Kvalificerade jobb + gig = sant?

1920-talet: Ordet konsult börjar användas för en rådgivande specialist inom ett visst (kvalificerat) område.

1940-talet: Begreppet frilans lånas in från engelskans freelance, vilket användes först i Sir Walter Scotts roman Ivanhoe (1820) om en legoknekt. Med frilans avses en person som utför mer tillfälliga uppdrag och inte har anställningskontrakt.

Slutet av 1940-talet: flera bemanningsföretag, som till exempel Manpower, grundas.

1953: Ulla Murman grundar Stockholms stenografservice, vilket räknas som Sveriges första bemanningsföretag. Företaget hyr ut sekreterare men stöter snabbt på motstånd eftersom det på den här tiden är förbjudet att bedriva privat arbetsförmedling och personaluthyrning.

1970: futuristen Alvin Tofflers bok Future shock publiceras. I kapitlet Rent-a-person beskriver han hur organiserat ”jobbhoppande” både kan ge en högre anställningstrygghet än för fast anställda i volatila branscher och en möjlighet att arbeta var och när man vill. 

1992: personaluthyrning blir tillåten i Sverige. Begreppet bemanningsföretag används för företag som förmedlar personal med önskad kompetens till kundföretag för arbete under kundens ledning.

1999: Frilans finans grundas, vilket blir Sveriges första egenanställningsföretag. Det ger en möjlighet att fakturera utan att ha en egen firma. Med egenanställning avses en anställnings­form som inne­bär till­fällig an­ställning hos fakturerings­företag.

2008: Airbnb och Taskrabbit, en plattform för olika praktiska tjänster, grundas. Tillsammans med Uber (2009) blir det starten för den nya plattformsekonomin.

2010-talet: ordet gig och gig-ekonomi börjar användas i svenskan.

Efter avslutad doktorsexamen valde Niels Markwat att inte fortsätta inom akademin och i stället söka jobb via Upwork. I dag hjälper han både forskare och företag med statistik och dataanalys.

Jag tog min doktorsexamen vid en mycket kvantitativ institution, och lärde mig mycket om undersökningsmetodik. Så jag kan en hel del om dataanalys och det är huvudsakligen de kunskaperna som jag säljer i dag. Med tiden har de uppdrag jag gör förändrats och det har blivit lättare att tacka nej till jobb som är för dåligt betalda eller ostimulerande.

Mina jobb är fortfarande ofta relaterade till akademin. Det kan till exempel vara doktorander eller forskare som vill ha hjälp att designa studier. Jag har också kunder som är företag som behöver hjälp med avancerade enkätundersökningar, data- eller marknadsanalys.

Ofta är det ganska korta uppdrag. Jag antar att kunderna blir mer medvetna om kostnaderna när de jobbar med en frilansare. Om jag tar 70 USD i timmen så blir det en slant för 20-30 timmars jobb.

En skillnad mot en fast anställning är att det kan vara svårare att fördela jobbet över året. Ibland måste man säga nej till uppdrag och ibland är det inga kunder. Det är nog det jag tycker minst om med det här sättet att arbeta.

Jag upplever ingen brist på jobb. Men AI-utvecklingen kommer förstås att spela en roll framöver. I dag jobbar jag mycket med att lära mig integrera AI. Det är kunskaper som jag hoppas kommer att vara attraktiva om jag skulle söka ett jobb.

På en plattform som Upwork så konkurrerar man med hela världen. Självklart kan en frilansare i Indien eller Filippinerna ta mycket mindre betalt än någon i Sverige. Så det gäller att övertyga kunderna om att, visst, jag kostar mer, men jag är värd det. 

Jag tycker att det är bra att det finns plattformar som Upwork. De flesta av mina kunder hade jag aldrig stött på annars. Och det är positivt för mig att jag kan jobba på engelska. Men plattformen tar en ganska stor del av förtjänsterna och på sista tiden har de försökt öka den andelen. Å andra sidan finns det inte några verkliga utmanare och skulle jag byta till en annan plattform så måste jag börja från början med att bygga upp recensioner.

Ungefär en gång i halvåret frågar jag mig själv om jag vill fortsätta i gig-ekonomin eller hellre ha en fast anställning. Just nu är jag nöjd med att jobba så här, men med tanke på AI-utvecklingen kanske jag inte borde stanna för länge i gig-ekonomin.

Visst kan jag bli lite avundsjuk på folk som får betalt av jobbet för att gå på gymmet. Den typen av lyx har man inte när man är sin egen. Och vad händer om man blir sjuk? Sådant har jag börjat tänka på lite mer. Min ambition är därför att försöka hitta ett deltidsjobb vid sidan av.

Men det finns flera fördelar att jobba så här. Jag gillar flexibiliteten. I princip bestämmer jag när, var och hur jag jobbar. Jag har två ganska små barn, och det är skönt att vara den förälder som kan säga: visst, jag kan hämta, jag jobbar senare i stället. Om jag blev anställd skulle jag nog sakna den friheten. Det skulle innebära en stor förändring, både för mig och min familj.

Mina inkomster varierar en del, men sett över hela året tjänar jag bra. Jag är också med i a-kassan, så jag har ett visst inkomstskydd. Jag har haft tur och inte varit sjuk särskilt mycket, så jag har aldrig tagit ut några sjukdagar.

Vad gäller semester är jag glad om jag får några dagar när jag inte jobbar, men det händer inte så ofta. Det dyker ofta upp någon kund som vill att jag ska göra något. Men jag ser att även vänner som är anställda har svårt att vara helt lediga. Det är egentligen inget stort problem för mig. 

En av anledningarna till att jag vill bidra till den här rapporten är att jag hoppas att lagstiftarna inte skapar regleringar som tar död på plattformsekonomin. Jag gillar att jobba för olika kunder; ingen tvingar mig att jobba så här.

Giggandet har sporrat Samir att bygga upp ett internationellt team av IT-utvecklare. Han hoppas att fler vågar pröva något annat än en bekväm anställning.

Jag har jobbat 14 år som ingenjör och gjort det mesta inom IT. Innan det jobbade jag som enmanskonsult. De flesta kunder i Sverige har mer eller mindre samma problem och sätt att tänka. Jag tycker att livet ska vara intressant! Det var det som fick mig att vilja prova något nytt. Jag ville hitta internationella kunder. Hur ser IT-världen ut i USA, Spanien, Irland…? Jag tror att jag skapade mitt konto på Upwork 2020 och jag fick kunder från hela världen. Det var den gnistan jag behövde.

De senaste två åren har jag byggt upp mitt eget team. Det är både utvecklare, säljare och ingenjörer. Vi är ungefär tio personer som tar hand om cirka 15 kunder från olika länder, främst via Upwork.

Möjligheten att distansjobba är det bästa som har hänt mig för att få en balans mellan jobb och privatliv. Jag har två barn och hämtar och lämnar på dagis. Jag gillar också möjligheten att kunna jobba utomlands. Nyligen jobbade jag två veckor från Italien. Så länge jag levererar spelar platsen ingen roll. Det vill jag att fler ska få uppleva, till exempel personer som gillar att resa eller som bor i glesbygd.

”Nej, nu är vi tillbaka till fem dagar i veckan på kontoret”, säger en del bolag. Så hoppas jag att det inte blir. Jag upplever att distansarbete ofta är mer produktivt, så länge man tar ansvar för relationer i teamet. Jag har kontakt med mina ingenjörer varje dag. 

Konkurrensen är hög på Upwork, vilket jag ser som positivt. Det tvingar mig att hålla en hög internationell nivå. Vi utforskar även andra digitala plattformar, men Upwork har varit den absolut pålitligaste.

Jag tycker att vi är lite för bekväma i Sverige. Det riskerar att ta död på människors potential. Jag upplever det också som mer stabilt att ha flera kunder än att vara beroende av en enda uppdragsgivare. En anställning kan ge en falsk känsla av trygghet.

Jag ser inga nackdelar med att jobba så här. Det bästa sättet att lära sig något nytt eller att få högre lön är att byta jobb. I så fall byter jag jobb varje månad.

För att trygga inkomsten försöker jag att spara så att jag alltid har sex månaders backup och så har jag ett privat långsiktigt sparande. Jag lägger stor vikt vid att inte jobba för mycket och att ha en hållbar livsstil. Jag tror det är ett bättre sätt att hålla sig frisk än försäkringslösningar.

När man är sin egen får man också ta ansvar för sin kompetensutveckling. Jag har som mål att certifiera mig inom något område minst en gång per år, och försöker skapa en kultur i teamet där vidareutbildning är självklar.

Jag vill arbeta med att vara en brygga för talanger internationellt. Vi har börjat anlita personer i Etiopien och tittar nu på Rwanda. Talanger därifrån behöver synas internationellt. Jag vill att svenska bolag hoppar på den möjligheten. Det är min dröm!

Under 17 år har Tanja kombinerat småbarnslivet med att bygga upp en verksamhet som illustratör via både Fiverr och egna plattformar.

Jag är ursprungligen från Lettland och utbildade mig till forskare i socialpsykologi där. Sedan flyttade jag till Norge och därefter Sverige. När jag fick mitt första barn för 17 år sedan så började jag gradvis en ny karriär som frilansillustratör.

Jag har ritat sedan jag var barn och ville bli konstnär. Men jag lyckades inte komma in på konstskola och mina föräldrar sa att det är en väg till fattigdom. Men så började jag sälja mina illustrationer via olika bildsajter på nätet. Det var också skönt att ha något eget att göra när barnen var små.

Sedan 2016 finns jag på Fiverr. På den tiden fanns det mycket skräp på plattformen och det var inte så stor konkurrens. I dag skulle jag uppskatta att en tredjedel av mina inkomster kommer via Fiverr, resten från andra kanaler. Främst arbetar jag med att illustrera barnböcker. Jag tjänar omkring 20-25 000 kronor per månad före skatt, men jag jobbar inte i närheten av heltid – och jag har tid för barnen. Det fungerar eftersom min man har ett bättre betalt jobb. Det betyder mycket för mig att ha kunnat bygga upp något eget, för annars skulle jag behöva ett vanligt jobb.

Under de här åren har jag fått många bra recensioner på Fiverr så jag behöver inte jaga runt efter jobb. Jag har också kunnat höja priset avsevärt, från 10 till 150 dollar per bild. Jag är med i en svensk organisation för illustratörer. De tycker att jag jobbar för billigt och sänker marknadspriserna. Men man kan inte förvänta sig att privatpersoner ska betala 1200 kronor i timmen om de anlitar en illustratör.

Jag försöker också få kontakt med bokförlag. Det var faktiskt ett svenskt förlag som ville att jag skulle illustrera en bok. Jag var jätteglad, tills jag insåg att de inte tänkte betala mig något alls.  Så det kanske är bättre att jobba via Fiverr, då kan jag åtminstone kontrollera priserna.

Om jag tänker på vad jag kommer få i pension blir jag lite nedslagen. För två år sedan var jag föräldraledig och den ersättning jag fick var väldigt låg, trots att jag betalar skatt.  Men efter att ha pratat med personer som har vanliga jobb så insåg jag att det var ungefär samma sak för dem. Ett annat problem var att det var väldigt svårt att få bolån eftersom jag är egenföretagare. Bankerna var oroliga och ville inte räkna med min inkomst.

Jag försöker spara vad jag kan, ifall jag skulle bli sjuk eller inför pensionen. För några år sedan fick jag problem med sköldkörteln och kunde inte arbeta alls under en tid. När jag sökte vård fick jag höra att de helst inte sjukskriver frilansare. Det här ska ju vara en välfärdsstat! Nu är jag orolig för vad som skulle hända om jag blev allvarligt sjuk. Innan det kände jag mig trygg. Jag tänkte att jag är registrerad företagare, bor i Sverige och vi har höga skatter. Men nu har jag inga illusioner.

Trots det så vill jag inte byta karriär. Jag värdesätter friheten för mycket.

Ibland funderar jag på vilken lön jag skulle vilja ha för att gå till en arbetsplats 40 timmar i veckan. Åtminstone 80 000 kronor i månaden. Och det är orealistiskt att någon, någonsin skulle betala mig så mycket.

Jag vill fortsätta jobba så här och drömmen är att hitta ett sätt att kunna jobba mer konstnärligt med mina egna projekt.

Frilanslivet har gjort det möjligt för Claus att dela sin tid mellan Sverige och Bulgarien, där hans barn bor.

Jag utbildade mig till ljudingenjör, men det är svårt att komma in i det yrket utan kontakter. I stället började jag arbeta med olika serviceyrken, som catering, butiksjobb och parkeringsvakt. Helt frilans blev jag för cirka tio år sedan, vilket har gett mig större frihet än ett traditionellt kontorsjobb.

Efter pandemin behövde jag hitta nya sätt att skapa inkomster och då dök Upwork upp. Jag gör alla möjliga slags jobb. Alltifrån videor på sociala medier till översättningar. Och mycket kundtjänst. Mina kunder är framför allt norska och holländska företag.

Hur mycket jag jobbar varierar. Nu delar jag min tid mellan Sverige och Bulgarien där jag har en dotter. De veckor jag inte är med henne kan jag ibland jobba sju dagar i veckan, från klockan sju på morgonen till midnatt. Men under den tiden så kan jag laga mat och göra en del annat. Det är den typen av flexibilitet som lockar med frilanslivet.

Tack vare Upwork kan jag betala för mitt uppehälle. Jag får intäkter både därifrån och från kunder vid sidan av, men alla uppdragsgivare kommer från början via Upwork. På senare tid har jag märkt att en del kunder försöker pressa priserna på Upwork. Jag har sett annonser där de söker svensktalande kundtjänstmedarbetare som kan jobba heltid, för fem-sex dollar per timme. Det kanske funkar för en svensk som sitter i Thailand, men för någon som bor i Europa så är det ju inte värt det. Jag brukar ta någonstans mellan 18 och 24 dollar per timme.

Jag är inte helt nöjd med hur Upwork fungerar. De har höjt en del avgifter och det finns en brist på transparens. Samtidigt är det där det finns mycket jobb.   

En bra sak med att gigga är att man kan disponera sin tid precis som man vill. Jag har mycket tid för mitt barn och kan skjutsa henne till aktiviteter och hämta från skolan.

En annan fördel är att jag kan jobba var som helst ifrån, så länge jag har en internetuppkoppling. Jag har jobbat från Pakistan och Irak till exempel. Många av mina vänner är avundsjuka på den friheten.

En nackdel är att det är ett ganska ensamt arbete. Man har inte de sociala kontakter som man får på ett kontor eller arbetskamrater som man kan gå ut och ta en öl med. 

Inkomsterna varierar mycket över året. När det är mycket jobb försöker jag bygga upp en buffert och när det är lugnare så reser jag mycket.

Sjukdagar har jag inte tagit ut på tio år. När man jobbar hemifrån kan man ofta arbeta ändå, men som frilans kan man också ta tid att vara sjuk utan att behöva fixa sjukintyg.

Skatt betalar jag via mitt företag i Bulgarien. Det är lägre skatt än i Sverige, men också sämre sociala skyddsnät. Jag är inte en person som kan sitta still och göra ingenting, så jag tror inte att jag kommer att gå i pension vid 65. Arbeta kommer jag att göra tills jag dör, på ett eller annat sätt.

Många av de företag jag jobbar för har börjat använda AI-assistenter.  Men personligen ser jag också att folk börjar bli trötta på AI. De ringer till kundtjänst för att de vill prata med en människa, inte en dator. Jag ser att en del använder AI för översättningar, men då behöver de någon som korrekturläser i stället. Så jag tror inte att AI kommer att radera alla arbeten.

För Ali har Hemfixarna blivit ett sätt att hitta jobb som inte kräver att han talar svenska. Vid sidan av giggen som snickare bygger han upp sitt eget företag.

År 2021 flyttade jag hit från USA. Jag har en stor familj, så jag behövde börja jobba direkt. Men det var inte lätt eftersom svenska var ett krav i 99 procent av fallen. Efter ett tag blev jag desperat och tänkte: ”jag kan göra vad som helst – hämta sopor”. Men tydligen måste man kunna svenska även för att vara sophämtare.

Men sedan hittade jag Hemfixarna, som har en massa jobb för hantverkare. I USA arbetade jag som värmepumpsinstallatör, men mina certifieringar erkändes inte här. Eftersom jag också är utbildad snickare så var det enklare att börja med det.

Nu har jag arbetat heltid i tre år för Hemfixarna. Det är väldigt varierat. Ena dagen monterar jag IKEA-möbler och nästa dag bygger jag en skjutdörr. Med tiden har jag fått alltmer avancerade uppdrag via plattformen, men det är ju inget jobb där man kan göra karriär och bli befordrad.

I appen kan jag se vilka jobb som finns tillgängliga och kontakta kunderna. Hemfixarna filtrerar också en del jobb, så att mer avancerade jobb går till snickare som mig. De samarbetar även med andra företag och har till exempel hjälpt mig att hitta en kurs på engelska för att bli certifierad värmepumpsinstallatör.

De flesta jobben har ett pris som sätts av plattformen, vilket gör att jag slipper förhandla. Bara när jag utför mer avancerade uppdrag så förhandlar jag priset själv med kunden, via min egen firma.

Den största utmaningen är att det är hög konkurrens på plattformen. Jag kan tycka att vi som jobbar mycket borde få någon fördel; kanske två sekunders försprång när ett nytt jobb dyker upp i appen. Det är egentligen min enda kritik.

Det är ingen brist på jobb, men tillgången varierar över året. Sommaren är mest intensiv och står för en stor del av mina inkomster. På vintern är det lugnare, då kanske jag bara jobbar tre dagar vissa veckor.

En stor fördel med att jobba så här är språket. Jag försöker lära mig svenska, men som tur är kan de flesta kunder engelska. Och så får jag göra mitt eget schema. Jag är till exempel muslim. Så jag försöker att jobba söndag till torsdag för att ha lediga fredagar. Min fru har ett krävande jobb som innebär en del resor och då är det bra att en av oss har ett mer flexibelt schema. Och det är bra betalt.

Den enda nackdel jag kan komma på är att jag inte har någon betald semester. Men det vägs upp av fördelarna. Skulle jag vara sjuk en måndag så kan jag jobba en söndag i stället. Om barnen blir sjuka har jag rätt till föräldrapenning och kan vabba, eftersom jag betalar skatt.

Jag tror absolut att mina erfarenheter skulle vara till nytta om jag skulle söka ett fast jobb. Men jag ser inte framför mig att jag kommer att ta en anställning. Om mitt eget företag växer framöver så kanske jobbar mindre för Hemfixarna.

Jag är glad att ni skriver den här rapporten. Ingen är tvingad att jobba så här. Jag tycker att det är en jättebra startpunkt för någon som till exempel är ny i landet eller för någon som vill ha en extrainkomst.

Två gånger om året ordnar Hemfixarna en träff för oss fixare. Av dem jag möter där är en del studenter, en del pensionärer och en del jobbar heltid som jag. Det är en blandad grupp som drar nytta av gig-ekonomin. För oss är det definitivt något positivt.

När Nafay flyttade till Sverige blev giggandet som matbud ett sätt att försörja sig tills han hittade det heltidsjobb han sökte.

Min fru kom in på ett mastersprogram vid universitetet och vi flyttade hit 2021. När man kommer till ett nytt land så får man börja från noll igen. Jag tog en massa olika jobb, levererade tidningar, städade och jobbade för Wolt, Uber Eats och Foodora. I ungefär tre år jobbade jag med de företagen.

Vädret är den största nackdelen med den typen av jobb. Det hände att jag behövde jobba i minus 20 grader. Visst, har man en bil är det ok, men jag körde moped.

Så jag letade samtidigt efter jobb som var inomhus. Jag fick några timmar här och där. Tidigare hade jag jobbat ett tag på restaurang, i Dubai, och den erfarenheten hjälpte mig att få ett heltidsjobb. Nu arbetar jag för Max hamburgare, som driftledare och räknar med att bli biträdande restaurangchef snart.

Jag skulle inte säga att giggandet i sig ledde till det här jobbet. Det är svårt att bygga en karriär på att vara leveransbud. Kanske att jag skulle ha haft nytta av den erfarenheten om jag sökt jobb inom logistik, eftersom min hjärna nu är som Google maps över Uppsala.

Som jag ser det så är budjobben bra som sidojobb. Jag uppskattar att 80 procent av mina kollegor studerade, antingen vid universitetet eller svenska för att få ett jobb.

Om man kommer från ett land utanför EU måste man betala kursavgifter själv och det kan bli mycket pengar om man inte kommer från en förmögen familj. Därför jobbar många extra för att betala kursavgifter och uppehälle. Då är det bra att jobba via Uber Eats eller Wolt eftersom det är så flexibelt. Sedan när folk är färdiga med sin examen eller har fått sin certifiering så börjar de jobba i det fält där de är utbildade i stället.

Jag har en bekant som tog extrajobb via Upwork i stället. Men det kräver att man är bra på att sälja in sig själv och eftersom jag har en mer praktisk arbetsbakgrund så var det inget realistiskt alternativ för mig.

Fördelen med gig jobben är att man inte har någon chef och att man kan jobba när man vill. Jag giggade för flera plattformar samtidigt. Fanns det inte uppdrag på den ena när jag ville jobba, så kanske det fanns på den andra. Det var mest att göra på vintern.

Jag tyckte att det fungerade bra att få ratings och hade inga problem alls med kunderna, de flesta var vänliga. Ibland brukade folk tycka synd om mig som jobbade så här och fråga hur mycket jag tjänade. De blev förvånade när jag sa att jag tjänade ungefär 200 kronor/timme.

Jag vet en del som jobbar på mindre restauranger där de arbetar långa dagar och tjänar mycket mindre än så; det är inte alls lika bra villkor. Sammantaget tjänade jag inga stora pengar, men det täckte mina grundläggande behov.