Låglönefällan är en myt

En analys av medarbetare med "lägsta lön" - stämmer det att man fastnar i låglöneland?

"Låga löner smittar" är LO:s budskap i den nyligen presenterade rapporten "Vem vinner på sänkta löner?". Rapporten utgår främst från förhållandena inom handel och hotell och restaurangbranschen. Rapporten vilar på föreställningen "en gång låg lön alltid låg lön". LO visar inte hela bilden och kan inte göra anspråk på ensamrätt att beskriva verkligheten. Den ideologiska grunduppfattningen kan inte få ta överhanden över verkligheten.

Olikheter är en del av verkligheten men i LO:s avtalssammanhang är det ofta en strävan mot att allt ska vara lika. LO:s gamla "solidariska lönepolitiks" roll var att öka omvandlingstrycket i den svenska ekonomin.
Den nya solidariska lönepolitikens roll borde vara att underlätta inträdet på arbetsmarknaden och för bibehållen sysselsättning. Den solidariska lönepolitiken slår idag inte ut olönsamma företag som finner Sverige
olönsamt. Denna lönepolitik slår i stället ut människor som har svårt att få jobb.

Almega Tjänsteföretagen är representativt för tjänstesektorn med många företag i vitt skilda och expanderande branscher. LO-medlemmarna minskar stadigt och akademikergrupperna växer. Löneläget är inte sammanpressat som inom till exempel handeln och det finns en lönekarriär för individen.

Almega Tjänsteföretagen har gått igenom lönestatistiken för att se hur många individer som är kvar på lägsta avtalade lön respektive år. År 2001 hade 5,5 procent av företagens anställda "lägsta lön". Fyra år senare var det endast 0,006 procent som låg kvar på den lönenivån. Det är en väsentlig skillnad från de exempel som LO hämtar från andra branscher där verklighetsbilden anges till 20 procent.De branscher som i lönestatistiken har störst andel lägsta avtalade lön, turism/nöje, call-center och marknadsundersökningar, har en stor andel anställda ungdomar och extraknäckande anställda under studietiden.

Ladda ned rapporten (PDF).