Tjänsterna bär EU – ändå stoppas de vid gränsen
Den 9 maj firar vi Europadagen. Dessvärre sker det mot en mörkare fond än på länge. Snart 80 år efter att Robert Schuman presenterade sin vision om ett enat Europa präglas unionen av krig, handelspolitisk turbulens och svag tillväxt – trots att det just är tillväxten som EU har verktyg att påverka.
För att vända utvecklingen behövs framför allt ökad konkurrenskraft och minskat regelkrångel. Det råder bred enighet om detta bland EU:s beslutsfattare. Men enighet räcker inte, det krävs även handlingskraft. Ska Europa vara en global kraft är det ekonomisk styrka som behövs, inte fler strategidokument.
Just nu går EU:s viktigaste tillväxtmotor, den inre marknaden, på tomgång. Särskilt allvarligt är läget i tjänstesektorn. Trots en enorm potential är det just där som hindren är som störst och reformtempot som lägst.
Ett år efter kommissionens uppdaterade strategi för den inre marknaden lyser framstegen med sin frånvaro. Det saknas konkreta åtgärder, tydliga mål och politiskt ledarskap. Att kommissionen dessutom saknar en tydlig funktion med ansvar för att driva arbetet framåt är inte bara anmärkningsvärt – det är ett systemfel.
Men ansvaret ligger inte bara på Bryssel. Det verkliga problemet är medlemsstaternas bristande vilja att riva sina egna hinder, något som EU:s nyligen presenterade färdplan “Ett Europa, en marknad” tydligt blottlägger. När medlemsländerna hade förhandlat färdigt återstod i princip ingenting: inga nya åtaganden, inga skarpa förslag. Orden om ökad konkurrenskraft blir tomma i mötet med den politiska oviljan.
Tjänster står för 70 procent av EU:s ekonomi och sysselsättning – men bara för 20 procent av handeln inom unionen. Hindren på tjänstemarknaden är heller inga nyheter. Enligt en rapport från Europeiska revisionsrätten kvarstår 60 procent av de handelshinder som identifierades för 20 år sedan. Trots ett omfattande EU-regelverk för fri rörlighet byggs nya hinder upp i form av nationella särkrav, administrativa processer och i praktiken nya restriktioner för att skicka personal över gränserna.
Den övergripande regleringsbördan har länge avskräckt många tjänsteföretag från att ens överväga expansion i EU. Samtidigt tillämpas EU‑regler bristfälligt och inkonsekvent. Tjänstedirektivet, som ska säkra den fria rörligheten, följs inte.
Sverige måste gå före och se till att nödvändiga reformer för att fördjupa EU:s tjänstemarkad kommer på plats. Onödiga nationella krav måste bort, här hemma, men också i andra medlemsstater. Regeringen måste driva detta i ministerrådet. Den fria rörligheten får inte bli förhandlingsbar.
Kommissionen måste också inse att dialog och rekommendationer inte alltid räcker för att säkra fördragens efterlevnad. Det krävs skarpa åtgärder mot medlemsländer som inte följer EU:s regler. Därtill måste befintliga lösningar fungera i praktiken, som de digitala kontaktpunkterna, EU:s system för att guida företag genom regler och tillstånd i andra medlemsländer.
Europas problem är inte visionen – utan genomförandet. Ska den inre marknaden fungera även för tjänster måste hinder rivas – också när det är politiskt obekvämt. Nu krävs resultat: sluta prata, börja leverera.
Fredrik Östbom, näringspolitisk chef, Almega
Johannes Nathell, näringspolitisk expert, EU och internationell handel, Almega
Debattartikeln publiceras även i Dagens Industri.

Fredrik Östbom, näringspolitisk chef, Almega

Johannes Nathell, näringspolitisk expert, EU och internationell handel, Almega