Nya AD-domar

Fråga om ett bolags uppsägningar stred mot det s.k. uppsägningsförbudet i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen (”LAS”).

Ett bolag (”Bolag 1”) bedrev på entreprenad delar av Region Uppsalas busslinjetrafik. Efter ett upphandlingsförfarande beslutade Region Uppsala, den 11 maj 2021, att Bolag 1:s entreprenaduppdrag i Regionen skulle upphöra per den 12 juni 2022, och att ett annat bolag (”Bolag 2”) skulle bedriva all Regionens busslinjetrafik på entreprenad fr.o.m. dagen därpå den 13 juni 2022. Med anledning av det kommande entreprenörsbytet sa Bolag 1 upp de arbetstagare som arbetade med busslinjetrafiken i Regionen, till den sista dagen för entreprenaduppdraget. Uppsägningarna skedde under november och december 2021.

Parterna i målet tvistade om huruvida Bolag 1:s uppsägningar stred mot uppsägningsförbudet i 7 § tredje stycket LAS. Den bestämmelsen, i den lydelse som var aktuell i målen, innebär att vid en sådan övergång av verksamhet som avses i 6 b § LAS ska övergången i sig inte utgöra saklig grund för att säga upp arbetstagaren. Tvisten i målet avsåg i huvudsak om det vid uppsägningstillfällena i november och december 2021, med beaktande av sådana förhållanden som vid ett praktiskt bedömande med säkerhet kunde överblickas, stod klart för Bolag 1 att en övergång av dess verksamhet i Region Uppsala skulle äga rum i samband med att Bolag 2 tog över driften av all busslinjetrafik i Region Uppsala den 13 juni 2022.

Fackförbundet Kommunal, som var kärande i målet, hade vidare yrkat att Arbetsdomstolen skulle inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen om tolkningen av uppsägningsförbudet i artikel 4.1 i EU:s s.k. överlåtelsedirektiv (7 § tredje stycket LAS genomför artikel 4.1 första stycket i överlåtelsedirektivet). Enligt arbetsgivarparterna fanns inte skäl att inhämta ett förhandsavgörande.

Med hänvisning till LAS 6 b §, överlåtelsedirektivet, samt Arbetsdomstolens och EU-domstolens praxis, redogjorde Arbetsdomstolen för vad som avses med en ”övergång av verksamhet” och vad som krävs för att en sådan övergång ska anses föreligga. Det förutsätts därvid att en ekonomisk enhet går över till en annan arbetsgivare, och att enheten behåller sin identitet efter övergången. Bytet av arbetsgivare ska ske till följd av avtal. Det ska göras en helhetsbedömning i det enskilda fallet, av samtliga omständigheter som kännetecknar transaktionen.

Arbetsdomstolen framhöll att det, i rättspraxis, görs en åtskillnad mellan två typer av verksamheter. I verksamheter som bara kan fungera med betydande materiella eller immateriella tillgångar har frågan om dessa tillgångar övertagits stor betydelse (för att avgöra om det finns ”identitet” mellan de ekonomiska enheterna före och efter övergången). Och i verksamheter som huvudsakligen baseras på arbetskraft behöver inte några betydande materiella eller immateriella tillgångar övertas, utan i sådana verksamheter krävs det normalt att förvärvaren övertar en huvuddel – i förhållande till antal och kompetens – av den personalstyrka som överlåtaren hade avdelat för de aktuella arbetsuppgifterna.

När det gäller busslinjetrafik på entreprenad framhöll Arbetsdomstolen att det framgår av praxis att detta utgör en sådan verksamhet som bara kan fungera med betydande materiella tillgångar. Har materiella tillgångar – i synnerhet bussar – inte övertagits i betydande utsträckning mellan entreprenörerna leder det därmed som huvudregel till att verksamheten inte anses ha bevarat sin identitet. Om skälet till att de materiella tillgångarna inte övertagits grundas i en upphandlande myndighets rättsliga, miljömässiga eller tekniska krav, finns dock inte nödvändigtvis något hinder mot att den ekonomiska enheten anses ha bevarat sin identitet. I sådana fall ska en bedömning istället göras av andra omständigheter såsom om merparten av bussförarna övertagits och om verksamheten fortsatt utan avbrott.

Arbetsdomstolen uttalade vidare att avgörande för om uppsägningsförbudet för överlåtaren är tillämpligt till följd av ett kommande entreprenörsbyte är, när talan förs mot överlåtaren, om det vid uppsägningstillfället, med beaktande av sådana förhållanden som vid ett praktiskt bedömande med säkerhet kunde överblickas, stod klart att en övergång av verksamhet kommer att äga rum under uppsägningstiden eller i anslutning till att denna löper ut (AD 2014 nr 1).

Därefter övergick Arbetsdomstolen till bedömningen i det aktuella fallet. Givet omständigheterna i fallet krävdes det, enligt Arbetsdomstolens bedömning, att det vid uppsägningstillfällena, med beaktande av sådana förhållanden som vid ett praktiskt bedömande med säkerhet kunde överblickas, åtminstone stod klart att huvuddelen av arbetstagarna i verksamheten skulle tas över av Bolag 2 i samband med entreprenörsbytet för att det skulle kunna vara fråga om en övergång av en del av en verksamhet enligt 6 b § LAS. Det krävdes dessutom att Bolag 1:s verksamhet i Region Uppsala ansågs utgöra en s.k. ”ekonomisk enhet”. Eftersom bussarna inte skulle övertas i någon nämnvärd omfattning – enligt vad Bolag 1 kunde överblicka vid uppsägningstillfällena bara 22 av 196 bussar – kunde det nämligen inte anses att en busslinjeverksamhet bevarat sin identitet om inte huvuddelen av arbetstagarna skulle tas över, ansåg Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen konstaterade därefter att Bolag 2 inte hade träffat anställningsavtal med någon arbetstagare i Bolag 1:s verksamhet i Region Uppsala redan vid uppsägningstillfällena, utan först i februari 2022 började Bolag 2 träffa anställningsavtal med arbetstagare i Bolag 1:s verksamhet inför entreprenörsbytet. Enligt Arbetsdomstolen talade mycket för att Bolag 1 i och för sig kände till att Bolag 2 avsåg att inför entreprenörsbytet rekrytera så många arbetstagare i Bolag 1:s verksamhet i Region Uppsala som Bolag 2 ansåg möjligt. Det framgick emellertid att Bolag 2 avsåg att göra någon form av urval bland arbetstagarna, och således inte avsåg att utan vidare erbjuda samtliga dessa anställningar. Hur många intresserade som skulle klara av Bolag 2:s uppställda urvalskriterier var inte känt vid uppsägningstillfällena. Arbetsdomstolen utgick vidare från att Bolag 1 inte kände till hur många arbetstagare som hade anmält intresse för en anställning hos Bolag 2.

Av dessa samt ytterligare skäl ansåg Arbetsdomstolen att det, vid uppsägningstillfällena, fanns många osäkerhetsfaktorer kring om huvuddelen av arbetstagarna skulle komma att tas över eller inte. Enligt Arbetsdomstolens mening kunde det därför inte vid uppsägningstillfällena, med beaktande av sådana förhållanden som vid ett praktiskt bedömande med säkerhet kunde överblickas, anses ha stått klart att huvuddelen av arbetstagarna i verksamheten i Region Uppsala skulle övertas av Bolag 2 i samband med entreprenörsbytet.

Arbetsdomstolens bedömningar innebar att uppsägningsförbudet i 7 § tredje stycket LAS inte var tillämpligt, och att uppsägningarna hade saklig grund i form av den arbetsbrist som skulle inträda hos Bolag 1 vid entreprenörsbytet. Kommunals talan avslogs därmed.

Beträffande Kommunals begäran om att Arbetsdomstolen skulle inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen gjorde Arbetsdomstolen förhållandevis utförliga överväganden och uttalanden i dessa frågor. Arbetsdomstolen uttalade sig bl.a. om de krav på förutsebarhet som följer av den s.k. rättssäkerhetsprincipen, och om hur domstolens tillämpning av rättssäkerhetsprincipen var förenlig med överlåtelsedirektivets syfte och den s.k. effektivitetsprincipen.

Sammanfattningsvis ansåg Arbetsdomstolen att det inte var nödvändigt att begära förhandsavgörande från EU-domstolen för att kunna döma i målet. Kommunals yrkande därom avslogs därmed.

Kommunal ålades, som förlorande part, att ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader.

Läs fler domar på Arbetsdomstolens hemsida