Hoppa till innehåll
Sök

Här publicerar vi snabba, korta kommentarer av de viktigaste domarna under veckan i Arbetsdomstolen. Hela domarna hittar du på Arbetsdomstolen hemsida via länken under kommentarer.

AD 2021 23

Fråga i målet var om arbetsgivaren brutit mot en bestämmelse i sitt kollektivavtal genom att inte lämna ut omaskerade kopior på anställningsbevis till det kollektivavtalsbärande fackförbundet.

Bestämmelsen i kollektivavtalet angav att ”[d]en lokala fackliga organisationen ska erhålla en kopia av anställningsbevis avseende anställningar där anställningstiden överstiger en månad.” Bolaget hade lämnat kopior på anställningsbevis med maskerade personuppgifter om bl a namn och personnummer.

Parterna var i första hand oense om kollektivavtalsbestämmelsen innebar en skyldighet för arbetsgivaren att lämna kopior utan att personuppgifter hade maskerats. Om bestämmelsen innebar en sådan skyldighet var parterna oense om ett utlämnande av kopior skulle strida mot dataskyddslagstiftningen på så sätt att bolaget inte på ett skadeståndsgrundande sätt brutit mot kollektivavtalet.

Gällande kollektivavtalets innebörd fann Arbetsdomstolen att det inte kunde utrönas någon gemensam partsavsikt. Enligt Arbetsdomstolen var dock ordalydelsen klar och tydlig. Med kopia kunde inte parterna ha avsett annat än en oförvanskad avbild av anställningsbeviset i original. Arbetsgivaren var således skyldig att lämna omaskerade kopior till den lokala fackföreningen enligt kollektivavtalet.

Arbetsdomstolen konstaterade inledningsvis att personuppgifter enligt dataskyddsförordningen får behandlas för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Enligt dataskyddslagen kan en sådan rättslig förpliktelse följa av kollektivavtal. Enligt Arbetsdomstolen var ordalydelsen av kollektivavtalsbestämmelsen tillräckligt klar och tydlig för att grunda en rättslig förpliktelse i dataskyddslagstiftningens mening. Eftersom en omaskerad kopia av ett anställningsbevis ovillkorligen måste innehålla personuppgifter om arbetstagaren, var det enligt Arbetsdomstolen tydligt att förpliktelsen innefattade, eller snarare utgjordes av, utförandet av en behandling av personuppgifter i form av ett utlämnande till den lokala fackföreningen. Bolaget hade således brutit mot kollektivavtalsbestämmelsen.

AD 2021 24

AD hade att ta ställning till ifall ett bolag haft laga skäl för avsked av sin arbetstagare, S.S., en försäljningschef. Bolaget lade flertalet omständigheter till grund för avskedet.

Bolaget gjorde gällande att S.S. regelmässigt hade ställt ut fakturor för tidigt, vilket enligt arbetsgivaren medfört att intäkter redovisats för tidigt och att han därigenom handlat i strid med bolagets rutiner och god redovisningssed. AD fann att det inte hade funnits några skriftliga rutiner om när fakturor skulle ställas ut. AD menade att det inte fanns stöd för att anse att S.S. generellt skulle ha fakturerat tidigare än vad som varit förenligt med god redovisningssed. Inte heller ansågs det visat att S.S. generellt avvikit från några instruktioner som han hade fått om hur fakturering skulle ske.

Till grund för avskedet gjorde bolaget även gällande att S.S. på ett felaktigt sätt hade ställt ut ett stort antal fakturor som inte blivit betalade, vilket syftade till att på ett felaktigt sätt höja bolagets redovisade resultat. AD gjorde bedömningen att bevisningen om att S.S. ställt ut ett stort antal fakturor till ett värde i storleksordningen 10 miljoner kronor var så svag och oprecis att den inte var möjlig för motparten att bemöta eller för domstolen att bedöma. Uppgiften kunde därför inte läggas till grund för prövning av frågan om laga skäl för avsked. Inte heller påståendet om att försäljningschefens syfte varit att felaktigt höja bolagets redovisade resultat, som baserades på andrahandsuppgifter från en avliden försäljningsassistent, fann AD visat.

Bolagets invändning om att S.S. registrerat försäljningar som inte ägt rum och åsidosatt grundläggande redovisningsrutiner vid fem affärer befanns i huvudsak inte styrkta. Inte heller fann AD att S.S. hade agerat vårdslöst och illojalt vid hanteringen av bolagets maskiner. Att det i stor utsträckning hade saknats dokumentation för att kontrollera var maskinerna befunnit sig kunde enligt AD inte läggas S.S. till last sedan det saknats fungerande rutiner för dokumentation och att S.S. närmaste chef varit fullt införstådd med hur dokumentationen sköttes.

Slutligen menade bolaget att S.S. underlåtit att dela med sig av försäljningsrapporter till säljare. S.S. använde sig inte av de möjligheter som bolagets affärssystem gav att dela med sig till säljarna av regelbundna säljrapporter, med förklaringen att affärssystemets redovisning var rörig, och att han därför manuellt lät upprätta försäljningsrapporter som lämnades till säljarna. Bolagets tidigare VD hade varit fullt införstådd med det och inte invänt mot hur S.S. informerade säljarna om försäljningsresultatet. Den nya VD:n uppmanade S.S. att göra på rätt sätt. AD menade dock att det inte framgick i hur nära anslutning till avstängningen S.S. fick uppmaningen eller hur hans arbetssituation såg ut vid tillfället av uppmaningen. Sammantaget ansåg därför domstolen att agerandet i detta avseende inte utgjorde skäl att skilja S.S. från anställningen.

Eftersom de omständigheter bolaget lagt till grund för avskedet inte befanns styrkta, kom AD fram till bedömningen att bolaget inte hade haft laga skäl för avsked eller ens saklig grund för uppsägning.

Läs mer om domarna på Arbetsdomstolens hemsida.