Så bryter vi långtidsarbetslösheten

Rapporten finns i sin helhet på denna sida men kan också hämtas som pdf-fil.

Kompetensförsörjningen är det främsta tillväxthindret för svenska företag. Företagen vill anställa och växa, men lyckas inte rekrytera nya medarbetare. De letar inte bara efter arbetskraft med hög utbildning, i många av de lediga jobben ställs låga krav på utbildning och arbetslivserfarenhet.

Hur kan vi samtidigt ha hög arbetslöshet och arbetskraftsbrist? Förklaringen är att matchningen på arbetsmarknaden inte fungerar. Det finns en arbetskraftsreserv som måste tas tillvara.

Under den senaste tiden har långtidsarbetslösheten sjunkit. Ett viktigt skäl är att många arbetssökande nu får hjälp av fristående jobbförmedlare i tjänsten Rusta och matcha. Varannan deltagare har övergått till arbete eller påbörjar en utbildning 90 dagar efter avslutad tjänst.

Det är långt över Arbetsförmedlingens mål för tjänsten och ett kvitto på att alla människor kan få ett arbete – om de får rätt stöd och hjälp på vägen. Men reformen av arbetsmarknadspolitiken är inte klar. Det är inte dags för arbetsro på Arbetsförmedlingen.

Almega adresserade redan i rapporten Så fortsätter vi reformera Arbetsförmedlingen (2022) behovet av ny modell för profilering av arbetslösa, mer individanpassade stöd och ett mer renodlat myndighetsuppdrag.

I den här rapporten Så bryter vi långtidsarbetslösheten utvecklar vi lärdomarna från Rusta och matcha till arbetet med de som varit arbetslösa under en lång tid eller har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. De har hittills inte varit en prioriterad grupp. Tjänsterna och insatserna de får ta del av är inte tillräckligt bra.

I rapporten föreslår Almega fortsatta reformer för att även de som har behov av mer stöd än det Rusta och matcha kan ge, ska komma in på arbetsmarknaden. Individanpassade stöd enligt beprövade metoder, hos fristående aktörer, som leder till resultat även för dessa heterogena grupper av arbetssökande.

Forskningen visar att med rätt stöd kan även de som står mycket långt från arbetsmarknaden komma i jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Det har visat sig både i svenska och internationella studier men allt för få erbjuds denna typ av stöd. För få tjänster hos Arbetsförmedlingen ger möjlighet att jobba utifrån de väl beprövade metoderna. Inte minst kan flera av de företag som intervjuats i samband med rapporten vittna om att det fungerar när rätt förutsättningar ges.

Med de nya förslagen vill Almega bidra till en fortsatt konstruktiv reformering av Arbetsförmedlingen. Vi ser fram emot att möta många av er i företagen, myndigheterna, organisationerna och partierna i samtal om hur fler arbetssökande kan få ta del av insatser som leder till jobb.

Alla har en plats på arbetsmarknaden, men alla arbetssökande får inte tillgång till de mest effektiva verktygen. Två grupper, långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning, är i högre grad än andra hänvisade till Arbetsförmedlingens insatser i egen regi. Många får inget stöd alls.

I april 2023 fick 63 000 personer hjälp att komma i arbete av ett matchningsföretag. Det motsvarar mindre än en fjärdedel av samtliga arbetssökande i landet. Den vanligaste insatsen är i stället en tjänst i myndighetens egen regi som kallas Matchning och uppföljning.

Vissa grupper av arbetssökande får i liten utsträckning ta del av nya mer individanpassade matchningstjänsterna med högre effektivitet. Två av dessa är långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning.

Båda grupperna är heterogena – behoven varierar kraftigt mellan olika individer. Av detta skäl är individanpassning extra viktigt för att stötta dem på deras väg till arbete. Dock har tjänsterna för dessa grupper saknats i reformeringsarbetet av arbetsmarknadspolitiken.

Lösningen på arbetsmarknadens utmaningar, kompetensbristen¹ och den höga arbetslösheten, är att långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga får en fot in på arbetsmarknaden.

En utgångspunkt i arbetet med att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad är att utveckla insatser för den grupp som myndigheten benämner som inskrivna med svag konkurrensförmåga². I denna grupp inkluderas individer utan gymnasial utbildning, personer födda utanför Europa, personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga samt äldre arbetssökande över 55 år.

Över tid har gruppen vuxit, både som andel och i absoluta tal. I början av 2006 utgjorde de drygt 48 procent av samtliga arbetssökande. I januari 2023 var de nästan 74 procent.

I diagram 1 går det att följa utvecklingen för gruppen med svag konkurrensförmåga som andel av långtidsarbetslösheten. Andelen har även här ökat kraftigt över tid. Även om det har skett en återhämtning sedan covid19-pandemin har gruppen mer än tredubblats sedan 2006.

Det är tydligt att gruppen inte får den hjälp de behöver. De insatser som hittills erbjudits har tyvärr inte visat sig vara bra nog.

Arbetet för att motverka långtidsarbetslösheten bör vara fokuserat på två områden:

För det första bör fler få tillgång till de befintliga matchningstjänsterna. Det gäller främst målgrupperna som står medellångt ifrån arbetsmarknaden.

För det andra bör nya tjänster utvecklas för gruppen som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det gäller inte minst den grupp som utgör nästan 9 av 10 av de långtidsarbetslösa.

För samhället finns en enorm ekonomisk vinst i att flytta människor från arbetslöshet till arbete. Enligt beräkningar från Ekonomifakta får en arbetssökande som går från A-kassa till arbete med en månadslön på 22 000 kronor en ökad disponibel inkomst på över 4 700 kronor i månaden.

Samhällets totala vinst är 28 900 kronor per individ. Av detta tillfaller en del individen, men 85 procent tillfaller staten i form av ökade skatteintäkter och minskade kostnader för bidrag.³

Sverige har ett åtagande gentemot FN och målet om rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning.⁴ Med dagens utformning av stöd och insatser till denna grupp uppfyller vi inte detta åtagande. Gruppen utgjorde i början av 2023 drygt 135 000 personer.⁵

I september 2022 fick Sverige kritik från FN:s internationella övervakningskommitté. Kommittén menar att vår syn på arbetsförmåga, att värdera arbete efter prestation, måste förändras. Med den nuvarande synen på arbete kommer vissa människors arbetsförmåga aldrig att betraktas som fullvärdig, oavsett personens ansträngningar eller omgivande anpassningar.

I stället för segregerande och diskriminerande arbetsmarknadsåtgärder, uppmanas konventionsstaterna att trygga tillgången till skäliga anpassningsåtgärder inom det ordinarie arbetslivet, både inom det privata näringslivet och i den offentliga sektorn.

Vad är långtidsarbetslöshet? SCB räknar de som varit arbetslösa i mer är sex månader som långtidsarbetslösa. Arbetsförmedlingens definition är en person 25 år eller äldre som har varit arbetslös mer än 12 månader. För de som är under 25 år är det 6 månader.

I denna rapport definierar vi gruppen som har varit arbetslösa i mer än 24 månader. 24 månader fångar in de som har ett hinder för att ta sig ut på arbetsmarknaden. Det fångar också upp personer som har kvalificerat sig för Arbetsförmedlingens Jobb och utvecklingsgaranti (JOB). Det är ett program som riktar sig till personer som har varit arbetslösa under en längre tid, bland annat de som förbrukat 300 ersättningsdagar med arbetslöshetsersättning. Under dessa två år också personer med funktionsnedsättning som innebär en nedsatt arbetsförmåga hunnit få sin kod.

Som framgår i diagram 3 ökade antalet personer som har varit utan arbete i mer än 24 månader markant efter finanskrisen 2008. Därefter etablerade sig nivån på omkring 75 000 personer under ett årtionde. I samband med covid19-pandemins utbrott ökar återigen gruppen. Den högsta nivån nåddes i april 2022 med 99 462 personer. Därefter har en viss återhämtning skett.

I en rapport från 2023 konstaterar Arbetsförmedlingen att allt fler arbetssökande står långt ifrån arbetsmarknaden och bedöms ha en svag konkurrensförmåga. Detta förklaras av ökningen av antalet utomeuropeiskt födda i arbetskraften som inträffade i samband med flyktingkrisen hösten 2015, samt den politiska förändringen 2010 som innebar en övergång från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen för personer som tidigare stod utanför arbetskraften. I målgruppen är arbetssökande med funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga tydligt överrepresenterade. Andelen ökar också med tiden i arbetslöshet. Det finns även en tydlig överrepresentation av arbetssökande som är 55 år och äldre.⁶

Varje år undersöker SCB hur situationen på arbetsmarknaden ser ut för personer med funktionsnedsättning.⁷ Förra året uppskattade tio procent i åldern 16–64 år att de har en funktionsnedsättning. Det motsvarar 669 000 personer. En funktionsnedsättning utgör inte per automatik en nedsatt arbetsförmåga. För de flesta är det inget som tas i beaktande när personen söker arbete. Men bland personer med funktionsnedsättning bedömer 71 procent att deras funktionsnedsättning medför en nedsatt arbetsförmåga.

Arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning är ett par procentenheter högre än i övriga befolkningen. År 2021 var andelen arbetslösa bland personer med funktionsnedsättning 17 procent, arbetslösheten i den övriga befolkningen var 8 procent. Bland personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga var arbetslösheten 20 procent. För de utan nedsatt arbetsförmåga är arbetslösheten över tid både lägre och högre än i övriga befolkningen, år 2022 var den 13,5 procent.

Om en funktionsnedsättning utgör en förmodad nedsättning av arbetsförmågan gör Arbetsförmedlingen en utredning och definierar funktionshindret med en kod. Det finns 11 olika koder som korrelerar med olika typer av funktionsnedsättningar som utgör ett hinder på arbetsmarknaden och högst tre koder får sättas på en person. Dessa koder är generella och övergripande och säger i sig väldigt lite om den arbetssökandes behov av anpassning på arbetsplatsen.

Fördelen för den arbetssökande med konstaterad funktionsnedsättning är att koden kan ge rätt till lönebidrag, antingen för anpassning av arbetsplatsen eller som ekonomiskt stöd till arbetsgivaren att betala lön. Nackdelen är den uppenbara stigmatiseringen att bli klassificerad som funktionsnedsatt, både i bilden av sig själv och hur andra uppfattar en. Det fokuserar också på den arbetssökandes brister snarare än personens förmågor.

Arbetsförmedlingen har som mål att snabbare identifiera funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och därmed sänka antalet dagar till registrering. I genomsnitt tar det dock nästan ett helt år för en arbetssökande att få en kod. Det är ett år som den sökande står utan det stöd som personen har rätt till.

Genomsnittstiden har också ökat över tid. Det förklarar myndigheten med att pandemin försvårade utredningsmöjligheterna för gruppen och att vården har varit hårt belastad.⁹ Men som framgår av diagram 6 var den genomsnittliga tiden runt 300 dagar innan covid19-pandemin.

För den som har funktionsnedsättning och behöver extra stöd för att komma i jobb är vägen till stödet alltför krånglig och lång. Att processen med dess fastställda rutiner dessutom inte följs gör att nya arbetssätt behöver komma på plats för att öka möjligheterna för den arbetssökande att få stöd som leder till jobb.

För att en effektiv och träffsäker process ska uppnås måste man börja med att analysera processen redan vid inskrivningen för den arbetssökande. Vår utgångspunkt är att individens möjliga väg till arbete ska vara styrande, samt att processen ska vara så effektivt som möjligt, både gällande tid och ekonomiska resurser.

Det första steget i processen är en inskrivning som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Inskrivningen är ofta digital. Det finns dock inte möjlighet att ange om man har en funktionsnedsättning eller någon form av ohälsa.

Förbättringsförslag: De flesta som skriver in sig som arbetssökande är inte i behov av stöd. Det är därför viktigt att identifiera vilka som verkligen behöver stöd för att komma i arbete. Det finns goda möjligheter att redan vid den digitala inskrivningen fånga individer som riskerar att hamna i långvarig arbetslöshet. Inte minst gällande funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga där en så enkel funktion som att bocka i ett ja eller nej skulle underlätta.

I steg två genomgår den arbetssökande en arbetsmarknadspolitisk bedömning. Bedömningen fastställer hur långt från arbetsmarknaden individen står och ligger till grund för om individen kommer att erbjudas stöd från myndigheten eller ej.

Från att tidigare varit en helt manuell process där den enskilde handläggaren hos Arbetsförmedlingen ansvarade för bedömningen används nu i första hand ett statistiskt bedömningsstöd. Det leder till både bättre enhetlighet och större rättssäkerhet gällande bedömningarna.¹⁰ Men om en person behöver ytterligare stöd krävs en manuell bedömning av en handläggare.

Förbättringsförslag: Den arbetsmarknadspolitiska bedömningen kan bli mer träffsäker. Dessutom behöver handläggarna fördjupad kunskap om funktionsnedsättningar. De flesta får inte heller stöd förrän efter månader uppemot år av arbetslöshet. Här måste anvisningsprocessen förbättras.

I steg tre kompletteras den arbetsmarknadspolitiska bedömningen för personer som uppger att de har en funktionsnedsättning eller visar tecken på funktionsnedsättning. Arbetsförmedlingen utreder om och hur funktionsnedsättningen kan påverka den arbetssökandes övergripande arbetsförmåga, relaterat till matchning mot arbete eller studier.¹¹

För den som inte anses ha nedsatt arbetsförmåga avslutas processen, medan de som ses vara i behov av stöd fortsätter med nästa steg.

Förbättringsförslag: Varje individs unika kompetens ska ligga som grund för bedömningen. Arbetsförmågan kan skilja sig stort mellan olika arbeten, olika arbetsplatser och vilken anpassning som ges. Trots detta har myndigheten ännu inte utrett vilken typ av anpassning som behövs för att kunna arbeta.

Det krävs ett skifte av fokus. I stället för att granska vad individen inte kan, måste handläggarna ta reda på vilka kompetenser individen besitter och hur de, med enklast anpassning, kan komma en arbetsgivare till del.

I steg fyra ska information som styrker individens funktionsnedsättning inhämtas till Arbetsförmedlingen. Exempel på underlag som myndigheten godtar är medicinska underlag från professioner inom vården, särskolebevis eller dokumentation från specialskola. Men det är svårt att styrka funktionsnedsättning hos arbetssökande som inte har någon pågående vårdkontakt eller något underlag sedan tidigare.¹²

Förbättringsförslag: Arbetsförmedlingen och berörd part, såsom myndighet eller region, borde elektroniskt kunna dela informationen och då helt automatiserat i samband med inskrivning i myndigheten.

I det femte steget utreds återigen arbetsförmågan. Arbetsförmedlingen utreder individens resurser och begränsningar i relation till arbete och arbetsmiljö. Det handlar bland annat om att klarlägga ”arbetsuppgifter och arbetsmiljöer som bör undvikas”.¹³ Den samlande bedömningen ska ligga till grund för behovet av stöd för matchningen av den arbetssökande mot jobb eller studier.

Förbättringsförslag: Även i detta steg ligger fokus på individens begränsningar snarare än möjligheter.

I det sjätte steget tilldelar Arbetsförmedlingen individerna med funktionshinderkod. För att få en kod, och därmed rätt till vissa hjälpinsatser, krävs i de flesta fall ett läkarutlåtande (eller ett utlåtande från en psykolog eller logoped) som beskriver omfattningen av funktionsnedsättningen och hur den påverkar arbetsförmågan. Arbetsförmedlingens egna specialister behöver därefter bekräfta funktionsnedsättningen och bedöma hur den påverkar den arbetssökandes förutsättningar och begränsningar för arbete. Den arbetssökande måste sedan acceptera kodningen av funktionsnedsättning.

Förbättringsförslag: De finns en stor risk att de arbetssökande inte ses som en individ, utan snarare ”blir” sin kod. Även myndighetens egna anställda uppger att språkbruket kan leda till ett fokus på registrering snarare än att identifiera den arbetssökandes stödbehov.¹⁴

I det sjunde steget fattas beslut ifall särskilt stöd behövs för den arbetssökande med funktionsnedsättning. Nu genomförs en arbetskravsanalys för lönebidrag.

Förbättringsförslag: Den här delen av processen behöver en snabbare handläggning och en förbättrad dokumentation.

Den långa och resurskrävande processen har en omfattande förbättringspotential, inte bara utifrån utformning utan även dess tillämpning.

Den genomsnittliga ledtiden var förra året 366 dagar för en arbetssökande att få en funktionshinderkod. Det innebär att en nyinskriven arbetssökande med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga i snitt hade hamnat i långtidsarbetslöshet redan innan beslut om insats hade fattats.

Enligt myndigheten finns också brister i nästan 60 procent av ärendena. Den vanligaste bristen var att det saknades en dokumenterad samlad bedömning om hur funktionsnedsättningen påverkar arbetsförmågan. I enbart 44 procent av ärendena framkommer dokumentationen.¹⁵ I praktiken innebär det att fokus varit på att sätta kod snarare än att hjälpa den arbetssökande att hitta rätt stöd utifrån dess behov.

Myndigheten har även påbörjat arbetet med att förbättra processen för att komma till bukt med påvisade brister under processen. Det sker i form av en kompletterande bedömning till den arbetsmarknadspolitiska bedömningen där flera personer med olika kompetens inom arbetslivsrehabilitering arbetar i nära samarbete. Detta arbetssätt är dock inte fullt ut implementerat och därför för tidigt att utvärdera effekterna av arbetet.

I det här avsnittet ger vi en samlad bild av de olika tjänster och insatser som arbetssökande kan ta del av på vägen till arbete. Den stora mängden av insatser är problematisk. Det är svårt att få en samlad bild av utbudet av program, tjänster och insatser. Det är också ett problem att Arbetsförmedlingen inte presenterar resultat och uppföljningar av alla insatserna som de utför i egen regi.

Rusta och matcha är ett valfrihetssystem där fristående leverantörer kan hjälpa arbetssökande som har varit inskriven på Arbetsförmedlingen under en längre tid. I Rusta och matcha väljer deltagaren en leverantör och får där en egen handledare som hjälper till under vägen mot sysselsättning. Stödet kan ges under 12 månader.¹⁶

Det finns flera leverantörer med olika inriktningar att välja bland. De kan ha lokal förankring, vara speciellt fokuserade på en sektor eller på en målgrupp.

Tjänsten är tydligt fokuserad på resultat och erbjuds de som enligt den arbetsmarknadspolitiska bedömningen befinner sig inom den ram som gäller avstånd till arbetsmarknaden. Genom att vara uppdelad i tre olika spår utifrån bedömt behov av stöd regleras ersättningen till leverantören som då kan anpassa tjänsten utifrån individen.

Trots att det är en generell tjänst har den visat goda resultat för grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden. Som diagram 7 visar fick 40 procent av deltagarna i Jobb- och utvecklingsgarantin ett arbete efter tjänsten. För gruppen med funktionsnedsättning var siffran 26 procent. För gruppen som varit utan arbete i mer än 24 månader var siffran 37 procent.

En arbetsmarknadsutbildning är en kort, yrkesinriktad utbildning till yrken där det finns brist på utbildad personal. Utbildningen kan vara allt från några veckor upp till sex månader. Den ges av en utbildningssamordnare på uppdrag av Arbetsförmedlingen. Under många år har antalet arbetssökande som får ta del av en arbetsmarknadsutbildning minskat.

I diagram 8 framgår att av alla inom Jobb- och utvecklingsgarantin som påbörjar en arbetsmarknadsutbildning övergår 27 procent till ett arbete. För gruppen med funktionsnedsättning är motsvarande siffror 24 procent. För gruppen som varit utan arbete i mer än 24 månader är siffran 25 procent.

Individuellt pedagogiskt stöd vid utbildning (IPSU) finns för arbetssökande med funktionsnedsättning, för att öka möjligheterna för dem att klara en utbildning. Det är en tjänst som kan benämnas som Supported Education.

Bland deltagarna kan alla typer av funktionsnedsättningar förekomma. Det gemensamma för deltagarna är att de behöver pedagogiskt stöd för att klara en utbildning. Tjänsten levereras av fristående aktörer som kartlägger behovet av pedagogiskt stöd i en specifik utbildning som den arbetssökande ska delta i och ger sedan det pedagogiskt stödet under pågående. En stor del av de med funktionsnedsättning som deltar i en AUB får stöd genom IPSU.

Tjänsten upphandlades i sin nuvarande form för första gången 2017 men har genom föregångare funnits i över 20 år med fristående aktörer som står för hela insatsen i samarbete med AUB-leverantören.

Introduktion till Arbete (INAB) är en tjänst där deltagaren har varit borta från arbetsmarknaden under en lång tid. Syftet är att förbereda deltagaren för att komma i jobb, studera eller delta i en annan arbetsmarknadspolitisk tjänst.¹⁷

Det är en tjänst som är flexibel utifrån deltagaren och börjar med en kartläggningsfas för att ta reda på vilket stöd som behövs för deltagaren. Det är inte ovanligt att deltagaren har någon form av funktionsnedsättning som gör att man behöver ta del av den arbetsprövning som finns i tjänsten.

Precis som i IPSU är det Arbetsförmedlingen som anvisar till tjänsten med en fristående aktör som står för kartläggning och resterande delar av insatsen. Delar av tjänsten är att likna vid Supported Employment och tiden i INAB är utifrån deltagarens behov.

En tjänst som är utformad för den som ännu inte är redo att söka jobb eller påbörja studier¹⁸ bör även resultatet utvärderas utifrån just dessa premisser. Det är då glädjande att mer än tio procent kommer i jobb trots att det inte är målet med tjänsten vid start.

Att notera är att INAB ska ersättas av tjänsten Steg till Arbete som är en vidareutveckling av tjänsten samt tjänsten Aktivitetsbaserade utredningsplatser.

Den nya tjänsten Steg till Arbete har klara likheter med INAB och dess målgrupp är deltagare som är i behov av arbetslivsrehabiliterande insatser på grund av funktionsnedsättning, och/ eller ohälsa, för att komma i jobb eller utbildning. Till skillnad från INAB är det uttalade målet arbete eller studier och i STA är det Arbetsförmedlingen som innan anvisning bedömer aktivitetsnivå för deltagaren i tjänsten som upphandlas av fristående aktörer.

Tjänsten består av fyra delar där den första är obligatorisk för alla och den maximala tiden i är drygt ett år:

Vidare delas deltagarna in i olika spår utifrån utbildningsnivå samt om språk- eller kommunikationsstöd behövs för deltagaren.

Det är leverantören som ska föreslå lämplig arbetsplats för deltagaren samt med sin metodik se till att den arbetssökande är redo för att jobba självständigt i en anställning.

I upphandlingsunderlaget för tjänsten listas flera arbetssätt för arbetsterapeuter som ska användas, och utföras, i tjänsten. Det finns dock inga krav på Supported Employment metoder i denna tjänst.

Tjänsten är försenad i sin implementering på grund av överprövningar av upphandlingen men bör fungera väl för rätt deltagare som har behov av stöd för att bli redo att söka och matchas mot arbete.

SIUS är Arbetsförmedlingens implementering av Supported Employment och står för Särskild stödperson för introduktions- och uppföljningsstöd. Det är ett stöd som kan ges till arbetssökande med nedsatt arbetsförmåga på grund av funktionsnedsättning. Arbetsförmedlingen bedömer om en person är lämplig för det stödet.

Arbetsförmedlingen har satt upp vissa kriterier för att en arbetssökande ska beviljas. En funktionsnedsättning ska vara styrkt, den arbetssökandes meriter ska vara kartlagda och den arbetssökande och Arbetsförmedlingen ska vara överens om vilken tjänstgöringsgrad som är aktuell. Inför en initiering av SIUS-ärenden ska också en arbetsmarknadspolitisk bedömning göras där behov av, och förutsättningar för, SIUS framgår.

En svensk studie, som genomfördes mellan 2014 och 2016, visar att 32 procent av de som genomgick Supported Employment hade ett arbete efter 18 månader. Motsvarande siffra för vanlig arbetsträning var 22 procent.²¹ Artikeln påpekar att resultatet är lägre än i jämförbara internationella studier, där effektstorleken på anställningen oftast är dubbelt så hög eller mer. Förklaring som forskarna ger är att interventionen är begränsad till att placera och träna och inte innehåller den vårdande delen som Supported Employment gör. Det indikerar att Arbetsförmedlingens program skulle kunna vara mycket mer effektivt.

Vidare visar statistik från Arbetsförmedlingens årsrapporter att samtidigt som deltagarantalet inom SIUS ökat har anslaget minskat.

Specialistinsats är ett samlingsbegrepp för arbetsförmedlingens interna specialisterprofessioner. Det innefattar psykologer, arbetsterapeuter/sjukgymnaster, syn-, döv- och hörselkonsulenter och socialkonsulenter. Själva insatsen varierar beroende på vilken profession som utför den.

Nästan hälften så många får ta del av en specialinsats år 2022 än som fick det år 2017. Ingen motsvarande minskning av hur många som bedömts har funktionsnedsättning går att finna i över hur många som fått en funktionsnedsättningskod.

Antalet deltagare har minskat i alla tjänster som riktar sig till personer med en funktionsnedsättning som utgör en nedsatt arbetsförmåga. Undantaget är att något fler har fått ta del av SIUS.

Sammanlagt rör det sig om en minskning från 87 905 personer år 2017 till 53 374 år 2022. Det är 39 procent färre.

Samtidigt har de medel som anslås i statsbudgeten ökat. Dessa utnyttjas dock inte. Som framgår av tabell 5 lämnade Arbetsförmedlingen tillbaka 1,7 miljarder till statskassan förra året. Ungefär 5 000 personer hade kunnat få en insats för dessa medel.

Under 2021 hade i snitt över året 86 400 personer någon form av anställning med ”särskild insats för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”.²² Det inkluderar:

Arbetsförmedlingen lönebidragsanställningar för personer med nedsatt arbetsförmåga har som mål att öka sysselsättningen och arbetsmarknadsdeltagandet bland personer med funktionsnedsättningar, bland annat genom att hjälpa dem att få de färdigheter och den erfarenhet de behöver för att lyckas på arbetsmarknaden.

Under en sexårsperiod, 2017 till 2023, har antalet deltagare minskat från 74 000 till 64 000. Det är särskilt lönebidrag för anställning och lönebidrag för trygghet i anställning som har minskat. 2019 tillkom en ny insats, lönebidrag för utveckling hos Samhall. Detta är problematiskt eftersom övergången från Samhall till reguljärt arbete är låg.

För de arbetssökande som ingår syns under åren från 2017 dels en nedgång i totalen som får ta del av insatserna, dels att en ny insats i form av Lönebidrag för utveckling i anställning hos Samhall har tillkommit.

Sedan början av 2017 har antalet deltagare i program med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga minskat med över 13 procent. Detta trots att det finns tillgängliga medel som vida överstiger de utnyttjade.

Under 2022 återlämnade myndigheten över 1,7 miljarder av pengarna på i anslag 1:4, som innefattar lönebidrag. Enligt den senaste prognosen förväntas ytterligare cirka 1,7 miljarder kronor förbli outnyttjade under 2023.²³

Det finns inget tydligt svar på varför myndigheten inte utnyttjar tilldelade medel. Målgruppen har inte minskat under perioden och inget tyder på att behoven hos målgruppen har förändrats.

Här bör myndigheten kunna prioritera sina resurser på ett bättre sätt för att säkerställa att arbetssökande i behov av stöd ges stöd och att samtliga anslagna medel kommer individer till godo.

Under perioden 2017 till 2022 har antalet personer med skyddat arbete på Samhall ökat. Det har även Samhalls ersättning. Anslaget har ökat med 48 procent och antalet anställda med 31 procent. Kostnaden för staten per anställd har gått från 27 8481 kr till 31 3782 kr.

Samhall har även anställda utöver dessa som har andra typer av bidrag, till exempel med lönebidrag för utveckling i anställning men det är en annan budgetpost för staten.

Målet för Samhall är att 1 500 personer ska gå över i arbete, vilket endast har uppnåtts en gång, år 2019. Det uppnådde de 2019. Till målet räknas dock inte med de som återgår till Samhall. Tidigare anställda har nämligen en återgångsrätt inom ett år efter att de lämnat Samhall för en annan anställning.

Till skillnad från övriga aktörer, som matchar ut individer till individanpassade insatser och arbeten, måste dessutom anställda på Samhall matchas mot de uppdrag som Samhall har att erbjuda på specifika orter. Det innebär att anställningen på Samhall avgörs om arbetsgivaren själv har upphandlat tillräckligt många uppdrag inom en viss bransch. Trots att Samhall i sin årsredovisning uppger att de har 25 olika yrkesroller för anställda²⁴, så matchas en överväldigande majoritet (fler än 2 av 5) till städuppdrag – oavsett individernas önskemål, behov och potential.²⁵

Tittar man på hur många av de som jobbar på Samhall som går vidare i reguljär anställning är det inte fler än 5 procent per år.

Det resultatet kan jämföras med Wiljagruppens arbete med gruppen som fått daglig verksamhet genom LSS som fått ut 10 procent av sin deltagare på den reguljära arbetsmarknaden.

Trenden i denna statistik är att separera personer med funktionsnedsättningar som har ett hinder på arbetsmarknaden och andra arbetssökande med hinder från den reguljära arbetsmarknaden.

Insatserna finns på plats. Det är varken brist på insatser eller medel som verkar vara det som gör att färre och färre får ta del av de insatser som är tänkta att stötta fler personer med funktionsnedsättning in på den reguljära arbetsmarknaden. Den enda insats som tydligt växt under senare år är placering hos Samhall där andelen som övergår till arbete på den reguljära arbetsmarknaden är låg.

Det behövs effektivare insatser som sätter individen i fokus med mål att komma i arbete och detta måste vara ledande i alla de insatser som ges, oavsett funktionsnedsättning eller ej. Statistiken visar även att det inte är mer anslag som behövs utan att det som redan finns går att nyttja i högre grad. Den utveckling som Almega föreslår i denna rapport har detta som fokus och mål.

Det går att ifrågasätta den förda arbetsmarknadspolitiken för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Om långtidsarbetslösheten kontinuerligt är högre hos vissa grupper tyder det på att nuvarande åtgärder inte är effektiva nog eller inte tillräckligt väl möter de faktiska behoven. I arbetsmarknadsstatistiken framgår att gruppen med svag konkurrensförmåga inte följer konjunkturen, de upplever inte samma ökning av sysselsättning som resten av befolkningen under goda tider. Arbetssökande med funktionsnedsättning och personer med låg utbildningsnivå hänger inte med den övriga arbetsmarknaden. Det kan finnas olika orsaker till detta – diskriminering, brist på relevant utbildning eller färdigheter – men vår analys visar att dagens program och insatser inte lyckas tillräckligt väl att hjälpa dem.

Långtidsarbetslösa kan få delta i Jobb- och utvecklingsgarantin (JOB). Programmet syftar till att hjälpa dessa personer att hitta sysselsättning, antingen genom att förbättra deras anställbarhet med ytterligare utbildning och färdighetsutveckling, eller genom att hjälpa dem att hitta lediga jobb som passar deras kompetens och erfarenheter. Ändå är den tredje vanligaste insatsen inom Jobb och utvecklingsgarantin Ingen aktivitet.²⁶ Det innebär en stor del av gruppen inte får någon hjälp alls för att lämna sin arbetslöshet.

Med reformen av arbetsmarknadspolitiken som påbörjades 2019 har det dock skett en förbättring för gruppen som inte har en funktionsnedsättning. Den vanligaste insatsen är numera en tjänst hos en kompletterande aktör, ofta inom Rusta och matcha. Som tidigare konstaterats har tjänsten goda resultat

Även inom gruppen med funktionsnedsättning har andelen som får stöd av en kompletterande aktör ökat, men inte tillnärmelsevis i samma utsträckning som för gruppen utan funktionsnedsättning. En stor del av denna ökning kan tillskrivas införandet av en ny tjänst, Introduktion till arbete (INAB), som särskilt syftar till att hjälpa personer med funktionsnedsättningar att steg för steg närma sig arbetsmarknaden.

Det är fortfarande Arbetsförmedlingens egna tjänster, de som myndigheten tillhandahåller i egen regi, som är mest förekommande inom denna grupp. Det indikerar att de externa, kompletterande aktörerna fortfarande spelar en mindre roll för arbetssökande med funktionsnedsättningar.

Endast ett fåtal får ta del av matchningstjänsten Rusta och matcha. Detta trots att resultaten även för gruppen med funktionsnedsättning är höga.

Det mest alarmerande är dock att en stor andel av personer med funktionsnedsättning inte får något stöd alls. Det pekar på en större utmaning: att trots de reformer som genomförts och trots introduktionen av nya tjänster, så når dessa insatser inte fram till alla de som behöver dem mest.

Detta visar att arbetet med att förbättra tillgången på effektivt stöd för personer med funktionsnedsättningar måste fortsätta.

För att stärka möjligheterna för den som blivit arbetslös, eller för den som genomgått en tjänst utan att komma i arbete, är tiden en faktor. Ledtider på över ett år blir i sig ett hinder för den som ska ta sig in på arbetsmarknaden.

För grupper som står långt ifrån, eller varit arbetssökande under lång tid, krävs dessutom ett mer individuellt matchande och rustande mot jobb eller studier.

I den senaste tidens arbetsmarknadspolitiska debatt har gruppen som står allra längst ifrån arbetsmarknaden uppmärksammats. Dessa har ofta varit arbetssökande i över fem år. Hälften har tagit del av sju eller fler insatser, utan att lyckas komma in på arbetsmarknaden.

Matchningstjänster i Arbetsförmedlingens egen regi är det allra vanligaste insatsen för målgruppen under det senaste året. Strax under 70 procent har genomgått den. I tjänsten SIUS, som bygger på Supported Employment, är det endast fem procent av målgruppen som deltagit någon gång under det redovisade året.

Sammanfattningsvis kan vi se att effektiva program och insatser saknas för de personer som varit långtidsarbetslösa mer än 24 månader och de med nedsatt arbetsförmåga till följd av funktionsnedsättning.

För att bryta långtidsarbetslösheten för alla grupper, inklusive de med nedsatt arbetsförmåga till följd av funktionsnedsättning, behöver Sverige en ny och effektivare arbetsmarknadspolitik. Forskningen visar tydligt att individuellt anpassade insatser ger goda resultat för de som står långt från arbetsmarknaden. Därför måste alla arbetslösa som bedöms ha behov av stöd för att hitta jobb och utbildning få ta del av effektiva insatser.

Almegas reformförslag har följande principiella utgångspunkter.

Arbetsförmedlingen måste säkerställa att anslagen används samtidigt som man säkerställer att ingen med bedömt behov av insats lämnas utan aktivitet. För att lyckas med detta måste myndigheten säkerställa anvisningskapacitet, att rutiner och processer följs samt att det finns upphandlade leverantörer som kan ta emot de arbetssökande.

En översikt av lönebidragen bör också komma till stånd. Arbetsförmedlingen har konstaterat att processen kan vara för krånglig för arbetsgivare för att våga ta emot en arbetssökande med anpassning även om viljan finns. Inlåsningseffekten är konstaterad i tjänster hos Samhall och är inte till gagn för individen.

Arbetsförmedlingens arbete måste i högre utsträckning fokusera på myndighetsutövning och inte på att utföra tjänster i egen regi. Flera granskningsrapporter visar att myndigheten har problem med att anvisa till tjänster, bedöma vilka insatser som är lämpliga och att följa interna regler och processer. Det är i dessa systemkritiska avseenden som myndighetens verksamhet behöver utvecklas. De fristående aktörerna har visat att man klarar av att leverera tjänster på hög nivå, så det finns inte behov av tjänster i Arbetsförmedlingens egen regi.

Almega föreslår att den kommande tjänsten Steg till Arbete vidgas. Det är en tjänst som under 2022 skulle ha ersatt tjänsten Introduktion till arbete (INAB). Dock har överprövningar försenat starten.

Tanken är en förstärkt förmedlingsinsats som ger stöd till personer som har varit långtidsarbetslösa längre än 24 månader eller har en funktionsnedsättning, svaga språkkunskaper eller ohälsa. Samtliga dessa utmaningar är vanligt förekommande i hos de målgrupper som denna rapport fokuserar på.

Målgruppen ska vara bred. Det handlar både om långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning, men därutöver bör arbetssökande som enbart har förgymnasial utbildning och saknar förutsättningar att ta del av och fullfölja kommunal vuxenutbildning ingå.

Tjänsten ska utföras av fristående leverantörer bland andra specialister inom IPS, Supported Employment och Supported Education.

Tjänsten kan kallas Steg till arbete + och bör ersätta flera andra tjänster och insatser för arbetssökande som på grund av olika hinder behöver stöd och anpassning för att komma i arbete.

En utvecklad Steg till arbete-tjänst (Steg till arbete +) bör ta tillvara de goda erfarenheterna från tjänsten Rusta och matcha (KROM).

För det första bör lagen om valfrihet (LOV) användas som upphandlingsform. Det ger flera fördelar: (1) LOV-systemet är väl beprövat och etablerat av Arbetsförmedlingen (2) långdragna överprövningsprocesser kan undvikas och kanske viktigast (3) personer vars möjlighet att välja ofta är kraftigt begränsade får möjlighet att själva välja utförare av arbetsmarknadsinsats.

Det finns fristående leverantörer som använder beprövade metoder för att rusta och matcha de långtidsarbetslösa till arbete och utbildning. Almega förordar att tjänsten införs stegvis runt om i landet, med förebild från lanseringen av Kundval rusta och matcha, KROM, som introducerades i fyra etapper.

För det andra bör det vara höga trösklar för de aktörer som önskar etablera sig som leverantörer. Socialstyrelsen manual för programtrohet mot IPS²⁷ bör ligga som grund, dels för kriterier för vem som godkänns som leverantör, dels för uppföljning av resultat och kvalitet.

För det tredje bör ersättningsmodellen vara fokuserad på resultat. För att säkerställa att rätt kompetens finns hos de fristående aktörerna måste dock ersättningsmodellen också ta hänsyn till att det blir en tjänst som kräver specialistkompetens hos personalen.

För det fjärde är det möjligt den nya tjänsten Steg till arbete + levereras i två olika spår. Dels för de långtidsarbetslösa som befinner sig närmare Rusta och matcha 2, dels för de långtidsarbetslösa som står särskilt långt från arbetsmarknaden.

Till innehållet bör leverantörerna av den nya tjänsten Steg till arbete + ges mer frihet att jobba utifrån individens behov av stöd och anpassning. Det kan exempelvis vara IPS eller annan Supported Employment-metodik. Att även överlåta ansvaret för SIUS från Arbetsförmedlingen, med krav på att metodikerna följs fullt ut, leder till ett ännu effektivare stöd från leverantörerna. Precis som vid exempelvis SIUS kommer det att bli en förhållandevis personalintensiv tjänst eftersom just den personliga relationen mellan handledare och deltagare är så viktig för att nå framgång.

Om handledaren ser att behovet av gymnasieutbildning är den bästa vägen mot jobb och varaktighet på arbetsmarknaden bör möjligheten till studier vägas in. Antingen arbetsmarknadsutbildning eller yrkesvux, med inriktning mot bristyrken bör vara prioriterat. För dessa personer bör Supported Education erbjudas. Vuxenutbildningen i kommunal regi är undantagna den lagstiftning som styr rätten till särskilt stöd.²⁸

Målet för tjänsten är att de arbetslösa ska få egen försörjning. I Steg till arbete + ska kompetensbaserad matchning till arbete och utbildning ingå. I rapporten Så fortsätter vi reformera Arbetsförmedlingen från maj 2022 beskrev Almega på sidan 29-31 en sådan modell för matchning.

IPS är en metod för att hjälpa personer med funktionsnedsättning ut i arbetslivet. Insatsen är speciellt utvecklad för personer med psykiska funktionsnedsättningar men kan även användas för personer med andra typer av funktionsnedsättningar. Individuellt stöd till arbete och utbildning gör att både långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning får jobb och klarar av utbildning.

I bilagorna finns exempel på hur fristående leverantörer rustar med individer till exempel inom LSS till jobb på ordinarie arbetsmarknad.

Det krävs en ny modell för att arbetssökande snabbare ska komma i arbete. I kapitel 4.3 beskriver vi problemen med den nuvarande modellen och lämnar en rad förbättringsförslag. Vår ambition är att väsentligt korta ned ledtiderna för målgruppen med funktionsnedsättning. Som ett led i detta flyttas en betydande del utredningsarbetet som sker innan beslut om insats in i själva insatsen. Med individanpassat stöd till arbete, IPS, bygger själva insatsen på att individens kompetens matchas med arbetsuppgifterna.

I den nya modellen ska de arbetssökande redan vid Steg 1 Profilering enkelt kunna uppge om de har en funktionsnedsättning eller annan information som visar att de är i behov av mer stöd under processen.

I Steg 3 Kartläggning ska Arbetsförmedlingen direkt bedöma om den arbetssökande behöver genomföra en fördjupad kartläggning av arbetsförmågan och om detta kräver utredning av specialister. I detta steg ska handläggaren också bedöma om det är aktuellt med lönebidrag eller annan form av subventionerad anställning.

I Steg 4 och 5 ska Arbetsförmedlingen därefter bedöma om behovet av stöd är av temporärt eller permanent. Syfte med detta steg är inte att bedöma vilket typ av jobb eller studier som är lämpliga för individen, utan snarare vilka insatser individen utifrån sina förutsättningar kan ha rätt till. Myndighetsutövningen som Arbetsförmedlingen ansvarar för är en viktig komponent i detta steg då det ligger till grund för vad individen får med sig till nästa steg i processen.

När individens behov av stöd är kartlagda går de därefter vidare till steg 6 Val av leverantör. Här ska den föreslagna tjänsten Steg till Arbete + vara dominerande. Samtliga tjänster som erbjuds bör ha som mål att få ut deltagaren i jobb eller studier. Leverantörerna ska ha möjlighet att följa deltagaren i arbete och utbildning för att säkerställa långvariga resultat.

Modellen som föreslås bör bygga på IPS som enligt forskningen leder till bäst resultat. Det viktiga är att metodiken följs helt och fullt ut av godkända leverantörer. Här kan ramverket förslagsvis utgå från de rekommendationer Socialstyrelsen har gällande arbetssättet.²⁹ Allt för att säkerställa att fler människor får chansen att vara en del av arbetsmarknaden.

I rapporten har vi kunnat visa att resultaten i den nya matchningstjänsten KROM är höga även för de målgrupper som varit arbetslösa längre än 24 månader och de som har arbetshinder till följd av funktionsnedsättning.

Antalet deltagare i Rusta och matcha 2 förutspås ligga stabilt mellan 65000 – 70000 de kommande åren. Med tanke på de goda resultaten är det önskvärt att fler får ta del av tjänsten. Att öka volymerna är relativt enkelt för Arbetsförmedlingen och antalet deltagare bör på kort sikt kunna öka med cirka 25 procent.

I Rusta och matcha 2 har ett flertal förändringar skett både i regelverket och i resultatersättningen i förhållande till KROM. Almega är kritiska till ett par förändringar som vi anser försämrar tjänsten.

Ersättningen i Rusta och matcha 2 har sänkts i och med att snabbhetspremien halverades. Problemet är att tyngdpunkten i ersättningsmodellen förskjutits mot grundersättningen. Vi föreslår att snabbhetspremien återställs så ett resultatersättningen väger lika tungt i Rusta och matcha 2 som i KROM.

Vi föreslår också att fler övergångar från Rusta och matcha 2 till arbetsmarknadsutbildningar skapas. Matchningsleverantörer ska kunna förbereda anvisningar till arbetsmarknadsutbildningar där Arbetsförmedlingen fattar beslutet. När deltagare får jobb efter utbildningen ska resultatersättning utgå till leverantören i Rusta och matcha 2.

Arbetsförmedlingen har sedan 2022 på eget initiativ drivit ett offensivt utvecklingsarbete med arbetsmarknadsutbildningar kallat AUB-lyftet. Almega har stöttat arbetet och drivit på för att fler arbetslösa ska anvisas till förberedande utbildningar och arbetsmarknadsutbildningar. Eftersom utbildningarna är inriktade på bristyrken är det angeläget både att fler arbetslösa deltar i utbildningarna och att fler klarar av utbildningarna. I februari 2023 presenterade också Svenskt Näringsliv en lång rad konkreta förslag på hur antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningarna ska kunna öka.³⁰

Sammantaget är utbudet av yrkesutbildningar inom arbetsmarknadsutbildning och yrkesvux på historiskt låga nivåer.³¹ Detta samtidigt som företagens kompetensbehov är fortsatt stort.

Trots detta fokus på att utveckla arbetsmarknadsutbildningarna har volymerna inte ökat under 2023. I genomsnitt deltar cirka 6500 arbetslösa i utbildningar varje månad. Almega föreslår två förändringar för att volymerna och resultaten i arbetsmarknadsutbildningarna ska förbättras.

Leverantörerna vill att Arbetsförmedlingen ställer höga krav. De anser att myndigheten bör vara noggrann i sin kontroll och uppföljning. Ett talande exempel är enkätsvaren i Arbetsmarknadsutredningens betänkande (SOU 2019:3) där leverantörerna av matchningstjänster efterfrågar ”uppföljning, kontroll och sanktioner mot de leverantörer som uppvisar dåliga resultat eller som inte följer avtalet”.

Kontrollen av leverantörerna i upphandlade tjänster måste därför skärpas. Uppföljningen av leverantörerna bör ske med regelbundna översyner där myndigheten bör fokusera på leveransen av tjänsten, resultat, kvalitet och avtalsföljsamhet.

För leverantörer som inte presterar tillräckligt höga resultat eller inte följer de avtal som har ingåtts bör tydliga sanktioner införas. De leverantörer som inte kan leva upp till den kvalitet och de resultat som förväntas bör uteslutas. Under den tidigare matchningstjänsten STOM skedde ett antal översyner, men inte med den regelbundenhet som är önskvärd.

Ett system som sätter höga krav på leverantörerna såväl vid godkännandet som under leveransen är viktigt för att skapa förtroende för den reformerade Arbetsförmedlingen samt nå de mål som sätts upp för att få fler arbetssökande i jobb eller utbildning.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) bör få särskilt uppdrag att kontrollera Arbetsförmedlingens styrning av leverantörerna av förmedlingsinsatser. Om Arbetsförmedlingen även fortsättningsvis kommer att agera som leverantör i någon form av förmedlingsinsatser bör IAF även få som uppdrag att kontrollera myndighetens förmedlingsinsatser på motsvarande sätt som för de fristående leverantörerna.

Med det nya omställningsavtalet får ännu fler av de arbetslösa stöd av omställningsorganisationer, även visstidsanställda som sagts upp i företag utan kollektivavtal. Men de arbetslösa ska ofta på egen hand skaffa information om och ta kontakt med Nysteget, den statliga omställningsorganisationen. Cirka tio procent av de anställda beräknas tillhöra den statliga omställningsorganisationen. För att alla arbetslösa med säkerhet ska få ta del av omställningsstödet behöver Arbetsförmedlingen en ny instruktion.

Arbetsförmedlingen behöver försäkra sig om att de har information om vilka arbetslösa som får omställningsstödet. Vi föreslår därför att detta uppdrag skrivs in i Arbetsförmedlingens instruktion.

Med en effektiv samverkan med omställningsorganisationerna kan Arbetsförmedlingens resurser användas ännu effektivare och riktas till de som riskerar att bli långtidsarbetslösa. Det är viktigt att de arbetslösa som inte fått nytt arbete efter att ha fått stöd av omställningsorganisationen direkt får stöd av Arbetsförmedlingens fristående leverantörer.

Arbetsförmedlingen bör snarast ges i uppdrag att skaffa information om vilka nya arbetslösa som tar del av omställningsstöd. Syftet är att alla arbetslösa som är berättigade till omställningsstöd ska ta del av detta samt att övergången från omställningsorganisationen till stöd från Arbetsförmedlingens tjänster ska gå smidigt.

Etableringsjobben är ett helt nytt anställningsstöd befriat från det krångel som kännetecknar de nuvarande anställningsstöden. Svenskt Näringsliv, PTK och LO presenterade etableringsjobben redan 2017. Etableringsjobben sänker trösklarna till arbete för långtidsarbetslösa genom att kostnaden för företagen att anställa begränsas till ersättningen på 9000 kronor varje månad till den anställda.

Etableringsjobbet är en provanställning som kan löpa i upp till 24 månader med målet att den ska övergå i tillsvidareanställning. Enkelheten borgar för att företagen kommer dra nytta av stöden. Resurser har anslagits till etableringsjobben i tidigare budgetpropositioner och måste nu komma de arbetslösa till del.

Bemanningsföretag har fler utrikesfödda medarbetare än arbetsmarknaden i övrigt och rekryterar ofta personer direkt från arbetslöshet. För många är därför ett jobb i bemanningsbranschen det första steget in på arbetsmarknaden. I överenskommelsen om etableringsjobben är dock bemanningsföretag uteslutna.

Reformeringen som startade 2019 med målet att fristående aktörer skulle ta över matchningsuppdraget av de arbetssökande har inte inneburit någon påtaglig ökning av anslaget till upphandlade tjänster och utbildningar.

Åren innan reformeringen, framför allt 2016 och 2017, spenderades mer pengar på tjänster hos de fristående leverantörerna än 2021. Men under pandemin när långtidsarbetslösheten nådde rekordhöga nivåer sparade Arbetsförmedlingen in på både aktivitetsstödet och programmedlen. Det vill säga den aktiva arbetsmarknadspolitiken användes inte i tillräcklig utsträckning för att motverka och bryta långtidsarbetslösheten. Ökade volymer i de upphandlade tjänsterna uppvärderar den aktiva arbetsmarknadspolitiken och ökar förutsägbarheten både för de arbetssökande och leverantörerna.

Inför 2024 ökar programanslaget 1:3 vilket bör riktas mot att öka volymerna i upphandlade tjänster för de långtidsarbetslösa och de med nedsatt arbetsförmåga till följd av funktionsnedsättning.

I den här rapporten har vi visat att reformerna av arbetsmarknaden måste fortsätta. Långtidsarbetslösa långt från arbetsmarknaden och funktionsnedsatta med nedsatt arbetsförmåga ska också få välja leverantörer av individanpassade tjänster som leder till egen försörjning.

Tjänsterna ska bygga på beprövade metoder som påvisat goda resultat för dem som står mycket långt från arbetsmarknaden. Det finns ett flertal fristående leverantörer som redan idag visar att det går att få många fler i arbete när de individanpassade tjänsterna används.

För att möjliggöra att de långtidsarbetslösa inkluderas på arbetsmarknaden föreslår Almega flera nya reformer.

Det behövs effektivare process och en ny modell för profilering av arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga för att säkerställa att varje individ deltar i rätt insats som ökar möjligheterna att komma i jobb.

En ny tjänst Steg till Arbete + bör införas för att ge de som har behov av anpassning och stöd rätt insats med målet att komma in på arbetsmarknaden.

Målet ska vara att inkluderas alla arbetslösa på ordinarie arbetsmarknad. Därför ska alla anställningssubventioner följa individen.

Riksdagen, regeringen och inte minst Arbetsförmedlingen kan dra nytta av lärdomarna de reformer av de arbetsmarknadspolitiska insatserna och stöden som redan har gjorts. En lärdom är att fler arbetssökande måste ges möjlighet att delta i Rusta och matcha 2. En annan lärdom att fler borde få ta del av arbetsmarknadsutbildning för att minska den kompetensbrist som råder.

Förutsättningarna för fortsatta reformer är goda. Det går att utveckla nya tjänster och uppnå nya höga resultat. Låt nu även de arbetslösa längst ifrån arbetsmarknaden få delta i effektiva tjänster med stöd som följer individen.