Fastställande av tjänsteställe när arbetsplatser växlar - en analys av rättsläget

Utvecklingen i dagens näringsliv går mot allt högre grad av specialisering. Fokus ligger på kärnområden och tjänster och kompetenser köps vid behov. Det medför att personalens arbetsplatser växlar och att rörlighet är en förutsättning för fungerande verksamheter. Många är idag anställda av en arbetsgivare men utför arbete på många ställen hos olika uppdragsgivare.

En effektiv försörjning av näringslivet med en rörlig arbetskraft är också grunden för en positiv samhällsutveckling i landets alla delar. Frågan är emellertid komplex och många aspekter måste vägas samman. Något som under många år engagerat Almega är regelverket kring tjänsteresor, dvs. det regelverk som möjliggör skatteavdrag för vissa kostnader i samband med tjänsteresor.

En av hörnstenarna i regelverket är begreppet ”tjänsteställe”. Var den skattskyldige ska anses ha sitt tjänsteställe avgör nämligen i vilken utsträckning en resa från bostaden till den plats där arbetet utförs är att anse som tjänsteresa, något som i sin tur påverkar rätten att göra avdrag för merkostnader och resekostnader. Avdragsrätten avgör i sin tur arbetsgivarens möjligheter att ”skattefritt” kompensera arbetstagaren för de aktuella kostnaderna.

Riktigt så enkelt är det dock inte i praktiken. Regelverket är snårigt, tillämpningen spretar och det är mycket svårt att göra rätt. Då undantagen är branschbaserade brister likabehandlingen påtagligt. Utfallet påverkar kostnadsbilden och därmed också konkurrenskraften. Reglerna hämmar både affärer och sysselsättning och även den geografiska rörligheten

Skattereglerna behöver uppdateras och anpassas till den specialisering som växer fram i dagens näringsliv där arbetsplatserna för medarbetarna växlar i högre grad än tidigare.

 

Denna rapport publicerades för första gången i maj 2015. Med anledning av senare tillkommen praxis och ställningstagande från Skatteverket har den uppdaterats i januari 2016.