Nya AD-domar
Här publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du på Arbetsdomstolen hemsida via länken under kommentarer.
AD 2022 nr 26
Ett bolag hade ansökt och beviljats företagsrekonstruktion varefter en anställd blev uppsagd pga arbetsbrist. Fråga i målet gällde om arbetstagarens fordran på bl a lön och semesterersättning omfattades av ackordet eller inte.
Bolaget ansökte och beviljades företagsrekonstruktion den 24 januari 2020 (den sk kritiska tidpunkten). Arbetstagaren blev uppsagd den 21 februari och arbetsbefriad fr o m den 1 mars. En stor del av uppsägningslönen kom att täckas av lönegarantin, dock inte lön för den senare delen av uppsägningstiden motsvarande ca 1,5 månad. Bolaget betalade, med tillämpning av ett fastställt offentligt ackord, viss ersättning till arbetstagaren för den sistnämnda perioden. Arbetstagaren yrkade ersättning för resterande lön och semesterförmåner under den senare delen av uppsägningstiden som bolaget inte redan ersatt, ersättning för fem sparade semesterdagar som intjänats före den 1 april 2018 och slutligen ersättning för kompensationstid intjänad före den 25 oktober 2019. Den huvudsakliga tvistefrågan i målet var om fordringarna uppkommit före eller efter den sk kritiska tidpunkten.
Enligt lagen om företagsrekonstruktion ska fordringar som uppkommit före en ansökan om företagsrekonstruktion omfattas av ackordet och ska därmed sättas ned på sätt som anges i det antagna ackordet. Lönegaranti betalas inte för lönefordringar som belöper på tiden efter en månad efter beslutet om företagsrekonstruktion. I normalfallet innebär detta att arbetstagaren under den första månaden efter beslutet om företagsrekonstruktion inte kan innehålla sin prestation. Efter att en månad förflutit från den kritiska tidpunkten är arbetstagaren inte skyldig att prestera enligt avtalet annat än mot fullt vederlag. Om arbetsgivaren då tillgodogjort sig arbetstagarens prestation, omfattas lönefordran inte av ackordet.
Arbetsdomstolen konstaterade att arbetsgivaren och förbundet hade förhandlat arbetstagarens arbetsbristuppsägning efter den kritiska tidpunkten. Arbetstagaren kom att arbeta i tiden efter det att en månad förflutit från ansökan om företagsrekonstruktion. Hans löneanspråk för den tiden skulle inte ha omfattats av förmånsrätt, om bolaget i stället hade försatts i konkurs, och han hade därför för denna tid inte haft rätt till lönegaranti. Arbetstagaren var därför i tiden efter den 24 februari 2020 inte skyldig att fortsätta att prestera enligt avtalet utan att få fullt betalt av arbetsgivaren. Enligt Arbetsdomstolen fick således arbetstagaren anspråk på lön och semesterersättning för tiden efter den 24 februari 2020 bedömas på samma sätt som om ett nytt avtal hade träffats efter den kritiska tidpunkten. Förbundets talan i den delen bifölls således.
Förbundets talan avseende intjänad kompensationstid och fem sparade semesterdagar avslogs emellertid då fordringarna ansågs uppkomna före den kritiska tidpunkten. Förbundet hade inte styrkt att rekonstruktören eller bolagets agerande efter den kritiska tidpunkten innebar att avtal träffats om att arbetstagaren skulle få nämnda ersättning.
Arbetsgivarparterna hade vid en eventuell bedömning till arbetstagarsidans fördel vitsordat kollektivavtalsbrott. Det gjordes dock gällande att ett skadestånd i första hand skulle jämkas till noll mot bakgrund av att bolaget hade agerat i enlighet med instruktioner från den av tingsrätten utsedde rekonstruktören. Arbetsdomstolen satte ned och bestämde skadestånden till 20 000 kr till arbetstagaren och 50 000 kr till förbundet. Arbetstagarsidan ansågs ha vunnit i sådan omfattning att arbetsgivarparterna ålades ersättningsskyldighet med fyra femtedelar av dess rättegångskostnader.