Göteborg avslöjar prislappen för kortare arbetstid

Vem skulle tacka nej till mer fritid med bibehållen lön? Det är lätt att förstå lockelsen i sex timmars arbetsdag. Mindre stress, mer tid med familjen och mer energi på jobbet är argumenten när Göteborgs rödgröna styre nu satsar på kortare arbetstid.

Men någon måste betala. Och just därför är Göteborg intressant. Inte för att satsningen visar hur enkelt det är att korta arbetstiden, utan för att den visar motsatsen.

Fyra äldreboenden och tolv hemtjänstlag ska omfattas av sex timmars arbetsdag. Omkring 640 personer berörs inom äldreomsorgen och tillsammans med förskolan omkring 920 anställda. Årskostnaden enbart inom äldreomsorgen uppgår enligt uppgifter i medier till 25 miljoner kronor. Det motsvarar drygt 39 000 kronor per anställd och år.

Som jämförelse finns det enligt SCB 128 100 undersköterskor inom hemtjänst, hemsjukvård och äldreboenden i Sverige. Om kostnadsökningen per anställd motsvarade den i Göteborg skulle arbetstidsförkortningen kosta över fem miljarder kronor om året för enbart denna yrkesgrupp. Då återstår alla andra som arbetar i äldreomsorgen. För att inte tala om resten av arbetsmarknaden.

Det mest talande är ändå vad kommunen inte gör. Sex timmars arbetsdag införs inte ens i hela äldreomsorgen. Skälet är, enligt Göteborgs vänsterpartistiska kommunalråd Marie Brynolfsson, att ”en fullskalig arbetstidsförkortning kostar väldigt mycket pengar”. Hennes slutsats är ändå att frågan behöver lösas på nationell nivå. 

Som om kostnaden försvinner bara för att staten tar över den.

Oavsett om notan hamnar hos kommunen, staten eller arbetsgivarna är ekvationen densamma. När arbetstiden minskar med bibehållen lön ökar kostnaden per arbetad timme. I verksamheter där människor måste finnas på plats går det heller inte att effektivisera bort de förlorade timmarna. En äldre behöver fortfarande omsorg. Ett barn behöver fortfarande förskolepersonal.

I stora delar av tjänstesektorn är medarbetarnas tid själva tjänsten. Färre arbetade timmar innebär mindre arbete utfört, om inte produktiviteten ökar i motsvarande grad.

I många personalintensiva verksamheter kan personalkostnaderna uppgå till 80 procent av kostnaderna eller mer. Kortare arbetstid med bibehållen lön innebär därför kostnadsökningar som inte enkelt kan effektiviseras bort eller skickas vidare till kunden.

Sedan kommer nästa problem. Kompetensbristen. Göteborg vill göra äldreomsorgen mer attraktiv, vilket är ett lovvärt mål. Men kortare arbetstid innebär också färre arbetade timmar. Ska samma verksamhet upprätthållas måste de timmarna ersättas. När många verksamheter redan har svårt att hitta rätt kompetens riskerar en generell arbetstidsförkortning att göra en redan svår ekvation ännu svårare.

Det betyder inte att arbetstiden aldrig kan kortas. Almega har heller inget principiellt emot arbetstidsförkortning. Där verksamhet, bemanning och ekonomi tillåter det kan arbetsgivare och medarbetare hitta lösningar som fungerar. Nyckeln är att utgå från verksamhetens förutsättningar, inte från en generell politisk modell.

Göteborg hoppas att satsningen ska göra jobben mer hållbara och attraktiva. Det återstår att se. Men kalkylerna visar redan något viktigt. Kortare arbetstid ”kostar väldigt mycket pengar”.

När Göteborg inte anser sig ha råd att ge alla anställda samma arbetstidsförkortning är lösningen knappast att skicka notan vidare till resten av landet. Sverige behöver högre produktivitet och fler arbetade timmar för att klara välfärden, kompetensförsörjningen och konkurrenskraften. Arbetsmiljöproblem ska tas på allvar, men de löses bäst där de uppstår, inte genom att generellt minska arbetsutbudet.

Göteborgs satsning är tänkt att visa vägen mot kortare arbetstid. Vad den egentligen visar är att en generell arbetstidsförkortning riskerar att bli en ordentlig dikeskörning.

Maria Gill, regionchef, Almega Väst
Maria Möller, arbetsgivarpolitisk chef, Almega