”En modell som tjänat Sverige väl”

I ett läge där de flesta pilar pekar nedåt är en ansvarsfull avtalsrörelse viktigare än någonsin. Den svenska inflationen är rekordhög och oavsett hur länge den biter sig fast kan vi förvänta oss en stram penningpolitik framöver från Riksbanken. För Sverige väntar en lågkonjunktur. I avtalsrörelsen, som till sin natur är framåtblickande, gäller det att säkra företagens konkurrenskraft och samtidigt undvika att elda på inflationen ytterligare.

I Sverige sätts löner och villkor genom en överenskommelse mellan arbetsgivare och fackförbund. Detta samarbete är själva essensen av vad som kommit att kallas den svenska modellen. På det hela taget har modellen bidragit till den trygga och förutsägbara arbetsmarknad som vi har i Sverige. Men modellen är också en garant för goda villkor och löneökningar. Sedan industriavtalets tillkomst 1997 har lönebildningen resulterat i stora reallöneökningar för medarbetarna, samtidigt som kostnadsutvecklingen för företagen blivit mer balanserad.

Industriavtalet är också det som inleder varje avtalsrörelse. Avtalet träffas mellan industrins parter och det ligger sedan till grund för alla andra avtal på svensk arbetsmarknad. I industriavtalet anges även den procentsats till vilken löneökningarna ska ske, det så kallade märket. Att industrin, i stället för exempelvis tjänstesektorn, banar vägen för hela avtalsrörelsen beror på att den är mest konkurrensutsatt internationellt. Därför anses den också vara en bra riktlinje för resten av arbetsmarknaden. För Almegas del handlar det alltså om att våra nio förbund tillsammans med fackförbunden träffar centrala avtal som ryms inom ramarna för märket.

I den annalkande avtalsrörelsen kommer Almegas förbund sammanlagt att teckna omkring 130 kollektivavtal. Det är fler än någon annan arbetsgivarorganisation. Och även om märket är satt är det långt mer än att bara applicera en procentsats på lönerna. Förhandlingarna utgår från så kallad avtalsmatematik, vilken i korthet går ut på beräkningar och uppskattningar av vad olika förändringar i ett kollektivavtal är värda för de förhandlande parterna. Gungorna och karusellerna kan vara många och skilja sig åt avtalen emellan.

I de allra flesta fall sker ändå förhandlingarna på ett konstruktivt och lösningsorienterat sätt. Förhandlare från bägge håll gör sitt bästa för att få till bra villkor och löneökningar för medarbetarna och samtidigt skapa goda förutsättningar för fortsatt hållbara och stabila företag. Det är genom dessa gemensamma ansträngningar som ytterliga jobb och tillväxt kan skapas – förutsättningar för vårt lands välstånd.

Givetvis uppstår situationer då vi och facken kan resonera på lite olika sätt. Det är dock mycket ovanligt och tonen är sällan så hård som det kan låta i media. (Media har ju en viss förkärlek för konflikter och framställer mer än gärna två parter som mer oense än vad de egentligen är.) För egentligen är det inte så komplicerat. Företagen är helt beroende av medarbetarna och att dessa trivs och mår bra. Samtidigt skulle det inte skapas några jobb utan stabila och hållbara företag. Detta är något som parterna på arbetsmarknaden för det mesta förstår.

För egen del är den stundande avtalsrörelsen den första i rollen som vd för Almega och förbundsdirektör för Almega Tjänsteförbunden. Utifrån min något begränsade erfarenhet och mer erfarna kollegors vittnesmål är det något jag verkligen ser fram emot. Den svenska modellen har tjänat Sverige väl och är något vi måste vårda och värna. Låt vara att Avtal 2023 kunde fått ske i ett mer gynnsamt ekonomiskt läge.