Hoppa till innehåll

Bättre insatser vid missbruk och beroende (SOU 2011:35)

 

Vårdföretagarna som är en arbetsgivar- och branschorganisation för privata vård- och omsorgsgivare vill härmed ge sina synpunkter på ovanstående betänkande.

Sammanfattning

Vårdföretagarna välkomnar den gedigna och grundliga genomlysning av den svenska missbruks- och beroendevården som görs i betänkandet. Det är angeläget att denna vård utvecklas och missbruksutredningen pekar på en rad viktiga utvecklingsområden. I utredningens slutbetänkande föreslås en genomgripande reform genom totalt 70 förslag inom åtta reformområden.

Vårdföretagarna väljer i detta remissvar att fokusera på att kommentera områden i betänkandet som vi menar framförallt berör förutsättningar för privata vårdgivare att verka i systemet. De områden vi vill kommentera är huvudmannaskapsfrågan, stärkt ställning för individen, auktorisation och kompetensfrågor.

Huvudmannaskapet

Vårdföretagarna ställer sig avvaktande till förskjutningen i huvudmannaskapet som föreslås utan att detta utreds ytterligare. Risken är att förslaget kommer att innebära praktiska problem och glapp i vården som i slutändan drabbar den enskilde. Vi förordar i detta skede en utveckling av nuvarande system med ett fortsatt delat ansvar, men som tydligare reglerar respektive huvudmans ansvar. Kommunen bör ha ansvar för den psykosociala behandlingen, sociala insatser, boende, sysselsättning och försörjning. Landstinget för tillnyktring, abstinensvård och medicinsk behandling. Med en tydligare lagreglering av huvudmännens ansvar kan en del av nuvarande brister och glapp i vården och omsorgen avhjälpas.

Vi menar att den föreslagna förskjutningen av ansvar till landstingen genom skatteväxling som föreslås i betänkandet inte har utretts tillräckligt avseende hur dessa pengar kommer att gå till just vården.

Det finns en befogad oro att det kommer att bli en slagsida till medicinering i vården där psykosocial behandling får stå tillbaka. Dock bör denna oro inte överdrivas. Den evidensbaserade psykosociala behandlingen behöver lyftas och beskrivas på ett liknande sätt som den medicinska. Själva metoden utgör enligt vår bedömning cirka tolv procent av ett lyckat behandlingsresultat. Allians, empati, trygg behandlingsmiljö, struktur, fokus på missbruket och så vidare utgör resterande delar men är relativt frånvarande i dagens diskussioner. Vi menar vidare att kompetensen inom den psykosociala behandlingen är bristfällig inom hälso- och sjukvården och att flytta över den kommer att innebära en lång process i tid sett.

Vi saknar också resonemang om hur rättsäkerheten i fråga om överklagan för den enskilde kommer att se ut. Detta behöver utredas ytterligare.

Stärkt ställning för individen

Vårdföretagarna anser att förslaget att införa en lagfäst förstärkt vårdgaranti och i samband med det möjlighet att fritt välja vårdgivare kommer att innebära stora möjligheter för en positiv utveckling av den svenska missbruks- och beroendevården. Att individer inom detta område ges samma möjligheter att påverka den egna vården som inom andra välfärdsområden är väsentligt. Framförallt ur den enskilde individens perspektiv men även för att ökad mångfald och konkurrens ger utrymme för nya initiativ och idéer och ökar kvalitet. Mångfalden ger också möjligheter för medarbetarna att få en ökad stimulans och drivkraft i sitt arbete.

Uppföljning, analys och redovisning av processer och resultat utgör en viktig del av det som stärker de professionella drivkrafterna.

I betänkandet föreslås bland annat ett nationellt kvalitetsregister som ska gälla för alla huvudmän vilket vi starkt förespråkar. Vad gäller kvalitetsarbete och uppföljning är detta något som många privata vårdgivare arbetar aktivt med och vi anser att de privata vårdgivarna genom bransch- och arbetsgivarorganisationer bör ges möjlighet att vara med och bidra i den nationella processen kring kvalitet och uppföljning, till exempel vad gäller vilka kvalitetsfaktorer som ska gälla i ett nationellt kvalitetsregister.

Vi menar också att öppna jämförelser som idag finns för de offentliga vårdgivarna bör utvecklas så att de även omfattar privata vårdgivare om individerna ska kunna göra relevanta, kunskapsbaserade val, något som är av största vikt för att ett valfrihetssystem ska fungera optimalt.

Vi anser vidare att det fria vårdvalet bör gälla även inom den föreslagna 30-dagars period som föreslås. Vi ser ingen anledning till att behandling inom denna tid inte ska kunna ske hos privat vårdgivare som nu är föreslaget.

Auktorisation och kompetens

Vårdföretagarna är positiva till auktorisation av såväl öppenvård som sluten beroendevård. Det är dock viktigt att de privata vårdgivarna finns med i diskussioner om utformning. Vi menar att om man från statens sida menar allvar med en evidensbaserad praktik så bör samma villkor gälla för offentlig som för privat driven vård och då oavsett vårdform (öppen elller HVB-hem). För att kunna bli auktoriserad bör det föreligga liknande krav för att starta beroendevård för alla huvudmän.

Det bör också påpekas att konkurrensneutralitet bör råda vad gäller tillståndsgivning och tillsyn. I betänkandet föreslås ett upplägg där offentliga verksamheter bara ska behöva göra en anmälan till Socialstyrelsen(eller i framtiden upprättad ny myndighet) och privata vårdgivare ska genomgå en prövning. Så är det inom flera andra tillståndspliktiga välfärdsområden vilket vi är starkt kritiska till. Lika villkor för lika verksamhet måste råda.

Vårdföretagarna är positiva till förslag som rör ökad kompetens hos de professionella behandlingsarbetarna. En väg kan vara att som föreslås i betänkandet skapa en nationell yrkesutbildning för de som vill börja arbeta med detta på två år och en fortbildning för de som redan arbetar där på sex månader. De privata vårdgivarna bör dock via bransch- och arbetsgivarorganisationer finnas med i diskussioner kring utformning av utbildningarna, praktik och så vidare.

Vårdföretagarna, Bransch Personlig assistans

Katarina Storm Åsell

Status
Besvarad

Från
Socialdepartementet

Svar senast