Det krävs strukturella reformer som underlättar för arbetsgivare att anställa
Regeringen vill få fler i arbete, men vägen dit går inte via ökade krav på företagen, replikerar Almegas Fredrik Östbom och Jonas Jegers på Arbetsförmedlingens debattartikel i SvD.
När Arbetsförmedlingen uppmanar arbetsgivare att ta större ansvar för att anställa personer som saknar rätt kompetens, missar man kärnproblemet. Det skriver Fredrik Östbom, näringspolitisk chef, och Jonas Jegers, näringspolitisk expert på Almega i en replik till Arbetsförmedlingens debattartikel i SvD som publicerades 7 oktober.
Regeringen vill att fler ska komma i arbete, bland annat genom subventionerade anställningar. Men att – som Arbetsförmedlingens generaldirektör Maria Hemström Hemmingsson förespråkar – lägga ett allt större ansvar på företagen vore varken rimligt eller effektivt. Det som krävs är strukturella reformer som faktiskt underlättar för arbetsgivare att anställa.
Enligt Hemström Hemmingsson ”behöver fler arbetsgivare se och ta vara på den kompetens som finns i grupper som saknar eller upplevs sakna den kompetens som efterfrågas”. Resonemanget är märkligt. Det kan inte ligga på företagen att rädda situationen och riskera verksamheten genom att satsa på osäker kompetens. Dessutom kan man tycka att företagen redan tar sitt ansvar som yttersta samhällsbärare: De skapar jobb, genererar skatteintäkter, driver innovation och tillväxt, och bidrar brett till samhällsutvecklingen.
Redan 2023 påpekade Riksrevisionen att Arbetsförmedlingen behövde förenkla processerna kring lönebidrag och nystartsjobb. Dessvärre kantas fortfarande ansökningarna till subventionssystemen av krångel och de företag som vill bidra avsätter stora resurser på administration, handläggningstider och osäkerhet – resurser som i stället borde ha gått till verksamhetsutveckling och skapandet av fler arbetstillfällen.
En starkt bidragande orsak till vår höga arbetslöshet är att det är dyrt att anställa i Sverige. Inte på grund av våra höga löner, utan på grund av att svenska företag betalar bland de högsta arbetsgivaravgifterna i världen: 31,42 procent. Detta är tio (10!) procentenheter högre än genomsnittet i Europa och kan exempelvis jämföras med Norges 13 procent. I Sverige är dessutom en tredjedel av arbetsgivaravgiften i realiteten en dold skatt. Denna del, den allmänna löneavgiften, saknar nämligen helt koppling till socialförsäkringarna.
Av Sveriges långtidsarbetssökande saknar många utbildning på gymnasie- eller till och med grundskolenivå. En ansenlig del har begränsade kunskaper i det svenska språket. Med sådana utgångsvärden blir arbetsmarknaden alltid mer begränsad. I Sverige förstärks dessutom detta då vi har relativt få instegsjobb. Dessa, lite slarvigt kallade ’enkla jobb’, står här för drygt 4 procent av sysselsättningen. I EU är de mer än dubbelt så vanliga.
Arbetsförmedlingens uppdrag är viktigt och tilldelas därför stora resurser. I år var förvaltningsanslaget över 7 miljarder kronor. Med dessa medel och över 10 000 medarbetare ska myndigheten bidra till en väl fungerande arbetsmarknad. Samtidigt som allt fler blir arbetslösa får dessvärre allt färre arbetssökande tillgång till de insatser som gör verklig skillnad – språkträning, yrkesutbildning eller effektiv matchning. Under förra månaden var det endast 42 procent som överhuvudtaget fick någon insats, och då främst inom jobb- och utvecklingsgarantin.
Sett till detta blir det också märkligt att Arbetsförmedlingen, enligt myndighetens egna prognoser, i år kommer att betala tillbaka 900 miljoner kronor som specifikt tilldelats olika program för arbetssökande till staten. Att inte ens använda dessa medel för att lösa en svår situation talar sitt tydliga språk: Arbetsförmedlingen kan göra mer.
Lösningen är dock inte fler tillfälliga subventioner. Dessa riskerar att skapa en arbetsmarknad där personer är anställningsbara, bara om de kommer med ett bidrag. Vad som behövs är fler platser i arbetsmarknadsutbildningar, matchningstjänster och andra insatser som bygger kompetens och gör människor anställningsbara – på egna meriter.
Skulle det dessutom bli billigare och enklare att anställa, kommer fler jobb att skapas naturligt. Med människor rustade för arbetslivet behövs inga konstlade system och svenska företag kan istället fokusera på att skapa jobb, generera skatteintäkter samt driva innovation och tillväxt.
Fredrik Östbom, näringspolitisk chef, Almega
Jonas Jegers, näringspolitisk expert, Almega