Nya AD-domar
Här publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du på Arbetsdomstolen hemsida via länken under kommentarer.
AD 2022 nr 49
En polis har efter säkerhetsprövning av Polismyndigheten inte längre godkänts för säkerhetsklassat arbete och därefter sagts upp av Polismyndigheten. Huvudfrågan i målet var huruvida det förelåg saklig grund att säga upp arbetstagaren då arbetsgivaren samtidigt var den myndighet som gjort säkerhetsprövningen.
Av säkerhetsskyddslagen framgår bl.a. att säkerhetsprövningen syftar till att klarlägga om en person kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i lagen och i övrigt pålitlig från säkerhetssynpunkt. Ett beslut om att någon inte uppfyller kraven för godkänd säkerhetsprövning kan inte överklagas.
Frågan om en statlig myndighets möjlighet att skilja en arbetstagare från anställningen med anledning av samma myndighets säkerhetsbeslut har tidigare varit föremål för Arbetsdomstolens prövning, AD 2019 nr 39, AD 2021 nr 63 och AD 2022 nr 3. Av avgörandena framgår att när det är anställningsmyndigheten som fattat beslut om att arbetstagaren inte längre är godkänd för säkerhetsklassad anställning och arbetsgivaren med anledning därav skiljt arbetstagaren från anställningen, utgör inte säkerhetsbeslutet i sig skäl för att skilja arbetstagaren från anställningen utan en prövning i sak ska göras enligt anställningsskyddslagen. Det ska då göras en prövning av om de faktiska omständigheter som åberopats och styrkts innebär att det fanns laga skäl för avskedandet eller saklig grund för uppsägningen.
Arbetsdomstolen har i domarna från 2019 -2022 även framhållit att en prövning i sak av uppsägningen eller avskedandet är en förutsättning för att kravet på domstolsprövning enligt artikel 6.1 i Europakonventionen ska vara uppfyllt. Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen tillförsäkras varje medborgare rätten till en rättvis rättegång och att inför en oavhängig och opartisk domstol få sina civila rättigheter och skyldigheter prövade. Europakonventionen ställer krav inte bara på en formell tillgång till domstolsprövning utan även på att denna innefattar en reell och effektiv prövning av tvistefrågan. Europadomstolen har i sin praxis fastslagit att även tvister om offentliga tjänstemäns anställning och anställningsvillkor, såsom poliser, som utgångspunkt utgör en tvist om civila rättigheter och skyldigheter, varför artikel 6.1 är tillämplig i sådana situationer.
I det nu aktuella målet, AD 2022 nr 49, kom AD fram till att arbetsgivaren inte styrkt de påståenden som utgjorde grunden för säkerhetsbeslutet varför uppsägningen ogiltigförklarades.
Rättsläget utanför det statliga området
Utanför det statliga området händer det inte att arbetsgivaren samtidigt är den som gjort själva säkerhetsprövningen. Om en anställning har kommit att stå i strid med författning på ett definitivt sätt, har det ansetts att arbetsgivaren kan skilja arbetstagaren från anställningen utan att iaktta bestämmelserna i LAS, i vart fall om arbetstagaren inte alls får användas i den verksamhet arbetsgivaren bedriver (AD 1979 nr 90, AD 2000 nr 17 och AD 2016 nr 9). Det har då varit fråga om beslut fattade av någon annan än arbetsgivaren i fråga om arbetstillstånd, säkerhetsprövning eller godkännande av länsstyrelse av personal hos bevakningsföretag.
I AD 2000 nr 17 prövade Arbetsdomstolen om uppsägningen av en anställd hos ett bolag som bedrev restaurangverksamhet på en flygplats varit sakligt grundad. Uppsägningen hade skett med anledning av att Luftfartsverket, efter en prövning enligt säkerhetsskyddslagen, fattat beslut om att den anställde inte kunde godkännas för arbete inom det säkerhetsskyddade område som flygplatsen utgjorde. Luftfartsverket hade funnit att arbetstagaren var olämplig från säkerhetssynpunkt. Arbetsdomstolen fäste avgörande vikt vid att bolaget inte hade något annat alternativ än att rätta sig efter Luftfartsverkets beslut. Arbetsdomstolen uttalade att även om domstolens prövning skulle resultera i att den anställde inte ansågs utgöra en säkerhetsrisk skulle Luftfatsverkets beslut, riktat mot bolaget, kvarstå vilket bolaget inte skulle vara berättigat att bortse ifrån. Eftersom Luftfartsverkets beslut innebar att arbetstagaren inte hade rätt att vistas på arbetsplatsen ansågs beslutet utgöra ett sådant rättsligt hinder som arbetsgivaren kan åberopa för att befria sig från anställningsavtalet.
En tillämpning av artikel 6.1 i Europakonventionen även på den privata arbetsmarknaden skulle ha lett till ett omvänt resultat i rättsfallet AD 2000 nr 17. Den anställde som av Luftfartsverket bedömdes olämplig ur säkerhetssynpunkt fick inte en reell och effektiv prövning av tvistefrågan utan AD konstaterade bara att myndighetsbeslutet var ett rättsligt hinder som arbetsgivaren kunde åberopa för att befria sig från anställningsavtalet.
Rättsläget vad gäller icke överklagningsbara beslut enligt säkerhetsskyddslagen på den privata delen av arbetsmarknaden får anses oklart.