Debatt: Vi behöver fler arbetade timmar – inte färre
”Vill LO verkligen ta ansvar för välfärden handlar det om att stärka produktiviteten – inte minska arbetstiden för alla. Det är så vi skapar förutsättningar för ett hållbart arbetsliv”, skriver Maria Möller, arbetsgivarpolitisk chef och Jonas Stenmo, chefsjurist på Almega i en replik på Veli-Pekka Säikkäläs debattartikel i Arbetet.
LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä får det att låta enkelt: arbetstidsförkortning är nödvändig och kostnaderna hanterbara. Men verkligheten är allt annat än enkel. Att sänka arbetstiden till 35 timmar innebär ett produktionsbortfall på 509 miljarder kronor per år – motsvarande åtta procent av BNP. Som jämförelse kostar samtliga långtidssjukskrivningar omkring 71 miljarder kronor. LO:s reform är alltså sju gånger dyrare – varje år. De resterande 438 miljarderna måste kompenseras genom ökad effektivitet. Ingen kan på allvar tro att det är realistiskt.
För Sveriges kommuner och regioner skulle en arbetstidsförkortning på två timmar kosta 24 miljarder kronor och kräva 41 000 nya medarbetare. Var ska dessa människor komma ifrån? I den privata tjänstesektorn, som står för mer än hälften av BNP, skulle en 35-timmarsvecka innebära ett bortfall på 260 miljoner arbetstimmar – 124 000 heltidstjänster. Det är inte bara dyrt – det är ohållbart.
Sverige står inför enorma utmaningar: kompetensbrist, ökade välfärdsbehov och miljardinvesteringar i infrastruktur och försvar. Att i detta läge minska antalet arbetade timmar är helt fel väg att gå. Vi behöver fler arbetade timmar – inte färre.
När Säikkälä nämner Frankrike och Danmark som förebilder har han dessvärre fått en del om bakfoten. I Frankrike ledde reformen till minskad produktivitet, sämre konkurrenskraft och höga kostnader för staten. Fransmännen fortsatte att arbeta – övertid – med ökade stressnivåer som följd. I Danmark betraktas reformen mest som ett misslyckande, även från fackligt håll. Landet arbetar nu för att öka arbetstiden – bland annat avskaffades den officiella helgdagen Store Bededag i fjol.
Svenskarnas totala ledighet över året är redan större än i många jämförbara länder, tack vare en generös ledighetslagstiftning. Dessutom är vår välfärd starkt beroende av skatteintäkter från den privata tjänstesektorn – den sektor som skulle drabbas hårdast av en generell arbetstidsförkortning.
Almega har inget principiellt emot kortare arbetstid. Många företag erbjuder redan detta frivilligt exempelvis genom kortare arbetsveckotid, sommartid, klämdagar, halvdagar och extra ledighet. Men detta måste beslutas av företagen. Den dag som ekonomin dippar och företagen inte kan öka arbetstiden, kommer annars jobb att gå förlorade. För mycket detaljstyrning via centrala avtal eller lagstiftning urholkar dessutom den svenska modellen och minskar incitamenten att teckna kollektivavtal.
Att LO vill ta ett ”helhetsgrepp” låter ansvarstagande. Men verkligheten är att en generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön är en extremt dyr reform som hotar både företagens konkurrenskraft och välfärdens finansiering. Vill LO verkligen ta ansvar för välfärden handlar det om att stärka produktiviteten – inte minska arbetstiden för alla. Det är så vi skapar förutsättningar för ett hållbart arbetsliv.
Maria Möller, arbetsgivarpolitisk chef, Almega
Jonas Stenmo, chefsjurist, Almega