Nedsatt arbetsförmåga saklig grund för uppsägning
En polis har sagts upp från sin anställning på grund av att han, enligt arbetsgivaren, till följd av en stroke fått sin arbetsförmåga nedsatt i så väsentlig mån att han inte längre kunnat utföra arbete av någon betydelse. Arbetsdomstolen har funnit att uppsägningen varit sakligt grundad och att arbetsgivaren inte heller genom uppsägningen brutit mot diskrimineringslagen.
Parterna tvistade i målet om huruvida det förelegat saklig grund för uppsägningen samt om Polismyndigheten utsatt polisen för direkt diskriminering eller diskriminering genom bristande tillgänglighet.
Arbetsdomstolen kom fram till att polisens arbetsförmåga vid uppsägningstidpunkten var nedsatt i så väsentlig mån att han inte längre kunde utföra arbete av någon betydelse för Polismyndigheten. Enligt Arbetsdomstolen var det även utrett att nedsättningen var varaktig och kunde förväntas bestå under överskådlig tid framöver. Arbetsdomstolen fann även att det var visat att Polismyndigheten fullgjort sina åligganden i fråga om att inför uppsägningen utreda möjligheterna till anpassning, rehabilitering och omplacering, och att några möjligheter att bereda polisen fortsatt anställning därvid inte framkommit.
Angående påstått brott mot diskrimineringslagen framhöll Arbetsdomstolen att av de av delar av käromålet som grundats på anställningsskyddslagen följde att polisen dels till följd av sin nedsatta arbetsförmåga inte befunnit sig i en jämförbar situation med någon utan en sådan funktionsnedsättning, dels att han inte genom skäliga åtgärder för tillgänglighet skulle ha kunnat komma i en sådan jämförbar situation. Det innebar att förbundets talan inte heller kunde vinna bifall i den del som grundades på diskrimineringslagen.