Nya AD-domar
Här publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du på Arbetsdomstolen hemsida via länken under kommentarer.
AD 2021 nr 47
Fråga om huruvida Byggnadsarbetareförbundet (Förbundet) och två av dess regioner (Regionerna) vidtagit stridsåtgärder mot en byggnadsfirma (Bolaget).
Bolaget var genom hängavtal bundet av byggavtalet med Förbundet. Regionerna är självständiga juridiska personer och medlemmar i Förbundet. Bolaget och Regionerna var därmed sinsemellan bundna av byggavtalet, inklusive en s.k. entreprenadbilaga (bilaga D) med rubriken ”Branschöverenskommelse om tillämpningsregler avseende 38-40 §§ i MBL”. Bilaga D innehåller bestämmelser som kompletterar och delvis ersätter 38-40 §§ i MBL.
I februari 2020 skickade Regionerna brev till medlemsföretag i Byggföretagen som anlitat Bolaget som underentreprenör och begärde att dessa skulle häva sina entreprenadavtal med Bolaget. Med anledning av begäran hölls en förhandling mellan Byggföretagen och Förbundet som avslutades i maj 2020, varvid Förbundet vidhöll Regionernas begäran. Förbundet skickade därefter en begäran om hävning till medlemsföretagen.
Bolaget gjorde gällande att Regionernas krav utgjorde en stridsåtgärd i MBL:s mening, att stridsåtgärden alltjämt pågick samt att Förbundet medverkat till stridsåtgärden genom att påkalla förhandling med Byggföretagen och genom att skicka en begäran om hävning till Bolagets uppdragsgivare. Enligt Bolaget var stridsåtgärden olovlig eftersom den ej beslutats i behörig ordning och eftersom den var avsedd att utgöra en påtryckning i en rättstvist och hade ett rättsstridigt syfte.
Förbundet och Regionerna bestred att några åtgärder utgjort stridsåtgärder i MBL:s mening. De gjorde gällande att de agerat i enlighet med ett förfarande som angavs i bilaga D till byggavtalet.
Efter samråd med parterna beslutade Arbetsdomstolen att genom mellandom pröva frågan om Förbundets och Regionernas åtgärder utgjort olovliga stridsåtgärder och om de agerat i strid med 42 § MBL.
Arbetsdomstolen framhöll inledningsvis att varken MBL eller dess förarbeten innehåller någon närmare definition av vad som avses med en stridsåtgärd. I 41 § MBL talas om arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan jämförlig stridsåtgärd. Arbetsdomstolen anförde vidare att i princip varje handling eller underlåtenhet som en part vidtar och som är av sådan beskaffenhet att den faktiskt kan inverka på motparten, kan utgöra en stridsåtgärd. Det avgörande för om en åtgärd ska betecknas som en stridsåtgärd eller inte är oftast i vilket syfte åtgärden har vidtagits.
Arbetsdomstolen redogjorde sedermera för att det i rättspraxis förekommer fall där frågan varit om en arbetsgivare eller en arbetstagarorganisation har vidtagit en stridsåtgärd genom att utöva befogenheter som tillkommer dem enligt lag eller avtal. Enligt Arbetsdomstolen ger rättspraxis och förarbetsuttalanden uttryck för ståndpunkten att det, vid åtgärder där en part i god tro avser att utöva en befogenhet som tillkommer parten enligt lag eller avtal, inte är tillräckligt att åtgärden i och för sig innebär en påtryckning på kollektivavtalsmotparten i t ex en rättstvist, och att parten förstår det. För att det ska vara fråga om en stridsåtgärd krävs att åtgärden vidtagits i något annat syfte än det som är ändamålet med befogenheten.
Den fråga Arbetsdomstolen hade att ta ställning till i målet var om Förbundet och Regionerna i god tro avsett att utöva en befogenhet som tillkom organisationerna enligt bilaga D och om de agerat i annat syfte än att hävda sin uppfattning om avtalets tillämpning.
Enligt Arbetsdomstolens mening fanns inget stöd för att vare sig Regionerna eller Förbundet hävdat sin uppfattning beträffande hur de haft rätt att agera enligt bilaga D mot bättre vetande eller i ond tro. Enligt Arbetsdomstolen fanns det inte heller något stöd för att deras agerande haft som syfte att utöva påtryckning mot Bolaget som gick längre än att hävda arbetstagarsidans uppfattning om avtalets tillämpning och utöva sina befogenheter enligt den uppfattningen.
Arbetsdomstolen fastställde sålunda att Förbundet och Regionernas åtgärder inte hade utgjort olovliga stridsåtgärder, och att de inte hade agerat i strid med 42 § MBL.