Tvist om uppsägning: Frisörens underskrift ifrågasatt – AD prövar beviskrav
Fråga om en arbetstagare, en frisör, blev avskedad eller sa upp sig själv. Även fråga om bevisbörda och beviskrav gällande äkthet av uppsägningshandling när undertecknandet skett med penna på en Ipad, när det invänds att handlingen är förfalskad.
Parterna var överens om att arbetstagarens anställning hade upphört den 8 april 2024. Enligt arbetsgivaren hade arbetstagaren sagt upp sig själv den 28 mars 2024 med sista anställningsdag den 8 april. Enligt arbetsgivaren hade uppsägningen först skett muntligen och i samband därmed hade arbetstagaren undertecknat en uppsägningshandling på en Ipad.
Arbetstagarsidan hävdade istället att arbetstagaren hade blivit avskedad av arbetsgivaren den 8 april 2024. Arbetstagarsidan gjorde även gällande att uppsägningshandlingen var förfalskad, vilket arbetsgivaren förnekade.
Arbetsdomstolen redogjorde inledningsvis för rättsliga utgångspunkter. Enligt praxis har en arbetsgivare som påstår att en arbetstagare har sagt upp sig själv, genom en egenhändigt undertecknad skriftlig uppsägningshandling som kan uppvisas i original, och det invänds att handlingen är förfalskad, bevisbördan för att handlingen är äkta. Arbetsgivaren har därvid att göra det övervägande sannolikt att handlingen är äkta; i den frågan gäller alltså ett lägre beviskrav än vad som i allmänhet gäller i tvistemål. Enligt Arbetsdomstolens mening bör motsvarande lättnad i beviskravet tillämpas i en situation som den nu aktuella, dvs. när undertecknandet av den skriftliga uppsägningshandlingen ska ha skett på en Ipad och den elektroniska handlingen visas upp.
Arbetsdomstolen övergick sedan till bedömningen i det aktuella målet. Arbetsdomstolen konstaterade därvid att parterna verkade vara överens om att det i och för sig var arbetstagarens underskrift på uppsägningshandlingen. Enligt arbetstagarsidan hade handlingen förfalskats, troligtvis genom att arbetsgivaren kopierat arbetstagarens namnteckning från avtalet om tillsvidareanställning och klistrat in det i ett nytt dokument, uppsägningshandlingen. Utgångspunkten för Arbetsdomstolens prövning var således att arbetsgivaren måste göra det övervägande sannolikt att underskriften på uppsägningshandlingen härrörde från arbetstagaren.
Utifrån omständigheterna och bevisningen i målet ansåg Arbetsdomstolen sammantaget att arbetsgivarens bevisning var tillräcklig för att de skulle anses ha gjort det åtminstone ”övervägande sannolikt” att uppsägningshandlingen var äkta i den meningen att den härrörde från arbetstagaren. Arbetsdomstolens bedömning i målet innebar att arbetstagaren hade sagt upp sig själv den 28 mars 2024 med sista anställningsdag den 8 april. Arbetstagarsidans talan avslogs därmed och arbetsgivaren tilldömdes ersättning för sina rättegångskostnader med yrkat belopp om 19 000 kr.