Debatt: Så får höstbudgeten verkligen fart på Sverige

Kostnaderna för att anställa i Sverige är alltjämt bland Europas absolut högsta. Det visar en kommande rapport från Almega. Anledningen är inte höga löner utan framför allt våra höga arbetsgivaravgifter. Om regeringen på allvar vill skapa nya jobb och stärka Sveriges konkurrenskraft måste de prioritera en sänkning av arbetsgivaravgiften i kommande höstbudget.

Nyligen gick finansminister Elisabeth Svantesson ut med att reformutrymmet i kommande höstbudget uppgår till 80 miljarder kronor – det högsta på länge. Att regeringen därmed tar höjd för reformer för ökad tillväxt och konkurrenskraft är ytterst välkommet.

Läget är kritiskt och Sverige står inför en rad svåra utmaningar. Den globala osäkerheten är stor med krig i Europa, handelskonflikt och geopolitiska spänningar. På hemmaplan brottas vi med en utdragen lågkonjunktur, rekordhög arbetslöshet, svag produktivitetsutveckling och låg tillväxt. I många avseenden tillhör Sverige Europas bottenskikt.

Enligt PwC:s årliga Skattebarometer toppar sänkta arbetsgivaravgifter alltjämt företagens lista över viktiga skattereformer. Varför är inte svårt att förstå; Sveriges höga anställningskostnader hämmar företagens möjligheter att konkurrera globalt och de får svårare att rekrytera internationell spetskompetens. Dessutom, situationen blir alltmer akut i takt med att kompetensbristen i näringslivet växer och utvecklingen inom AI accelererar.

För de privata tjänsteföretagen – som står för hälften av Sveriges BNP och hälften av alla jobb – är arbetskraftskostnaderna den i särklass största utgiften. Inom vissa delar av tjänstesektorn, till exempel sjukvård och omsorg, uppgår arbetskraftskostnaderna till över 90 procent av företagens förädlingsvärde. Detta hämmar investeringar, expansion och jobbskapande.

Av Almegas kommande rapport (precis som regeringen väljer vi att pytsa ut i innehållet i omgångar) framgår tydligt att Sverige är ett av de länder i Europa där det är dyrast att anställa. Sverige sticker ut på så sätt att våra höga anställningskostnader inte främst beror på lönerna, som exempelvis i Luxemburg eller i våra nordiska grannländer, utan just på de höga arbetsgivaravgifterna. Av 24 europeiska länder som undersökts har bara fyra högre arbetsgivaravgifter. Nitton, däribland direkt konkurrerande länder som Finland, Nederländerna och Tyskland, har lägre.

Motståndare till sänkta arbetsgivaravgifter brukar hävda att detta skulle skapa få nya jobb och vara dyrt i förhållande till andra skattesänkningar. Inte sällen hänvisas det till en rapport från IFAU som utvärderade sänkta arbetsgivaravgifter för unga 2007 och drog slutsatsen att kostnaden per jobb var mycket hög.

Men detta argument håller inte. Nyare forskning visar att IFAU underskattat effekterna på jobben. En studie från Handelns Forskningsinstitut, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Labour, visar att den sänkta arbetsgivaravgiften för unga inte bara ledde till fler nyanställningar, utan också till fler arbetade timmar för befintlig personal – en effekt som IFAU inte beaktade. Slutsatsen är tydlig: Sänkta arbetsgivaravgifter skapar fler jobb än vad tidigare trott.

Almega har tidigare satt siffror på hur sänkta arbetsgivaravgifter skulle kunna råda bot på arbetslösheten, men vi tar det igen: En generell sänkning på tre procentenheter har potential att skapa närmare 100 000 nya jobb, och en slopad allmän löneavgift för unga nästan 20 000.

För Svantesson borde alltså sänkta arbetsgivaravgifter, förslagsvis genom en sänkt allmän löneavgift, vara en självklarhet. För maximal effekt behövs en generell sänkning, men givet situationen välkomnas även riktade sänkningar, till exempel gentemot unga. Nu handlar det om att minska arbetslösheten, stärka Sveriges konkurrenskraft och höja tillväxten – Sverige kan inte vänta.

Fredrik Östbom, näringspolitisk chef, Almega
Johannes Nathell, näringspolitisk expert, Almega