Vill S stoppa slöseriet? Börja med de egna vallöftena
S vill stoppa slöseriet med skattepengar – ett mål värt att ta på allvar. Men vägen dit går inte via att förbjuda vinster i friskolor eller trycka undan privata utförare. Tvärtom visar siffrorna att det är där, i den offentliga sektorns egen regi, som de verkliga besparingarna finns att hämta. Det skriver Fredrik Östbom, näringspolitisk chef på Almega i Di Debatt.
Socialdemokraterna går till val på att stoppa slöseriet med skattepengar. Mikael Damberg har presenterat en ambition om att på sikt frigöra uppemot 95 miljarder kronor årligen genom effektivare användning av offentliga medel. Den ambitionen förtjänar att tas på allvar. Sverige behöver mer välfärd för varje skattekrona, och det är välkommet att fler partier vill diskutera hur pengarna används, inte bara hur mycket som tillförs.
Men om målet är att jaga slöseri finns det skäl att titta på några av Socialdemokraternas egna förslag. Deras tydliga löfte om att förbjuda vinster i skolan och strama åt villkoren för fristående utförare riskerar att leda till högre, inte lägre kostnader. Att en verksamhet går med vinst betyder nämligen inte att den kostar mer. Ofta är det tvärtom ett tecken på att den drivs effektivt.
Friskolor får lägre ersättning per elev än motsvarande kommunal verksamhet. Kommunerna sparar därmed betydande belopp varje år när elever väljer friskolor, samtidigt som investeringsbehovet i skolbyggnader och lokaler minskar. Om friskolorna förbjuds försvinner inte kostnaden för elevernas utbildning. Eleverna finns kvar och kommunerna måste utöka kapaciteten, bygga nya skolor och anställa personal. Det som ser ut som en besparing i budgeten blir en utgiftsökning i verkligheten.
Mönstret återkommer i verksamhet efter verksamhet. Inom lokalvården visar en färsk genomgång av över 200 kommuner att städning i egen regi i genomsnitt är 28 procent dyrare än upphandlad städning och i vissa fall betydligt mer än så. Ändå väljer allt fler kommuner att ta hem städningen i kommunal regi utan att kunna visa vare sig bättre kvalitet eller bättre arbetsvillkor. Detta är slöseri i dess mest konkreta form.
Inom vården har Region Stockholm den högsta andelen privat drivna utförare i landet och samtidigt bäst måluppfyllelse i vårdgarantin, medan regioner med lägst andel privat vård ligger sämst till. Privata vårdcentraler toppar år efter år patienternas egna omdömen i den nationella patientenkäten. När effektiviteten i landets kommuner granskades visade det sig att genomsnittskommunen skulle kunna sänka sina kostnader med 28 procent om den vore lika effektiv som den bäst presterande kommunen. Effektiva kommuner kännetecknas av mindre detaljstyrning och större inslag av fristående utförare.
Bilden är alltså tydlig. Den som vill bekämpa slöseri gör klokt i att leta någon annanstans än där de privata utförarna finns. De är tvärtom ett av de mest beprövade sätten att pressa kostnader och höja kvaliteten, eftersom konkurrens tvingar fram jämförelser som egen regi sällan utsätts för. Den som vill hitta det verkliga slöseriet bör i stället leta i gapet mellan välskötta och vanskötta offentliga verksamheter, i upphandlingar som pressar priserna så att seriösa företag inte kan delta, och i en offentlig sektor som alltför sällan mäter vad medborgarna faktiskt får för pengarna.
Här delar vi Socialdemokraternas mål. Effektivare upphandling, hårdare tag mot välfärdsbrottslighet och bättre uppföljning är förslag på åtgärder som näringslivet fullt ut står bakom. Seriösa företag är de första att förlora på oseriösa aktörer och dåliga upphandlingar.
Vår uppmaning är därför enkel. Gör hela kalkylen. Räkna in vad friskolorna sparar åt kommunerna, vad upphandlad service kostar jämfört med egen regi och vad konkurrensen gör med kvaliteten. Den som på allvar vill stoppa slöseriet kommer att upptäcka att företagen i välfärden inte är problemet, utan en viktig del av lösningen.
Fredrik Östbom, näringspolitisk chef, Almega