Nya AD-domar
Här publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du på Arbetsdomstolen hemsida via länken under kommentarer.
AD 2022 nr 44
Ett bolag hade ansökt om och beviljats företagsrekonstruktion varefter två anställda, tillika medlemmar i Unionen (”förbundet”), blev uppsagda pga. arbetsbrist. Fråga i målet gällde huruvida vissa av arbetstagarnas fordringar omfattades av det fastställda ackordet eller inte.
Bolaget ansökte om och beviljades företagsrekonstruktion den 24 januari 2020 (den s.k. ”kritiska tidpunkten”). Den 25 maj 2020 fastställde tingsrätten ett ackordsförslag, enligt vilket varje fordringsägare med oprioriterade fordringar erbjöds betalning med 25 procent av fordringarna. Rekonstruktionen upphörde samma dag.
Den ena arbetstagaren, DJ, sades upp pga. arbetsbrist den 5 mars 2020. Han arbetsbefriades fr.o.m. den 1 maj 2020 och hans sista anställningsdag var den 5 mars 2021 (tolv månaders uppsägningstid).
Den andra arbetstagaren, OB, sades upp pga. arbetsbrist den 17 februari 2020. Han arbetsbefriades fr.o.m. den 21 februari 2020 och anställningen upphörde den 17 maj 2020 (tre månaders uppsägningstid).
I juni 2020 betalade arbetsgivaren viss ersättning till DJ och OB, med tillämpning av det fastställda ackordet. Uppsägningslönen till DJ och OB täcktes till viss del av lönegarantin, dock inte såvitt avsåg perioden 1 september 2020 – 5 mars 2021 för DJ, och för perioden 24 mars – 17 maj 2020 för OB.
Gällande DJ var parterna i målet dels oense om huruvida DJs fordringar på uppsägningslön för tiden 1 september 2020 – 5 mars 2021 omfattades av det offentliga ackordet, samt om DJs ersättning för arbetstidsförkortning intjänad 30 juni 2020 – 5 mars 2021 omfattades av det offentliga ackordet.
Gällande OB var parterna i målet oense om huruvida OBs fordringar på följande omfattades av det offentliga ackordet; dels fordringar på uppsägningslön för tiden 24 mars 2020 – 17 maj 2020, dels ersättning för arbetstidsförkortning intjänad 24 mars 2020 – 17 maj 2020, samt semesterersättning intjänad 1 april 2019 – 17 maj 2020.
Parterna i målet var bl.a. oense om fordringarna uppkommit före eller efter den kritiska tidpunkten (den 24 januari 2020).
Den 1 augusti 2022 trädde en ny företagsrekonstruktionslag i kraft (lag 2022:964). Arbetsdomstolen konstaterade dock inledningsvis att den äldre företagsrekonstruktionslagen från 1996 gällde vid prövningen i målet, eftersom bolagets ansökan om företagsrekonstruktion gjordes före den nya lagens ikraftträdande.
Enligt lagen om företagsrekonstruktion ska oprioriterade fordringar som anses ha uppkommit före en ansökan om företagsrekonstruktion (den kritiska tidpunkten) omfattas av ett offentligt ackord, och ska därmed sättas ned på sätt som anges i det antagna ackordet. En fordran som är förenad med förmånsrätt omfattas inte av ett offentligt ackord. Lönegaranti betalas inte för lönefordringar som belöper på tiden efter en månad efter beslutet om företagsrekonstruktion. I normalfallet innebär detta att arbetstagaren under den första månaden efter beslutet om företagsrekonstruktion inte kan innehålla sin prestation. Efter att en månad förflutit från den kritiska tidpunkten är arbetstagaren inte skyldig att prestera enligt avtalet annat än mot fullt vederlag. Om arbetsgivaren då tillgodogjort sig arbetstagarens prestation, omfattas lönefordran inte av ackordet.
Gällande DJ fann Arbetsdomstolen att dennes fordringar fick anses ha uppkommit efter den kritiska tidpunkten. Fordringarna omfattades därmed inte av det offentliga ackordet. Arbetsdomstolen biföll därför förbundets talan om lön och ersättningar till DJ. Arbetsdomstolen beaktade i sin bedömning bl.a. följande: DJ arbetade i tiden efter det att en månad förflutit från ansökan om företagsrekonstruktion den 24 januari 2020. Hans löneanspråk för tid efter 24 februari 2020 skulle inte ha omfattats av förmånsrätt, om bolaget istället försatts i konkurs. DJ hade därför för arbetad tid efter 24 februari 2020 inte haft rätt till lönegarantiersättning. Efter den 24 februari 2020 var DJ därför ej skyldig att fortsätta prestera enligt sitt anställningsavtal utan att få fullt betalt. Arbetsdomstolen ansåg därför att DJs anspråk på lön och ersättningar för intjänad arbetstidsförkortning för tid efter 24 februari 2020 skulle bedömas på samma sätt som om ett nytt avtal hade träffats efter den kritiska tidpunkten. Arbetsdomstolen hänvisade därvid till AD 2022 nr 26 samt NJA 2014 s. 537 punkten 8.
Gällande OB:s anspråk gjorde Arbetsdomstolen motsatt bedömning. Förbundets yrkanden till OB avslogs därför. Slutsatsen grundades på följande överväganden av Arbetsdomstolen: OB hade inte arbetat efter att han arbetsbefriades den 21 februari 2020. OB hade således inte arbetat alls efter den 24 februari 2020 – vilket var en månad efter den kritiska tidpunkten. Eftersom OB ej arbetat i tiden efter det att en månad förflutit från bolagets ansökan om företagsrekonstruktion fann Arbetsdomstolen att OBs fordringar inte var undantagna från det offentliga ackordet pga. utfört arbete. Arbetsdomstolen ansåg vidare att OBs fordringar grundade sig på hans anställningsavtal, som träffats före den kritiska tidpunkten. Det förhållandet att arbetsgivaren och förbundet enats om bl.a. OBs uppsägning och datum för dennes arbetsbefrielse vid en MBL-förhandling den 10 februari 2020 – dvs. efter den kritiska tidpunkten – förändrade inte detta, eftersom Arbetsdomstolen ansåg att detta endast innebar en precisering av hur redan befintliga anspråk skulle regleras.
I målet gjorde Arbetsdomstolen en förhållandevis utförlig genomgång av huruvida OBs fordringar omfattades av förmånsrätt, eftersom förbundet bl.a. gjorde gällande att OBs fordringar inte omfattades av det offentliga ackordet på grund därav. I sin bedömning i denna del hänvisade Arbetsdomstolen bl.a. till litteratur av Erik Danhard, och till ett av arbetsgivarparterna i målet åberopat rättsutlåtande av professor emeritus Mikael Möller. Arbetsdomstolens slutsats i denna del blev emellertid att OBs fordringar inte var förenade med förmånsrätt, och Arbetsdomstolen biföll således inte förbundets talan avseende OB på denna grund heller.
Eftersom förbundets talan avseende DJ bifölls fullt ut ålade Arbetsdomstolen arbetsgivarparterna att ersätta förbundets rättegångskostnader i den delen. På motsvarande sätt ålade Arbetsdomstolen förbundet att ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader i delen avseende OB, eftersom förbundet förlorat talan avseende OB.