Debatt: Föråldrat skattesystem hotar svensk tillväxt

Sverige är i grunden ett tjänstesamhälle, åtminstone i nationalekonomiska termer. De privata tjänsteföretagen står för mer än halva vår BNP och en stor del av sysselsättningen. Men trots att tjänstesektorn står för tillväxt, produktivitet och framtid är många av våra svenska institutioner alltjämt anpassade utifrån gårdagens industrisamhälle.

Detta gäller inte minst skattesystemet – utformat för en tid och en värld där varor produceras och konsumeras på en och samma plats, i huvudsak med fysiskt kapital och lokal arbetskraft. Resultatet är en struktur som främjar kapital framför arbete och fysiskt kapital framför immateriellt kapital som patent, varumärken och företagsspecifika IT-system. För den växande kunskapsintensiva tjänstesektorn, vars viktigaste resurser är just arbetskraft och immateriellt kapital, blir detta problematiskt.

Ur ett internationellt perspektiv har det svenska näringslivet en hög andel immateriellt kapital. Trots detta har vi alltjämt ett system för företagsbeskattning som gynnar lånefinansierade investeringar i fysiskt kapital i etablerade företag på bekostnad av investeringar i nya, innovativa företag.
Förr, när arbetskraften var orörlig, var höga skatter på arbetsinkomster om inte bra, så åtminstone mindre skadliga. Nu har höga skatter på arbetsinkomster i kombination med en sammanpressad lönestruktur gjort mindre produktiva servicejobb betydligt dyrare – och förstärkt incitamenten att ersätta människor med teknik.

Att denna typ av snedvridning – där teknik ersätter människor för marginella produktivitetsvinster – riskerar att leda till en lägre sysselsättningsgrad än vad som är socialt hållbart i en modern välfärdsstat är också något som fjolårets nobelpristagare i ekonomi, Daron Acemoğlu, har varnat för .

Utvecklingen har också gjort allt fler immateriella tjänster digitala och därmed gränsöverskridande. I dag kräver skatteuttaget att en aktivitet kan knytas till en plats för att därefter beskattas där, men samtidigt saknas mätbara, rättvisa och administrativt hanterbara regler för platsbestämning, värdering och skatteuttag. Var, hur och vem ska beskattas när en hybridkonferens tar plats i, och sänds från, flera länder? Eller när en expertpanel med svenska jurister streamas via ett globalt plattformsekosystem? Beskattningen av tjänster är betydligt svårare och mer konfliktfylld än den av varor.

Tjänstesektorn präglas också alltmer av en rörligare arbetskraft och ökade möjligheter till distansarbete. Människor accepterar längre pendlingsavstånd – eller ingen pendling alls. De kan i högre utsträckning bosätta sig utifrån önskvärda skatte- och lönenivåer. Skattekonkurrensen hårdnar både inom Sverige och internationellt. Om inte reglerna uppdateras, riskerar lokala skattebaser, alltså de som finansierar vår skola, vård och omsorg, att urholkas.

Allt detta sker samtidigt som Sverige står inför flera stora och utmanande omställningar: klimat och energi, digitalisering och AI, demografi och geopolitik. Problemet förstärks av att den samhällsekonomiska forskningen sällan är relevant för samhället. För en akademisk karriär inom nationalekonomi krävs publiceringar i internationellt ledande tidskrifter, vilka dessvärre sällan är intresserade av det svenska skattesystemet. Samma negativa konsekvens för samhällsdebatten får kausalitetshysteri som råder inom forskarvärlden. Den forskning som premieras för akademisk meritering är inte den som svarar på de stora samhällsekonomiska utmaningarna, utan den som fokuserar på snäva frågeställningar där kausalitet kan fastställas.

För att ta fram ny kunskap som faktiskt gör nytta och kan lösa större samhällsproblem i närtid, måste forskarna lämna sina stuprör och anta ett mer tvärvetenskapligt angreppssätt. På skatteområdet räcker det exempelvis inte med ekonomisk forskarkompetens; det krävs även juridisk och teknisk expertis för att forskningen ska bli policyrelevant. Givetvis måste även utbildningarna svara mot arbetslivets behov och idag efterfrågas ofta teknisk kompetens även hos skattejurister.

Det svenska skattesystemet behöver en sammanhållen och genomtänkt omställning där näringsliv, myndigheter och organisationer tillsammans med olika vetenskapliga discipliner kommer samman och tar ett gemensamt ansvar. Det är därför ingen slump att bland de senaste initiativen vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet finns tvärvetenskapliga satsningar öppna för samverkan, exempelvis skattecentret LUTAX och ett nytt forskningsämne för doktorander.

Vårt svenska skattesystem har kommit till vägs ände. Vägen framåt är inte fortsatt lappande och lagande. Vi behöver ett skattesystem som skapar rätt incitament för hållbar konkurrenskraft och produktivitetsdriven tillväxt. Ett modernt ramverk som gör det lönsamt att arbeta och investera i tjänster – och som håller ihop finansieringen av välfärden.

Åsa Hansson, docent i nationalekonomi och skatteforskare vid Lunds universitet och Ratio
Ann Öberg, doktor i nationalekonomi och vd för Almega