”Det viktigaste jag lärt mig efter tio år med OSA”

Efter tio år med regler om organisatorisk och social arbetsmiljö har jag lärt mig mycket av de företag som jag arbetat med. Det absolut vanligaste misstaget jag ser är att vi förväxlar att ha gjort något med att ha förändrat något. Vi nöjer oss med aktiviteten i stället för att fråga vad den lett till. Det mönstret går igen i flera situationer.

Medarbetarenkäter och pulsmätningar är ett tydligt exempel. De är ett första steg i det systematiska arbetsmiljöarbetet, men inte ett mål i sig. Det avgörande är vilka åtgärder som genomförs och om de gör skillnad. Lärdomen är att frågorna behöver bli konkreta i den egna verksamheten: vad ser vi, vilka risker finns och vem tar frågan vidare? Annars riskerar vi att undersöka samma problem om och om igen utan att något förändras.

Ett liknande misstag är att besluta om åtgärder innan vi förstått problemet. Då väljer vi gärna det som är enkelt snarare än det som behövs. Vi behöver först fråga vad vi vill förändra, och vad som redan fungerar och bör värnas, innan vi väljer åtgärd och sätter upp en uppföljning.

Arbetsbelastning visar samma sak. Vi frågar hur mycket någon har att göra, men missar att undersöka vad arbetet kräver. Finns tid, kompetens och stöd? Är uppdraget tydligt? Samma arbetsmängd kan bli olika belastande beroende på förutsättningarna. Det är balansen mellan krav och resurser som behöver undersökas, inte bara mängden.

När det kommer till prioriteringar är det rimligt att välja vad som görs först när tiden inte räcker, men att prioritera blir en miss om den får ersätta en lösning på en varaktig obalans. Blir samma uppgifter liggande vecka efter vecka behöver vi i stället välja bort något eller ändra förutsättningarna.

Mönstret finns även vid kränkande särbehandling, där vi ofta fastnar i vad en händelse ska kallas medan arbetsmiljön hamnar i bakgrunden. Vi behöver också undersöka vilka förhållanden i arbetet som kan ha bidragit och vad som behöver förändras. Att hantera det som hänt och att förebygga upprepning hör ihop.

Men min allra viktigaste lärdom efter tio år med OSA är att arbetsmiljöarbete är ett arbete som sker i vardagen. Arbetsmiljöfrågor kan inte vänta tills verksamheten tillåter det. Frågorna finns redan där vi planerar, bemannar och följer upp arbetet – och behöver hanteras där besluten fattas.

Petra Lundberg
Arbetsmiljöexpert
Almega