Transports lån visar att a-kassan bör befrias från facket

Arbetslöshetsförsäkringens vara eller icke vara håller på att bli ett hett ämne. I denna diskussion pläderar Almega för en allmän arbetslöshetsförsäkring. Vår utgångspunkt är vår syn på arbetsmarknadens utveckling. Den demografiska utvecklingen innebär att vi inom några år kommer ha brist på arbetskraft. Samtidigt växer tjänstesektorn och efterfrågar allt mer av den tillgängliga arbetskraften.

Branschbegreppen suddas ut - marknader konvergerar och skapar nya växande företag som inte kan sorteras efter gamla branschbegrepp. Bemanningsbranschens snabba tillväxt är ett bra exempel på detta.

Dagens frivilliga a-kassa med långa karenstider och tuffa arbetsvillkor fragmentiserar utanförskapet mer än nödvändigt. Lägg till detta en allmän sjukförsäkring så blir resultatet att effektiv omställning förhindras eftersom fokus i första hand landar på vilken kategori personer som hamnat i utanförskap ska sorteras. Detta har betydelse för såväl ansvarig myndighet som individen eftersom det avgör ansvar och resurser. Det leder oss till att a-kassan bör ingå i en allmän omställningsförsäkring som inte administreras efter gamla branschmönster. 

Den fackligt anknutna a-kassan påstås vara en förutsättning för att tillvarata arbetstagarnas intressen. Bevisföringen bygger bl.a. på att en a-kassa underlättar rekryteringen till de fackliga organisationerna och stärker därmed deras legitimitet.

Men arbetslöshetsersättningen finansieras bara till en mindre del av medlemmarna i a-kassan. Det är staten som står för den övervägande delen av finansieringen, det vill säga skattebetalarna. Att medlen används på ett rättsäkert sätt och enligt det regelverk som finns borde vare en självklarhet. Det har visat sig att det inte alltid är så.

I Transportarbetaren (nr 4 april 2011) redovisas en häpnadsväckande historia om de ekonomiska relationerna mellan fackföreningen Transport och a-kassan. I korta drag har förbundet "lånat" miljontals kronor från A-kassans konsolidering under åren efter Alliansregeringens tillträde 2006. Syftet var att bibehålla nivån och kostnaderna för den fackliga verksamheten, trots medlemstapp, i förhoppningen att kunna återfå medlemmar via en "återställare" när de rödgröna vann valet 2010. Det visade sig att Transport gjort en felspekulation vad gäller valutgången - och även sin hantering av de arbetslösa transportarbetarnas pengar.

Enligt tidningen Transportarbetaren blev konsekvensen att man 2010 hade en skuld på hela 61 miljoner till a-kassan. Den ska regleras via sålda tillgångar och höjd fackföreningsavgift. I samma veva sänker man också avgiften till a-kassan. Det är lätt att misstänka att den sänkningen av a-kasseavgiften som uppstår när kapitalet återställs i själva verket innebär att avgiften varit för hög under de år som lånekarusellen har pågått.

Det finns fler märkliga frågor kring detta. Var fanns Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF? Enligt uppgifter på deras webbplats är uppdraget att utöva "tillsyn över arbetslöshetskassorna och Arbetsförmedlingens handläggning som har samband med arbetslöshetsförsäkringen genom att granska om de håller sig till juridiskt bindande regler. Uppföljning, förvaltningsuppgifter och förtydligande av regelverket är andra uppgifter."

Det uppdraget borde innebära att man åtminstone går igenom a-kassornas årsredovisningar utöver de självklara stickkontrollerna. Att dagens system med medlemsanknutna a-kassor har överlevt sig själv är denna historia ett bevis för.

Även om exemplet med Transportarbetarförbundets hantering av medlemmarnas och skattebetalarnas pengar inte är allmängiltigt visar det tydligt att dagens arbetslöshetsförsäkring inte är en bra lösning för någon part. Inte ens för Transport.

Inte heller systemet med differentierade avgifter utifrån nivån på arbetslöshet inom respektive bransch är bra. Det är olyckligt att definiera en person utan arbete som arbetslös inom en viss bransch. Det riskerar att skapa en inlåsning. I tjänstesamhället är oftast svaret att den kompetentes man besitter efterfrågas på ett helt annat ställe på arbetsmarknaden.

Den parlamentariska utredningen Hållbara Försäkringar har bl.a. till uppgift att titta på en lösning med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det är något som Almega ser mycket positivt på. Alldeles oavsiktligt, får man förmoda, har Transport givit utredningen ytterligare ett argument för en lösning i den riktningen.

 

Ulf Lindberg
näringspolitisk chef Almega
 

Läs debattartikeln på Newsmill