”Skyddsombudets rätt står inte över den anställdes vilja”

Domen om skyddsombudens roll på Tamro har beskrivits som ett allvarligt bakslag för arbetsmiljöarbetet. Kritiker varnar för att skyddsombud riskerar att stängas ute och att anställda därmed kan gå miste om viktigt stöd. Den bilden behöver nyanseras.

Tvisten gällde anställda på Tamro som hade fått krav på att lämna förstadagsintyg, alltså läkarintyg från första sjukdagen. Skyddsombuden fick information om hur många förstadagsintyg som fanns på respektive avdelning, men ville också veta vilka arbetstagare det handlade om. Fackförbundet Handels ansåg att informationen behövdes för att skyddsombuden skulle kunna fullgöra sitt uppdrag.

Arbetsdomstolen kom fram till motsatsen, i linje med lagens förarbeten och den rådgivning som Almega sedan länge ger sina medlemsföretag. Skyddsombud har rätt till den information de behöver för att fullgöra sitt uppdrag, men detta uppdrag innebär inte en generell rätt att företräda enskilda arbetstagare i individuella ärenden utan deras samtycke. En arbetstagare som vill ha hjälp kan däremot ta stöd av ett skyddsombud. Det är en viktig skillnad.

Efter domen har det hävdats att denna gränsdragning försvagar skyddsombudens ställning. LO-TCO Rättsskydd har beskrivit avgörandet som ett mycket allvarligt bakslag och arbetsrättsforskaren Niklas Selberg har argumenterat för att arbetsmiljölagens dynamiska karaktär talar för ett vidare mandat för skyddsombuden.

Men diskussionen får inte skymma den principiella fråga som domen aktualiserar: Vem ska bestämma över den enskildes personliga uppgifter och vem får företräda personen?

Skyddsombuden har en central roll på svenska arbetsplatser. De ska kunna granska arbetsmiljön, uppmärksamma brister och bevaka att arbetsgivaren tar sitt ansvar. Och den arbetstagare som behöver stöd i ett rehabiliterings- eller arbetsanpassningsärende ska självklart kunna vända sig till sitt skyddsombud. Domen förändrar inte det.

Men det är något helt annat att skyddsombud automatiskt ska ha rätt att få veta vilka arbetstagare som befinner sig i individuella ärenden och ta del av uppgifter om deras personliga förhållanden, oavsett vad de berörda själva önskar.

Att arbetsmiljöbegreppet utvecklas över tid innebär inte att skyddsombudens rättigheter kan utvidgas utan hänsyn till den enskildes integritet och självbestämmande. Målet handlade dessutom om huruvida arbetsgivaren hade hindrat skyddsombuden, med betydande skadeståndskrav som följd. Då måste gränserna för arbetsgivarens ansvar vara tydliga och förutsebara.

En självständig rätt för skyddsombud att träda in i enskilda arbetstagares ärenden utan samtycke skulle innebära en betydande principiell förändring.

Ett starkt skyddsombud och ett starkt integritetsskydd står inte i motsats till varandra. Skyddsombuden ska ha de verktyg de behöver för sitt uppdrag. Men den enskilde måste fortfarande få bestämma vem som får ta del av känsliga uppgifter och vem som får företräda personen.

Det är inte att försvaga arbetarskyddet. Det är att värna både arbetsmiljön och individen.

Jonas Stenmo, vice vd, Almega.
Lina Cronebäck, arbetsrättsjurist, Almega.