget och i bemanningsföretaget (enligt lönespecifikationerna). Enligt Arbetsdomstolen framstod det närmast som att de två bolagens verksamheter varit sammanblandade.
Sammantaget ansåg Arbetsdomstolen alltså att det inte var visat att de två arbetstagarna varit anställda hos bemanningsföretaget. De arbetspass som var aktuella i målet fick därmed anses ha gjorts inom ramen för deras anställningar hos Bolaget. Arbetsdomstolen fann vidare att det ansågs visat att merparten av arbetet ifråga faktiskt hade utförts, och varit beordrat eller godkänt i efterhand av Bolaget. Beträffande den ena arbetstagaren ansågs det dock inte bevisat att han arbetat övertid i september 2021, varför just detta yrkande avslogs – däremot bifölls yrkandet om övertidsersättning även för honom avseende resterande månader.
Arbetsdomstolen dömde således ut övertidsersättning till bägge, samt semesterersättning på övertidsersättningen till den som slutat. Eftersom domstolens slutsats innebar att arbetsgivaren brutit mot Taxiavtalet dömdes det även ut allmänna skadestånd för kollektivavtalsbrott; dels med 50 000 kr vardera till arbetstagarna, dels med 150 000 kr till förbundet. Arbetsgivarparterna ålades även att ersätta förbundets rättegångskostnader med drygt 491 000 kr.