Varför håller MP och LO fast vid fackliga a-kassor?

Debatten om förändringar i a-kassan är livlig. Det är bra för det är nu det finns tillfälle att göra förändringar. Och det är därför det är dags att våga tänka nytt. Det har vi gjort på Almega, skriver Marie Silfverstolpe i replik till MP och LO.

Vi delar Miljöpartiets farhågor över att så många är beroende av kommunernas försörjningsstöd eftersom de befinner sig utanför arbetsmarknaden. Därför har vi på Almega föreslagit att arbetslöshetsförsäkringen ska vara en allmän försäkring och omfatta fler än dem i dagens system.

Försäkringen ska ha en grundnivå, och därutöver vara inkomstrelaterad med ett tak som höjs till motsvarande den nivå som finns i dagens sjukförsäkring. Utgångspunkten är att fler ska kunna omfattas av den inkomstrelaterade delen. Givetvis bör även det krångliga regelverket ses över.

Vi menar precis som Miljöpartiet att det finns ett värde i att se sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna som ett led i en omställning. Därför bör utredningen titta på vad en sammanhållen försäkring skulle innebära.

Almega ställer sig dock frågande till varför Miljöpartiet och LO envist håller fast vid att dagens medlemsanknutna a-kassor ska hantera inkomstrelaterade försäkringar. Vi vill se ett arbetsliv där det är naturligt att röra sig mellan olika branscher och kollektivavtal.

Då fungerar det inte med dagens a-kassor som i de flesta fall är kopplade till olika fackförbund och därmed speciella avtalsområden. Att hänvisa övriga till den nuvarande alfa-kassan är inte svaret på hur man uppnår en större rörlighet på arbetsmarknaden.

Svaret är entydigt en gemensam offentligt administrerad försäkringsgivare. Facken kan dock erbjuda medlemmarna försäkringar som täcker de lönedelar som inte täcks av den inkomstrelaterade försäkringen.

I debatten om den framtida försäkringen saknas fortfarande det viktigaste perspektivet – hur vi underlättar för de försäkrade att åter komma i arbete. Frågor som tidigare och effektivare rehabilitering och omställningsåtgärder kommer att underlätta för den enskilde, men också minska samhällets kostnader.

Därför är det av yttersta vikt att utredningen även tar upp frågor som hur sjukvården kan bli bättre, hur väntetiderna kan bli kortare och hur matchningen på arbetsmarknaden kan effektiviseras. Utredningen bör även titta på ett valfrihetssystem där den enskilde har möjlighet att välja mellan kvalificerade leverantörer av omställningstjänster.

En sådan socialförsäkringsreform skulle minska tiden i utanförskap, minska trycket på sjukvården, samtidigt som antalet arbetade timmar skulle öka. Först då får vi en reform för ett föränderligt och mer hållbart arbetsliv.

Marie Silfverstolpe, näringspolitisk expert, Almega

Publicerad i Dagens Arena den 15 februari 2013