Utvärdering av Riksbankens penningpolitik och arbete med finansiell stabilitet 2005-2010

Almegas remissyttrande avseende rapporten Utvärdering av Riksbankens penningpolitik och arbete med finansiell stabilitet 2005-2010

 

Inledning

Syftet med utvärderingen av Riksbankens penningpolitik och arbete med finansiell stabi­litet 2005-2010 är att granska utformningen av den svenska penningpolitiken och dess resultat under 2005-2010 och att analysera vilka lärdomar för penningpolitiken som kan dras av de senaste årens finanskris. Syftet är också att granska Riksbankens verksamhet för att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Dessutom är syftet att vinna ny kunskap på vetenskaplig grund på ovannämnda områden med hjälp av professor Charles Goodhart och professor Jean-Charles Rochet, som fick uppdraget att göra utvärderingen.

Almega har i första hand synpunkter på den del av utvärderingen som handlar om vilka lärdomar för penningpolitiken som kan dras av de senaste årens finanskris. En viktig lär­dom som lyfts fram i utvärderingen är att prognosmodeller borde ta bättre hänsyn till variabler inom finansiell ekonomi, och inte bara för att simulera deras påverkan på den finansiella stabiliteten utan även effekter på den reala ekonomin. Almega välkomnar rekommendationen att Riksbanken utvecklar makromodeller där den finan­siella sektorn utgör ett grundläggande inslag.

Almega vill därutöver framhålla att det finns lärdomar från utvecklingen i svensk ekonomi under finanskrisen som inte tas upp i utvärderingen, som skulle kunna stärka Riksbankens analyser och underlag för penningpolitiken. Almega syftar här på djupare analyser av skillnader mellan branscher och sektorer vad gäller tillväxt och resursutnytt­jande, som var utmärkande under finanskrisen och även under den följande återhämt­ningen. Sådana analyser skulle, enligt Almegas mening, underlätta Riksbankens bedöm­ningar av resursutnyttjandet i ekonomin samt underlätta de penningpolitiska besluten.

Almega välkomnar för övrigt de rekommendationer som lyfts fram som avser främjandet av ett säkert och effektivt betalningsväsende. Almega värdesätter den anmärkningsvärda information som kommit fram i rapporten, det vill säga information om att den institutio­nella och rättsliga strukturen varit undermålig under finanskrisen, och att utvärderarna anser att Riksbankens framgång med att lyckas undvika en allvarlig kreditåtstramning i hög grad berott på välvillighet från utomstående aktörer, såsom centralbanker i andra länder. Denna insikt ger starka argument för utvärderarnas rekommendationer som avser Riksbankens uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

 

Synpunkter på utvärderarnas rekommendationer

En viktig lärdom som lyfts fram i utvärderingen är att prognosmodeller borde ta bättre hänsyn till variabler inom finansiell ekonomi. Almega menar att detta är viktigt, inte en­bart för att användas för simuleringar som rör finansiell stabilitet, såsom simuleringar av hur ekonomiska chocker får effekter på det finansiella systemet. Almega förordar att Riksbanken också utvecklar sina makroekonomiska modeller för att fånga effekter på den reala ekonomin av utvecklingen inom finansiell ekonomi. Detta för att bättre bedöma effekter av exempelvis kreditåtstramning på företagens investeringar, hushållens konsumtion, tillgångspriser etc. Almega välkomnar rekommen­dationen att Riksbanken utvecklar makromodeller där den finansiella sektorn utgör ett grundläggande inslag.

Utvärderarna har funnit att Riksbanken har otillräckliga verktyg och befogenheter för att direkt påverka den finansiella stabiliteten. Mot bakgrund av de svagheter som utvärde­rarna identifierat vad gäller Riksbankens instrument och befogenheter för att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende föreslår de en ny lagstiftning som förtydligar Riksbankens, Finansinspektionens, Riksgäldens och Finansdepartementets ansvar och befogenheter när det gäller att hantera och förebygga kriser. Almega välkomnar utvärde­rarnas förslag på detta område, mot bakgrund av de svagheter i den nuvarande rättsliga och institutionella strukturen för att upprätthålla finansiell stabilitet som framkommit i rapporten.

Almega stödjer förslaget att det är upp till ovannämnda myndigheter att välja bästa mo­dell för hur ansvaret för finansiell stabilitet ska fördelas mellan dem. De förslag som lyfts fram i utvärderingen bör i detta sammanhang beaktas.

I utvärderingen framkommer att ”det var obehagligt nära att den internationella finanskri­sen ledde till vad som hade kunnat utvecklas till en finansiell kollaps i Sverige”. Grund­problemet var likviditeten, framför allt bristen på utländsk valuta och särskilt US dollar, i samband med att banker, bland annat i Sverige, fick allt svårare att ta lån i dollar, särskilt då finanskrisen eskalerade i samband med Lehman Brothers konkurs i september 2008. Bankerna i Sverige blev tvungna att vända sig till Riksbanken och även utomstående centralbanker för att få lån i dollar.  Rusningen efter dollar och Riksbankens dollarutlå­ning ledde emellertid till att Riksbankens valutareserv ”tömdes”. Det som räddade situa­tionen var Federal Reserves välvilja att låna ut dollar till Riksbanken. En sådan räddning kan emellertid inte tas för given. Almega stödjer därför utvärderarnas förslag att Riksban­ken regelbundet genomför stresstester utifrån ett scenario där kapitalmarknaderna upphör att fungera och där Federal Reserve och ECB inte erbjuder valutaswappar i US-dollar respektive euro.

 

Fler lärdomar som inte tas upp i utvärderingen

Almega vill utöver de lärdomar av finanskrisen för penningpolitiken som lyfts fram i utvärderingen framhålla att det finns fler viktiga lärdomar för penningpolitiken som kan dras av de senaste årens finanskris. Ett utmärkande drag i svensk ekonomi under krisen har nämligen varit stora skillnader mellan branscher och sektorer vad gäller resursutnytt­jande. Den översiktliga bilden har varit en relativt snabb återhämtning inom den privata tjänstesektorn medan industrin drabbades betydligt hårdare av krisen. I samband med återhämtningen har resursutnyttjandet blivit alltmer ansträngt inom stora delar av tjänste­sektorn, medan industrin ännu inte kommit tillbaka till produktionsnivån innan krisen, och har haft ledig kapacitet och liten brist på arbetskraft. Totalt sett kan det se ut som att resursutnyttjandet är normalt, medan den underliggande bilden kan vara att det är mycket ansträngt inom stora delar av tjänstesektorn, medan det fortfarande finns gott om ledig kapacitet inom exempelvis industrin.

Det är också för grovt att dra hela tjänstesektorn över en kam, utan det har också varit stora skillnader inom tjänstesektorn vad gäller effekter av finanskrisen samt av stimulans­åtgärder från penning- och finanspolitiken. Resursutnyttjandet har blivit särskilt ansträngt inom kunskapsintensiva tjänstebranscher, som visat en relativt snabb återhämtning, stark tillväxt och fått allt svårare att rekrytera den typ av kompetens som de behöver för att möta en fortsatt stigande efterfrågan.

Almega har saknat mer djupgående samt löpande analyser i Riksbankens penningpoli­tiska rapporter av dessa skillnader mellan branscher och deras inverkan på resursutnytt­jandet och inflationen. I den penningpolitiska rapporten från juli 2011 finns en fördjup­ning som tar upp den försämrade matchningen på arbetsmarknaden under de senaste åren, och den lyfte just vikten av utvecklingen på arbetsmarknaden för prognoserna och analy­serna av inflationstrycket. I fördjupningen föreslås också att Riksbanken löpande stäm­mer av den aktuella utvecklingen på arbetsmarknaden mot flera typer av indikatorer som till exempel mäter hur väl matchningen och lönebildningen fungerar. Det var en bra för­djupning, som borde följas upp löpande i de penningpolitiska rapporterna. Dessutom borde utvecklingen i skilda branscher också följas löpande och ingå i bedömningarna av resursutnyttjande och inflationstryck.

I direktivet för utvärderingen av penningpolitiken stod också att utvärderarna skulle granska hur Riksbankens arbete utvecklats när det gäller att analysera särskilt produkti­viteten och arbetsmarknaden. Almega saknar en sådan granskning i rapporten. Almega vill därför passa på att rekommendera Riksbanken att i fortsättningen djupare och löpande analysera och redovisa skillnader mellan branscher och sektorer också vad gäller produk­tivitetsutvecklingen. Almega anser att det skulle underlätta Riksbankens arbete med att bedöma resursutnyttjandet i ekonomin.

I en sådan fördjupad analys skulle också skillnader i efterfrågan och utbud på arbetskraft i olika branscher ingå, liksom analyser av produktivitetsutvecklingen i olika delar av eko­nomin. Härmed skulle också kostnadsutvecklingen beräknad utifrån enhetsarbetskostna­der finnas med, och analyseras i samband med prisutvecklingen i olika branscher och möjliga följdverkningar på inflationen.

 

Sammanfattning

  • Almega har saknat mer djupgående samt löpande analyser av skillnader mellan branscher och deras inverkan på resursutnyttjande och inflation i Riksbankens penningpolitiska rapporter under de senaste årens finanskris. Almega rekommenderar Riksbanken att i fortsättningen djupare och löpande analysera och redovisa skillnader mellan branscher och sektorer vad gäller produktions- och sysselsättningstillväxt, och vilka effekter dessa kan få på resursutnyttjandet, produktivitetstillväxten och inflationen. Detta för att förbättra underlagen för att bedöma resursutnyttjandet i ekonomin och för att bestämma penningpolitiken.
  • Almega välkomnar utvärderarnas rekommendation att Riksbanken utvecklar mak­romodeller där den finansiella sektorn utgör ett grundläggande inslag.
  • Almega välkomnar de rekommendationer som lyfts fram som avser främjandet av ett säkert och effektivt betalningsväsende, mot bakgrund av de svagheter som framkommit i rapporten vad gäller Riksbankens instrument och befogenheter för att göra detta.
  • Almega stödjer förslaget att det är upp till Riksbanken, Finansinspektionen, Riks­gälden och Finansdepartementets att välja bästa modell för hur ansvaret för finan­siell stabilitet ska fördelas mellan dessa myndigheter. De förslag som lyfts fram i utvärderingen på hur ansvaret skulle kunna fördelas bör i detta sammanhang beak­tas.
  • Almega stödjer förslaget att Riksbanken regelbundet genomför stresstester utifrån ett scenario där kapitalmarknaderna upphör att fungera och där Federal Reserve och ECB inte erbjuder valutaswappar i US-dollar respektive euro.

 

Stockholm den 11 november 2011

Lena Hagman, chefekonom Almega