Nya AD-domar
Här publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du på Arbetsdomstolen hemsida via länken under kommentarer.
AD 2021 1
En före detta arbetstagare (”Arbetstagaren”) bildade tillsammans med en affärskompanjon (”Kompanjonen”) ett bolag (”Bolaget”) som bedrev verksamhet som konkurrerade med Arbetstagarens tidigare arbetsgivare (”Arbetsgivaren”). Arbetstagaren, Kompanjonen och Bolaget hade i den nya verksamheten bl.a. använt ett kalkylprogram som var Arbetsgivarens företagshemlighet och upphovsrättsligt skyddade verk som denne innehade. Allmänna uttalanden om skadestånd enligt upphovsrättslagen och 2018 års företagshemlighetslag. Även fråga om ett vitesförbud enligt de båda lagarna kan omfatta en annan typ av angrepp eller intrång än det som angriparen gjort sig skyldig till.
Arbetsgivaren väckte talan vid tingsrätten och yrkade att Bolaget och Arbetstagaren skulle förpliktas att betala 3 000 000 kronor till Arbetsgivaren för brott mot företagshemlighetslagen och upphovsrättslagen, varav 2 000 000 kronor avsåg ekonomiskt skadestånd och 1 000 000 kronor avsåg allmänt skadestånd. Arbetsgivaren yrkade vidare att Bolaget, Arbetstagaren och Kompanjonen vid vite skulle förbjudas att utnyttja och röja Arbetsgivarens företagshemligheter i form av kalkylprogrammet. Vidare yrkades att Bolaget och Arbetstagaren med stöd av upphovsrättslagen vid vite skulle förbjudas att framställa exemplar av kalkylprogrammet samt vissa s.k. KMA-dokument och en personalhandbok, samt att göra dem tillgängliga för allmänheten.
Tingsrätten ålade Bolaget att betala 400 000 kr i allmänt skadestånd till Arbetsgivaren för att ha angripit Arbetsgivarens företagshemligheteter och gjort intrång i dess upphovsrätt. Tingsrätten fann vidare att det förelåg förutsättningar att meddela vitesförbud enligt företagshemlighetslagen och upphovsrättslagen mot Bolaget, Arbetstagaren och Kompanjonen, dock bara på så vis att vitesförbudet tog sikte på de specifika intrång som Bolaget, Arbetstagaren och Kompanjonen hade gjort. Vitesbeloppen sattes lägre än vad som yrkats.
Arbetsgivaren överklagade domen till Arbetsdomstolen. Frågorna som Arbetsdomstolen skulle pröva var dels om Arbetstagaren var skyldig att betala skadestånd enligt företagshemlighetslagen respektive upphovsrättslagen och i så fall med vilket belopp, dels om Bolaget skulle åläggas att betala ett högre skadeståndsbelopp än vad tingsrätten bestämt, dels om Bolaget och Kompanjonen vid vite skulle förbjudas även att röja Arbetsgivarens företagshemligheter, samt om Arbetstagaren och Bolaget vid vite skulle förbjudas att göra Arbetsgivarens upphovsrättsligt skyddade verk tillgängliga för allmänheten.
Arbetsdomstolen skulle även pröva frågor om rättegångskostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen.
I Arbetsdomstolen var det ostridigt att Arbetstagaren uppsåtligen gjort intrång i Arbetsgivarens upphovsrätt genom att framställa kopior av kalkylprogrammet, KMA-dokumenten och personalhandboken. Arbetsdomstolen konstaterade att han således, enligt 54 § upphovsrättslagen, var skyldig att ersätta Arbetsgivaren för den skada som intrånget eller överträdelsen medfört. Arbetsdomstolen delade tingsrättens bedömning beträffande att Arbetstagaren inte gjort något verk tillgängligt för allmänheten.
I Arbetsdomstolen var vidare ostridigt att kalkylprogrammet var Arbetsgivarens företagshemlighet, att Arbetstagaren fick del av programmet i sin anställning samt att han förstått att han t ex inte fick sprida programmet till andra. Arbetsdomstolen fann att Arbetstagaren använt kalkylprogrammet i Bolagets verksamhet och gjort det tillgängligt för Kompanjonen. Arbetsdomstolen fann att Arbetstagaren därigenom utnyttjat och röjt Arbetsgivarens företagshemlighet, samt att angreppet på företagshemligheten skett efter att Arbetstagarens anställning hos Arbetsgivaren upphört. Arbetsdomstolen fann, till skillnad mot tingsrätten, att det förelåg synnerliga skäl för att Arbetstagaren, enligt 7 § andra stycket företagshemlighetslagen, skulle ersätta Arbetsgivaren för den skada som uppkommit genom att han röjt och utnyttjat kalkylprogrammet.
Arbetsdomstolen framhöll att Arbetstagarens agerande skett i hans anställning hos Bolaget, och utifrån omständigheterna fann Arbetsdomstolen att det förelåg synnerliga skäl att ålägga honom personligt skadeståndsansvar trots att angreppet genomförts i arbete för Bolagets räkning (jfr skadeståndslagen 4 kap 1 § och 6 kap 2 §). Arbetsdomstolen kom sålunda fram till att Arbetstagaren var skyldig att ersätta Arbetsgivaren för den skada som uppkommit genom förfarandet, dels enligt 7 § företagshemlighetslagen samt enligt 54 § upphovsrättslagen.
Vidare fann Arbetsdomstolen att Bolaget var skyldigt att ersätta Arbetsgivaren för den skada som uppkommit genom förfarandet, dels enligt 9 § företagshemlighetslagen samt enligt 54 § i upphovsrättslagen. Arbetsdomstolen framhöll därvid att det var ostridigt att Bolaget, i strid med 9 § företagshemlighetslagen, angripit Arbetsgivarens företagshemligheter och att Bolaget även gjort intrång i Arbetsgivarens upphovsrätt.
Därefter övergick Arbetsdomstolen till att pröva skadeståndets storlek. Inledningsvis gjorde Arbetsdomstolen utförliga uttalanden och redogörelser om skadeståndsbestämningen och rättsliga utgångspunkter.
I sin bedömning fann Arbetsdomstolen sammanfattningsvis att det inte var visat att Arbetsgivaren drabbats av någon förlust – utebliven vinst – till följd av att Arbetstagaren och Bolaget angripit Arbetsgivarens företagshemligheter och gjort intrång i dess upphovsrätt. Däremot ansåg Arbetsdomstolen att det var visat att Bolaget haft en betydande nytta av att utnyttja Arbetsgivarens kalkylprogram samt att Bolaget fick anses ha gjort en obehörig vinst motsvarande vad det skulle ha kostat Bolaget att utveckla ett likvärdigt program. Enligt Arbetsdomstolen var det vidare visat att Bolaget sparat tid genom att använda Arbetsgivarens KMA-dokument och att Bolaget även i det avseendet gjort en viss obehörig vinst. Mot bakgrund därav, och med beaktande av Arbetsgivarens intresse av att dess företagshemligheter inte angrips och att det inte begås intrång i dess upphovsrätt, bestämde Arbetsdomstolen det skadestånd som Bolaget skulle betala Arbetsgivaren till 800 000 kronor.
Arbetsdomstolen konstaterade att Arbetstagaren inte gjort någon obehörig vinst genom angreppet respektive intrånget, annat än indirekt som delägare i Bolaget. Med beaktande därav bestämde Arbetsdomstolen den del av skadeståndet som han skulle betala Arbetsgivaren till 100 000 kronor.
Skadeståndet som Bolaget och Arbetstagaren ålades att betala Arbetsgivaren avsåg samma skada. Arbetsdomstolen angav därvid att de skulle svara solidariskt för skadeståndet på sätt som framgick av domslutet. Detta innebar att Arbetstagaren ålades att betala 100 000 kronor, med avräkning för vad Bolaget betalat utöver 700 000 kronor. Bolaget ålades å sin sida att betala 800 000 kronor, med avräkning för vad Arbetstagaren betalat.
Arbetsdomstolen övergick därefter till att pröva frågorna om vite, varvid följande bedömningar gjordes.
För att förhindra fortsatt angrepp på Arbetsgivarens företagshemligheter fanns det, enligt Arbetsdomstolens mening, skäl att förbjuda Bolaget och Kompanjonen även att röja kalkylprogrammet. Arbetsdomstolens slutsats innebar en ändring av tingsrättens dom.
Enligt Arbetsdomstolens mening fanns det inte skäl att förbjuda Arbetstagaren och Bolaget att göra kalkylprogrammet, KMA-dokumenten och personalhandboken tillgängliga för allmänheten. Enligt Arbetsdomstolen gav utredningen inte stöd för att Arbetstagaren eller Bolaget gjort något av de aktuella dokumenten tillgängliga för allmänheten, och såvitt framkommit ansågs ej heller föreligga risk att de skulle göra det. Arbetsdomstolen fann inte skäl att ändra tingsrättens domslut, utan fastställde tingsrättens domslut i denna del.
Slutligen prövade Arbetsdomstolen frågor om rättegångskostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen.
I tvisten mellan Arbetsgivaren och Bolaget ansåg Arbetsdomstolen att Arbetsgivaren, vid en samlad bedömning, fick anses ha vunnit tre fjärdedelar av målet vid tingsrätten. Bolaget ålades att betala hälften av Arbetsgivarens rättegångskostnader i tingsrätten, i den mån de var skäliga (263 466 kronor). Avseende tvisten i Arbetsdomstolen fann domstolen att Arbetsgivaren skulle betala Bolagets rättegångskostnader med två tredjedelar, i den mån de varit skäliga (125 860 kronor).
I tvisten mellan Arbetsgivaren och Arbetstagaren ansåg Arbetsdomstolen att rättegångskostnaderna vid tingsrätten skulle kvittas, då parterna fick anses ha vunnit och förlorat i lika mån där. Avseende tvisten i Arbetsdomstolen fann domstolen att Arbetstagaren skulle tillerkännas ersättning med tre fjärdedelar av sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen (7 866 kronor).
Avseende tvisten mellan Arbetsgivaren och Kompanjonen fastställde Arbetsdomstolen tingsrättens dom beträffande rättegångskostnaderna i tingsrätten, vilket innebar att Kompanjonen ålades att ersätta Arbetsgivarens kostnader med 100 000 kronor. Avseende tvisten dem emellan i Arbetsdomstolen ansåg domstolen att rättegångskostnaderna skulle kvittas, då parterna fick anses ha vunnit och förlorat i lika mån där.