Hoppa till innehåll

Regeringen måste satsa på arbetsmarknads­utbildning

Det är inte ofta LO och Almega är överens om hur politik bör utformas, men när det gäller arbetsmarknadsutbildningen står vi helt eniga: Regeringen och samarbetspartierna behöver tillföra resurser och skyndsamt öka antalet utbildningsplatser, skriver Thomas Erséus, vd för Almega och Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för LO, på DN Debatt.

Såväl de rödgröna partierna som allianspartierna har under lång tid prioriterat arbetsmarknadsutbildningen alltför lågt. Under flera årtionden har den yrkes­inriktade arbetsmarknadsutbildningen varit den svenska arbetsmarknadspolitikens flaggskepp. Tack vare de förhållandevis korta yrkesinriktade kurserna har tusentals arbetslösa varje år rustats för jobb som kockar, busschaufförer, maskinförare och undersköterskor. Utvärderingar visar att utbildningarna har lett till lägre arbetslöshet, högre sysselsättning och bestående ökade arbetsinkomster.

Vi rekommenderar följande åtgärder:

1. Utöka skyndsamt antalet platser i den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. För att kunna möta utmaningarna med arbetslöshet och kompetensbrist måste dagens låga nivå på drygt 5 000 utbildningsdeltagare mångdubblas. Avsätt tillräckliga resurser i höstbudgeten och i kommande budgetar. Ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att prioritera utbildningsinsatser.

2. Bredda utbildningsformen. Genom att ge Arbetsförmedlingen möjlighet att anvisa arbetslösa till utbildningar i det reguljära utbildningssystemet, såsom yrkesvux, yrkeshögskola och högskola, på samma sätt som till den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen, kan både kapaciteten och jämställdheten öka.

Det tillgodoser behoven hos de arbetssökande med olika bakgrund och gör det lättare att smidigt anpassa dimensioneringen efter konjunkturen. Samtidigt kan det leda till att utbudet inom yrkesvux breddas och till att statsbidraget kommer till större användning.

3. Ta till vara de arbetslösas erfarenheter. På senare tid har det skett en förskjutning där utbildningsinsatser inom arbetsmarknadspolitiken riktas till arbetslösa med svagast anknytning till arbetsmarknaden.