Nya AD-domar
Här publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du på Arbetsdomstolen hemsida via länken under kommentarer.
AD 2021 nr 63
Målet gällde en säkerhetssamordnare vid Migrationsverket vars befattning var placerad i säkerhetsklass 2 enligt säkerhetsskyddslagen. Efter en förnyad säkerhetsprövning beslutade Migrationsverket att arbetstagarens inplacering i säkerhetsklass skulle upphöra varigenom han enligt författning inte längre var behörig som säkerhetssamordnare. Arbetstagaren erbjöds omplacering till migrationshandläggare vilket han avböjde, varefter han sades upp av personliga skäl. I målet var tvistigt om uppsägningen var sakligt grundad och om Migrationsverket agerat i strid med tvåmånadersregeln i anställningsskyddslagen (LAS).
Arbetsdomstolen redogjorde inledningsvis för sin praxis, av vilken det framgår att en arbetsgivare kan skilja en arbetstagare från anställningen utan att iaktta LAS regler, om anställningen kommit att stå i strid med författning på ett definitivt sätt och arbetstagaren inte alls får användas i den verksamhet som arbetsgivaren bedriver. Det har då handlat om beslut fattade av någon annan än arbetsgivaren om bl a arbetstillstånd och säkerhetsprövning. När det å andra sidan är fråga om säkerhetsprövning och en bedömning har gjorts av den statliga anställningsmyndigheten själv, och det beslutet har lett till att en anställning kommit att stå i strid med författning, så ska en prövning i sak enligt LAS göras. För den som inte längre uppfyller kraven för godkänd säkerhetsprövning i dessa fall, kan det finnas möjlighet för anställningsmyndigheten att erbjuda annat arbete som inte är så säkerhetskänsligt. Av Europadomstolens praxis följer att en domstol har att, om arbetstagaren begär det, granska de omständigheter som gjort att anställningen avslutats såvida inte säkerhetsprövningsbeslutet kan överprövas på ett sätt som uppfyller kraven på en rättvis rättegång enligt Europakonventionen.
Arbetsdomstolen fann att Migrationsverket, förutom att visa att säkerhetssamordnaren hade avböjt ett skäligt omplaceringserbjudande, även hade att visa omständigheter som gjorde att det kunde antas att arbetstagaren inte var lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen eller i övrigt inte var pålitlig från säkerhetssynpunkt. Av förarbetena till säkerhetsskyddslagen framgår att upplevt missnöje med sin arbetssituation kan vara ett sådant förhållande som kan påverka risk och mottaglighet för utpressning och därmed sårbarheten i säkerhetshänseende.
Gällande tvåmånadersregeln konstaterade Arbetsdomstolen att den omständigheten att arbetstagaren avböjt ett erbjudande om annat arbete är en förutsättning för att det ska finnas saklig grund för uppsägning. När anställningsmyndigheten lämnade ett seriöst erbjudande om annat arbete och således inte avsåg vidta någon uppsägning, var det enligt Arbetsdomstolen tillräckligt för att uppfylla tvåmånadersregeln att Migrationsverket underrättade arbetstagaren om tilltänkt uppsägning senast två månader efter det att arbetstagaren avböjde erbjudandet. I och med detta fick även tidigare kända omständigheter som säkerhetsprövningen grundade sig på beaktas.
Arbetsdomstolen övergick till att pröva frågan om det kunde antas att säkerhetssamordnaren inte var pålitlig ur säkerhetssynpunkt. Den förnyade säkerhetsprövningen baserades på uppgifter från fem personer, bland annat chefer och kollegor på Migrationsverket, samt en säkerhetsprövningsintervju med arbetstagaren själv. Uppgifterna hade dokumenterats skriftligt och åberopades som bevisning i målet.
Av arbetstagarsidans muntliga bevisning framkom inget som gjorde att det kunde antas att säkerhetssamordnare inte var pålitlig från säkerhetssynpunkt, snarast tvärtom. De flesta som lämnat uppgifter inför den förnyade säkerhetsprövningen hördes inte i målet. Ett av arbetsgivarsidans åberopade vittnen berättade om ett möte då arbetstagaren varit raljerande och cynisk i förhållande till myndighetsledningen. Arbetstagaren uppgav i sitt förhör att de kritiska uppgifterna om honom i det skriftliga underlaget till säkerhetsprövningen samt i den muntliga bevisningen i stora delar var oriktiga.
Arbetsdomstolen fann att det inte framkommit skäl att ifrågasätta att uppgiftslämnarnas berättelser dokumenterats korrekt i underlaget för säkerhetsprövningen. Av underlaget framgick att säkerhetssamordnaren vid flera olika tillfällen inför andra hade uttryckt missnöje med Migrationsverkets säkerhetsverksamhet och, på ett delvis anmärkningsvärt sätt, även med de som ansvarade för den.
Att uppgiftslämnarna, som inte hörts i målet, sagt det som dokumenterats kunde dock inte, mot arbetstagarens bestämda förnekande under sanningsförsäkran, anses ha sådan bevisverkan att det var visat att arbetstagaren sagt det som dokumenterats. Gällande viss muntlig bevisning fann Arbetsdomstolen att ord stod mot ord, och att det vid avsaknad av stödbevisning som rimligen borde varit möjlig att få fram, inte fanns anledning att tro mer på den ena eller den andra. Sammanfattningsvis fann Arbetsdomstolen inte visat att säkerhetssamordnaren inte var lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen eller i övrigt inte var pålitlig från säkerhetssynpunkt. Det innebar att det, trots att arbetstagaren avböjt ett omplaceringserbjudande, inte fanns saklig grund för uppsägning. Uppsägningen ogiltigförklarades och det allmänna skadeståndet bestämdes till, enligt Arbetsdomstolen skäliga, 75 000 kr.
Avslutningsvis konstaterade Arbetsdomstolen att Migrationsverkets underlag till säkerhetsprövningen hade en rimlig omfattning och hade tagits fram på ett godtagbart sätt. På så vis hade Migrationsverket befogad anledning att dra slutsatsen att säkerhetssamordnaren inte längre uppfyllde kraven enligt säkerhetsskyddslagen och att han behövde omplaceras. Genom domen klargjorde Arbetsdomstolen hur bevisfrågorna i aktuell situation ska bedömas. Staten befanns ha haft skälig anledning att få tvisten prövad varför det beslutades att vardera parten fick bära sin rättegångskostnad.