Anställd kunde inte bevisa ersättningskrav
Arbetsdomstolen prövade en dom som överklagats från tingsrätt. Tvisten gällde en före detta arbetstagare som begärde att ett bolag skulle betala dels övertidsersättning för perioden augusti 2019-mars 2020, dels ersättning för arbete utfört på s.k. röda dagar under perioden december 2019-juni 202, dels mobilersättning för augusti 2019 och perioden mars-juni 2020. Parterna tvistade också om huruvida bolaget var skyldigt att betala arbetstagaren en högre timlön för arbete under april och maj 2020, samt lön för arbete utfört i augusti 2019.
Arbetsdomstolen prövade om arbetstagaren hade rätt till den ersättning han begärt.
Gällande övertidsersättning konstaterade Arbetsdomstolen att det var arbetstagaren som hade bevisbördan för att han arbetat utöver ordinarie arbetstid. Sammantaget ansåg Arbetsdomstolen att arbetstagaren, mot bolagets bestridande, inte lyckats styrka att han hade arbetat övertid. Yrkandet om övertidsersättning ogillades därför.
Gällande rätt till ersättning för arbete på röda dagar konstaterade Arbetsdomstolen att det inte framgick av utredningen att frågan om ersättning för arbete på röda dagar hade diskuterats mellan parterna inom ramen för löneförhandlingen. Arbetsdomstolen ansåg att arbetstagaren hade bevisbördan för sitt påstående om att det ingåtts ett avtal om rätt till ersättning för arbete på röda dagar. Eftersom arbetstagaren inte hade styrkt sin påstådda rätt i denna del ogillades yrkandet.
När det gällde mobilersättningen ansåg Arbetsdomstolen, i likhet med tingsrätten, att det fanns ett starkt stöd för bolagets invändning att arbetstagaren inte hade rätt till en ovillkorlig mobilersättning. Eftersom arbetstagaren inte hade visat att han haft mobilkostnader för bolagets räkning, och då parterna inte heller kunde anses ha avtalat om mobilersättning för perioden april-juni 2020, ogillade Arbetsdomstolen yrkandet om mobilersättning.
Vad gällde yrkandet om timlön under perioden april-maj 2020 var parterna oense om huruvida den avtalade timlönen, fr.o.m. den 1 april 2020, skulle uppgå till 205 kr per timme som arbetstagaren påstod, eller 180 kr per timme som bolaget gjort gällande. Vid en sammantagen bedömning ansåg Arbetsdomstolen att bolaget hade styrkt att timlönen skulle uppgå till 180 kr fr.o.m. april 2020. Arbetsdomstolen ogillade därmed även detta yrkande.
Gällande yrkandet om lön för utfört arbete i augusti 2019, så invände bolaget att denna lön redan hade betalats kontant. I denna del instämde Arbetsdomstolen med tingsrättens bedömning att det var övervägande sannolikt att arbetstagaren ifråga hade signerat lönekvittensen (jfr även AD 2008 nr 58). Dessutom instämde Arbetsdomstolen i tingsrättens sammantagna bedömning att bolaget styrkt att arbetstagaren fått den aktuella löneutbetalningen, och att hans yrkande även i den delen skulle ogillas.
Arbetsdomstolen ändrade således inte tingsrättens dom i någon del. Vid denna utgång ålades arbetstagaren att ersätta bolaget för dess rättegångskostnader såväl i tingsrätten som i Arbetsdomstolen, vilket sammanlagt uppgick till drygt 500 000 kr.