Debatt: Produktivitetskommissionen i diket om valfriheten

De flesta har nog någon gång gått in en butik där man känt sig lite småfattig eller med en vag känsla av otillhörighet. Kanske utstrålar inredning och personal exklusivitet eller så har prislapparna några nollor för mycket? Efter år av låg europeisk produktivitetstillväxt står nu Europas medborgare inför ett snarlikt scenario. 

De dyra ”butikerna” för européerna är USA och vissa länder i Asien som år efter år har en högre tillväxt per capita. Och vad värre är, Sveriges tillväxt når inte ens upp till Europasnittet. För de barn som föds i dag i Sverige kan en god tillväxt innebära ett inträde på arbetsmarknaden i en dubbelt så stor ekonomi som i dag, att de får uppleva ett högt välstånd och en sjukvård i världsklass – och vice versa. En låg tillväxt leder i stället till att européer och svenskar kommer vara relativt fattiga när de reser till eller handlar med andra länder.

Ett Europa i bakvatten är en mörk, men tyvärr inte otänkbar, bild av framtiden. Italiens förre premiärminister, Mario Draghi, skrev en uppmärksammad rapport på uppdrag av EU- kommissionen där han varnade att Europa håller på att bli som ett museum: ett Olympos med fina regler men utan tillväxt. Att Draghi till stor del har rätt i sitt beska omdöme, råder det europeisk konsensus kring. Konsekvenserna av låg produktivitet är något som berör – eller som borde beröra – hela samhället.

I snart 2,5 år har produktivitetskommissionen analyserat vilka faktorer som påverkar svenskt produktivitetstillväxt samt vilka hinder och möjligheter som finns. När nu deras åtgärdsförslag äntligen har presenterats är det dags för politiken att agera.

Många av kommissionens slutsatser är bra men i vissa frågor hamnar man rejält snett. Det är en dikeskörning att ifrågasätta lagen om valfrihet samt påstå att svensk arbetsmarknad ”fungerar relativt bra” när vi har bland Europas högsta arbetslöshet. Det finns forskning som visar att konkurrensutsättningen av välfärden har stärkt såväl privata som offentliga utförare.

Den centrala frågeställningen är varför produktivitetstillväxten i Sverige och Europa har blivit så svag. I förklaringarna återfinns ofta faktorer som åldrande befolkningar, klimatpåverkan (som extremväder) och kvalitén på våra institutioner i bred bemärkelse. I grunden handlar det främst om det ekonomiska klimatet – att det ska vara enkelt att starta och driva företag. I länder med korruption, tröga tillståndsprocesser och godtycklighet vågar inte företag investera i vare sig personal eller i nya teknologier. Och här har även USA slagit in på fel väg. Många av president Trumps åtgärder riskerar att underminera just de amerikanska institutioner som har lyft USA till att bli världens rikaste land. Tyvärr.

Europas framtidsförhoppningar om att komma ikapp USA kan inte bygga på att den amerikanska ekonomin gradvis eroderar eller kraschlandar. Framgångsstrategin ligger uteslutande i att Europa måste bli bättre.

Regeringens budget för 2026 innehåller vissa delar som är viktiga för näringslivet, däribland sänkt skatt på arbete och en tillfällig sänkning av arbetsgivaravgifterna för unga. Men precis som i de senaste 15 årens budgetar är arbetet med avregleringar och regelförenklingar alltför futtigt. De senaste genomgripande reformerna på dessa områden var 1990-talets konkurrensutsättning av välfärden, däribland tuffare konkurrenslagstiftning (1993), avreglering av flyg och personaluthyrning (1992) samt telekom (1993). Det finns forskning från Institutet för Näringslivsforskning som visar att dessa reformer ledde till ett rejält produktivitetsmässigt uppsving.

Statsbudgeten må vara en styråra på kort sikt. Men ur ett längre perspektiv är det produktivitetstillväxten som avgör Sveriges framtid. Produktivitetskommissionens delbetänkande, som publicerades våren 2024, hade flera viktiga förslag om regelförenkling och bättre uppföljning. Här har regeringen till viss del lyssnat, men tempot är för lågt. Det krävs betydligt mer beslutsamhet och ett ökat fokus på att stärka ekonomins funktionssätt. Vi uppmanar Regeringen att fokusera på regelförenkling och sänkta skatter.

För att lyfta produktiviteten i hela ekonomin är det också helt avgörande att bättre nyttja potentialen i ny teknologi och ökad digitalisering. Sveriges röst i Europa måste bli mycket starkare. Dels för att överrösta de värsta regelivrarna i Bryssel, dels för att mildra de negativa konsekvenserna av redan beslutade bokstavskombinationer, exempelvis dataskyddsförordningen (GDPR).

Finansminister Elisabeth Svantesson genomförde nyligen den berömda budgetpromenaden från finansdepartementet till Riksdagen. Vad Sverige skulle behöva är att produktivitetsfrågorna ges samma tyngd och uppmärksamhet som statsbudgeten och att våra politiska partier inte glömmer bort dessa – inte ens när valfebern sätter in på allvar. 

Om Sverige ska lämna kategorin småfattiga länder – åt rätt håll – gäller en sak: Den regering som tillträder efter valet 2026 måste på allvar ta itu med den svaga tillväxten.

Ann Öberg, fil dr i nationalekonomi, vd för Almega
Mårten Blix, fil dr i nationalekonomi, ordförande för Almega FutureTech