Nya AD-domar
Här publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du på Arbetsdomstolen hemsida via länken under kommentarer.
AD 2022 nr 28
Målet gällde fråga om en statlig myndighet hade lämnat en provanställd arbetstagare ett skriftligt besked om att han skiljdes från anställningen på det sätt som krävs enligt 8 § lagen om offentlig anställning (LOA).
Arbetstagaren hade tidigare varit anställd som vikarie hos Polismyndigheten och sedan träffat avtal om sex månaders provanställning. Dagen före tillträdet fick arbetstagaren muntligt besked från sin chef om att provanställningen skulle avbrytas eller aldrig tillträdas då arbetstagaren underkänts vid en förnyad säkerhetsprövning. På provanställningens tillträdesdag överlämnades en skriftlig handling som signerades av arbetstagaren och återtogs i original av arbetsgivaren utan att någon kopia överlämnades. Handlingen innehöll en underrättelse om att provanställningen ”avses upphöra” och att arbetstagaren hade rätt till överläggning om det ”tilltänkta beskedet”. Något annat skriftligt meddelande om avbrytande av provanställning lämnades inte. I målet var ostridigt att arbetstagaren insåg att Polismyndigheten genom förfarandet ville avbryta den avtalade provanställningen. Dagen efter mötet hade han anmält sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Sex månader senare påkallade förbundet förhandling och menade att arbetstagaren ansåg sig anställd även efter mötet.
Enligt 8 § LOA ska ett besked från arbetsgivaren om skiljande från en provanställning vara skriftligt för att vara giltigt. Arbetstagarsidan yrkade att domstolen skulle fastställa att arbetstagarens anställning hos Polismyndigheten bestod. Arbetsgivarparternas invändning om att talan var preskriberad avslogs. Förbundet hade nämligen inte gjort gällande att anställningsavtalet tidsbegränsats i strid med LAS eller att arbetsgivaren brutit mot LAS över huvud taget, varvid preskriptionsbestämmelsen i 40 § andra stycket inte var direkt tillämplig. Enligt Arbetsdomstolens praxis ska analog tillämpning av preskriptionsregler ske med stor restriktivitet. Förutsättningar för analog tillämpning var inte vid handen i detta fall.
Av utredningen fann Arbetsdomstolen att Polismyndigheten ansett att den överlämnade handlingen innebar att arbetstagarens anställning skulle upphöra omedelbart och arbetstagaren hade förstått detta. Härigenom hade Polismyndigheten enligt Arbetsdomstolen, trots formuleringarna i handlingen, lämnat ett skriftligt besked om att skilja arbetstagaren från provanställningen på det sätt som krävs enligt 8 §LOA. Provanställningen hade således avbrutits på tillträdesdagen.
AD 2022 29
Fråga i målet var om fyra brandmän i beredskap var att betrakta som deltidsanställda och om arbetsgivaren brutit mot 25 a § LAS när dessa brandmän inte erbjudits heltidsanställningar när nya brandmän anställdes. Arbetstagarna hade anmält att de ville ha högre sysselsättningsgrad. Det var ostridigt i målet att de hade tillräckliga kvalifikationer för heltidstjänsterna.
Arbetsdomstolen konstaterade inledningsvis att det av författningskommentaren till lagbestämmelsen framgår att frågan om vad som är en anställning på deltid i det enskilda fallet får avgöras genom en jämförelse med vad som gäller enligt tillämpligt kollektivavtal eller annars är brukligt inom branschen. Av utredningen framgick att det inom räddningstjänsten fanns heltidsbrandmän och brandmän i beredskap som omfattades av två olika kollektivavtal. Fram tills år 2004 hade beredskapsbrandmännen benämnts deltidsbrandmän i kollektivavtalet. Vidare framgick att beredskapsbrandmännen, till skillnad från övriga brandmän, inte bemannade brandstationerna regelbundet. De hade sin huvudsakliga anställning hos en annan arbetsgivare. När de hade beredskap hade de tillstånd av sin ordinarie arbetsgivaren att omedelbart lämna sitt arbete i händelse av larm.
Enligt Arbetsdomstolen hade kollektivavtalet för beredskapsbrandmännen till syfte att reglera villkoren för brandmän som hade beredskapstjänstgöring som en bisyssla. Dessa brandmän arbetade således typiskt sett inte heltid. Någon sysselsättningsgrad fanns inte angiven i kollektivavtalet utan anställningen var avsedd som ett extra arbete och inte en deltidsanställning som det begreppet normalt används. Beredskapsbrandmännen arbetade i genomsnitt mellan tio och 17 timmar per månad. I jämförelse med heltidsbrandmännen ansåg Arbetsdomstolen att beredskapsbrandmännen fick anses vara anställda på deltid. De omfattades således av 25 a § LAS. Arbetsgivarens behov av heltidsbrandmän ansågs kunna tillgodoses genom att de fyra arbetstagarna som anmält önskemål om högre sysselsättningsgrad anställdes som heltidsbrandmän. Arbetstagarsidans yrkande om allmänt skadestånd till var och en av de fyra arbetstagarna bifölls således.