Debatt: ”Du har ett uppdrag, Ulf!”

På torsdag träffas statsminister Ulf Kristersson (M) och övriga EU-ledare för ett informellt toppmöte på slottet Alden Biesen utanför Bryssel. Överst på agendan står EU:s inre marknad och hur denna kan stärkas givet en ny geoekonomisk verklighet. Helt rätt fokus för att stärka Europas säkerhet och tillväxt.

Dessvärre tycks inte ambitionsnivån – mätt i konkreta lösningar för den inre marknaden – leva upp till retoriken. Efter att EU-kommissionen lanserade sin uppdaterade inre marknadsstrategi i maj förra året har det gått trögt, särskilt på tjänsteområdet.

De åtgärder som diskuteras flitigast för tillfället går främst ut på att stötta strategiskt viktiga industrier med olika verktyg. EU:s inre marknadskommissionär, Stéphane Séjourné, var nyligen ute på debattplats i flera europeiska medier, där han tillsammans med fler än 1 000 europeiska företagsledare menade att europeiska offentliga medel ska användas för att stötta europeisk produktion.

Ett av de mer kontroversiella förslagen är att europeiska företag särskilt ska gynnas i upphandlingar och statliga stöd.

Den europeiska tillverkningsindustrin är förvisso viktig, men den återindustrialisering som vissa EU-ledare drömmer om är helt missriktad och skulle i förlängningen slå hårt mot Europas konkurrenskraft. Som den tunga och inflytelserika Draghi-rapporten slog fast: Om EU ska sluta välståndsgapet till USA måste tjänstesektorn expandera. Europas framtida välstånd avgörs av hur väl vi kan utveckla och integrera EU:s tjänstemarknader.

Inget utvecklat land har blivit rikare genom återindustrialisering, däremot har avancerade ekonomier blivit rikare genom att omfamna och understödja tjänstefieringen.​

Trots detta tillåts inte den europeiska tjänstesektorn att nå sin fulla potential. Handeln med tjänster är alltjämt behäftad med regulatoriska hinder, mer än dubbelt så stora som varuhandelns. Det är i dag enklare att importera en vara från Kina än att exportera en tjänst till ett annat EU-land. I motsats till varuhandeln är tjänstehandeln inom EU inte större än tjänstehandeln med tredje land, vilket visar att det knappt finns något mervärde med att handla med tjänster på den europeiska marknaden.

Från EU måste pressen på medlemsländerna öka, så att de faktiskt följer och tillämpar befintliga regelverk. Men EU måste också pressa medlemsstaterna till att ta bort de nationella särkrav och all byråkrati som i dag kväver tjänstesektorn. Inom EU finns för närvarande 5 700 reglerade yrken för vilka det krävs erkända kvalifikationer i respektive land. Denna omfattande byråkrati hindrar arbetskraftens fria rörlighet och motverkar därmed en fungerande inre marknad.

Ta arkitekter eller teknikkonsulter till exempel: trots att de omfattas av EU:s tjänstedirektiv är hindren alltjämt omfattande för gränsöverskridande arbete.
Vi behöver öka graden av direkt erkännande av yrkeskvalifikationer. Huvudregeln måste vara: om en tjänst är godkänd i ett EU-land, ska den kunna utföras i alla EU-länder – samma princip som redan gäller för varor.

Tjänstesektorn är den största, mest produktiva och snabbast växande delen av Europas ekonomi och Europa är världens största exportör och importör av tjänster.

Nu måste statsminister Kristersson förmå övriga EU-ledare att driva på för reformer som fördjupar den inre marknaden för tjänster.

Det är dags att tjänstesektorn tas för den nyckel till europeisk tillväxt, motståndskraft och konkurrenskraft som den är – Europa kan inte vänta!

Johannes Nathell, näringspolitisk expert, Almega