Kommunerna får inte agera matchningsaktörer
Reformeringen av Arbetsförmedlingen är en mycket viktig reform för att öka effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken. Syftet med reformen är att få fler arbetssökande i jobb snabbare, vilket även kommer underlätta för näringslivets kompetensförsörjning. För att åstadkomma detta kommer Arbetsförmedlingens uppdrag renodlas och myndigheten blir mer fokuserad på att fatta beslut om insatser och att kontrollera och utvärdera. Fristående jobbförmedlare ska ta över det matchande och rustande arbetet i hela landet. Ett valfrihetssystem ska etableras enligt LOV, Lagen om valfrihetssystem.
En central fråga för reformen är om de fristående jobbförmedlarna kan förmås att etablera sig i hela landet och erbjuda likvärdig service till de arbetssökande. Flera kommuner har gått ut i debatten och meddelat att de kan ta över Arbetsförmedlingens matchande och rustande arbete. Andra vill ha möjligheten att etablera sig som leverantörer i LOV-systemet i konkurrens med de fristående jobbförmedlarna.
Men är arbetsmarknadspolitiken en kommunal befogenhet? Kan kommunerna konkurrera på lika villkor? Är detta rätt väg att gå?
Almega har bett Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, ge sin syn på dessa frågor. Almega vill med rapporten ”Kommunerna får inte agera matchningsaktörer” presentera Olles analys, han står själv för innehållet i rapporten. Det Olle kommer fram till är att det finns en rad hinder och problem med tanken att låta kommunerna bli leverantörer till Arbetsförmedlingen och konkurrera med de fristående jobbförmedlarna i LOV-systemet. Kommunerna har inte befogenheten idag att utföra arbetsmarknadspolitiska uppgifter, det är en statlig angelägenhet. Om kommunerna etablerar sig som aktörer i LOV-systemet kommer det skapa problem med den kommunala självkostnadsprincipen och det blir inte konkurrens på lika villkor.
Almega föreslår att politikerna söker andra lösningar för att tillmötesgå kommunernas behov och för att säkerställa god etablering och service i hela landet. Vi är övertygade om att de fristående jobbförmedlarna kan verka för kommunernas bästa och att de står redo att axla utmaningen.
Kommunerna och de fristående jobbförmedlarna bör kroka arm snarare än att konkurrera. Genom att tillsammans arbeta mot ett gemensamt mål skapas synergieffekter som ökar effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken. När Arbetsförmedlingen reformeras bör det vara med ambitionen att sänka kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd och att erbjuda god service i hela Sverige.