Nya AD-domar
Här publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du på Arbetsdomstolen hemsida via länken under kommentarer.
AD 2021 nr 69
I detta mål beslutade Arbetsdomstolen att meddela dom utan att utfärda stämning, eftersom talan ansågs uppenbart ogrundad.
Talan väcktes av arbetstagarorganisationen Blå-Gul fackförening (”föreningen”). Föreningen väckte talan mot Elektrikerförbundet, och gjorde gällande att Elektrikerförbundet vidtagit en olovlig stridsåtgärd enligt 41 d § medbestämmandelagen (”MBL”) genom att ha krävt att en arbetsgivare, som var bunden av kollektivavtal med föreningen, skulle teckna och tillämpa Elektrikerförbundets kollektivavtal på ett sådant sätt att det trängde undan arbetsgivarens befintliga avtal med föreningen.
Föreningen yrkade att Arbetsdomstolen skulle fastställa att de stridsåtgärder som Elektrikerförbundet vidtagit var olovliga, att vissa av två andra fackförbund varslade sympatiåtgärder var olovliga, att Elektrikerförbundets undanträngande av kollektivavtal mellan föreningen och arbetsgivaren var olovligt, samt att kollektivavtalet mellan Elektrikerförbundet och arbetsgivaren var ogiltigt. Föreningen yrkade vidare att Elektrikerförbundet skulle förpliktas att betala allmänt skadestånd – om en krona – till föreningen avseende brott mot MBL.
Arbetsdomstolen gjorde bl.a. följande överväganden.
Inledningsvis konstaterade Arbetsdomstolen, med hänvisning till 2 kap. 1 § arbetstvistlagen, att Arbetsdomstolen var behörig att som första domstol ta upp och pröva målet.
Arbetsdomstolen redogjorde sedan för 42 kap. 5 § rättegångsbalken, som föreskriver att en domstol får meddela dom i tvistemål utan att stämning utfärdas, om kärandens framställning inte innefattar laga skäl för käromålet eller om det annars är uppenbart att detta är ogrundat. Eftersom bestämmelsen innefattar en väsentlig avvikelse från ett normalt kontradiktoriskt rättegångsförfarande måste även artikel 6.1 Europakonventionen beaktas vid tolkningen av bestämmelsen, angav Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen redogjorde för att artikel 6.1 i Europakonventionen föreskriver att envar har rätt till en rättvis rättegång med avseende på tvister om hans eller hennes civila rättigheter, samt att det av Europadomstolens praxis framgår att en förutsättning för att en tvist ska kunna sägas angå någons ”civila rättigheter” är att tvisten angår något som på åtminstone rimliga grunder kan sägas gälla vad som enligt nationell lag erkänns som en rättighet.
Arbetsdomstolen anförde sedermera följande. Bestämmelsen i 41 d § MBL syftar till att skydda en arbetsgivare som redan slutit ett kollektivavtal för visst arbete mot att utsättas för vissa typer av stridsåtgärder. MBL reglerar dock inte anspråk mellan arbetstagarorganisationer och 41 d § i MBL är således inte avsedd att skydda arbetstagarorganisationer mot att andra arbetstagarorganisationer genom stridsåtgärder försöker få till stånd kollektivavtal med arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal med den förstnämnda organisationen.
Mot den bakgrunden var det, enligt Arbetsdomstolens mening, uppenbart att föreningens talan inte kunde bifallas med stöd av 41 d § MBL. Enligt Arbetsdomstolen finns det inte heller i övrigt något i svensk rätt som kunde ge föreningen rätt att i förhållande till Elektrikerförbundet få fastställt att stridsåtgärderna var olovliga, att kollektivavtalet mellan Elektrikerförbundet och arbetsgivaren innebar ett undanträngande av föreningens kollektivavtal eller att Elektrikerförbundets avtal var ogiltigt. Enligt Arbetsdomstolen gällde detsamma för föreningens yrkande om allmänt skadestånd.
Arbetsdomstolens slutsats blev därför att föreningens talan var uppenbart ogrundad och att tvisten inte heller kunde anses röra en rättighet som erkänns av svensk rätt i den mening som krävs för att artikel 6.1 i Europakonventionen skulle vara tillämplig. Enligt Arbetsdomstolen kunde dom i målet därför meddelas utan att stämning utfärdades.