Varken industrin eller tjänstesektorn vinner på en dålig avtalsrörelse 2010

Frågan om vilken bransch som skall vara löneledande i 2010 års avtalsrörelse har kommit att handla om tjänstesektor kontra industri. Det är olyckligt, då ingen av dem svävar fritt i den globaliserade ekonomin. Båda sektorerna är beroende av varandra.

Diskussionerna om "löneledande" och "märke" skymmer också den nödvändiga diskussionen om behovet av modernisering av kollektivavtal och en lönebildning som ligger närmare företaget och dess medarbetare. Att de vardagliga villkoren är välkända för både fack och arbetsgivare är den bästa utgångspunkten för förhandling.

Det råder idag bred enighet om att avtalsrörelsen 2007 var ett misslyckande, med för höga löneökningar främst för den konjunkturkänsliga och lönekostnadsintensiva tjänstesektorn. Det leder till färre jobb och minskad lönsamhet.

Nu är det parternas ansvar att lära av sina misstag, inte upprepa dem 2010.

Tjänstenäringens olika arbetsgivarförbund och fack har sedan några år öppet fört en dialog om hur utbildning, forskning och skattesystem kan reformeras för att underlätta tjänsteekonomins framväxt i hela spannet, från första introduktionsjobbet till högspecialiserade spetskompetens. Vi breddar gärna denna krets för fler intressenter.

Vi inom Almega har aldrig gjort någon hemlighet av att de alltför uppdrivna lägstalönerna försvårar för nya tjänsteföretag på ännu underutvecklade marknader med stor potential. För hög ingångslön leder till dålig tillväxt i branscher som borde växa snabbare och planare löneutvecklingskurva för redan anställda.

Om en femtedel räknas till lön i fabriksproduktionen är det fyra femtedelar i ett IT-företag. Samma löneökningstakt påverkar företagens förutsättningar väldigt olika.

2 800 000 personer arbetar inom tjänstesektorns 560 000 företag.

Åttio procent av alla nya företag, en fjärdedel av all export, två tredjedelar av all näringslivets produktion och hälften av Sveriges BNP bygger på tjänster.

Arbetsmarknaden skiftar från löpande band mot ett allt mer diversifierat och specialiserat yrkesliv. Det bör speglas i ökad lönespridning. En löneöknings storlek måste tydligare knytas till medarbetarens prestation.

Det finns gott om exempel på parter som tagit sitt ansvar utifrån det rådande ekonomiska läget. Men även hur brist på framsynthet drivit inflation, räntehöjningar och i förlängningen sänkta reallöner.

Den nödvändiga debatten inför avtalsrörelsen 2010 ska inte handla om industri eller tjänst utan om hur vi säkrar en lönebildningsmodell och moderna kollektivavtal som ger företag och medarbetare möjlighet utvecklas i en globaliserad värld.

Jonas Milton
vd Almega
 

Publicerad i dagens Industrin 14/1 2008.