Tjänstesamhälle kräver skatteöversyn

Boten blev värre än soten i regeringens nya förslag om sänka skatter för vissa tjänstebranscher. Regeringen gör rätt i att dra tillbaka förslaget. Men nu behövs nya idéer och en mer modern syn på tjänsteföretagen. Det är inte längre hållbart att hårdbeskatta den växande delen av det svenska näringslivet.

Regeringens ursprungliga förslag om sänkta arbetsgivaravgifter för vissa branscher inom tjänstesektorn visade på en välkommen förståelse för att tjänstesektorn är det lokomotiv som drar upp sysselsättningen i Sverige.

Förslaget hade ändå några uppenbara brister, som blev än mer uppenbara med det nya förslag som kom efter det att EU-kommissionen sade nej till regeringens ursprungliga förslag.
Det nya förslaget, ”Kompletteringar till förslaget om sänkta socialavgifter för vissa delar av tjänstesektorn” innehöll alltför mycket av osund konkurrens och tröskelproblem. Förslaget innehöll dessutom ett undantag för personer som är anställda av bemanningsföretag, något som följde med från det ursprungliga förslaget.

Regeringens intentioner var det inget fel på, men till sist blev boten värre än soten. Det gav fler problem än det löste. Beslutet att dra tillbaka förslaget var det enda rätta.

Kvar finns ändå de ursprungliga problemen, inte minst den höga beskattningen av arbete. I tjänsteföretag utgör personalkostnaderna en betydligt större del av de totala kostnaderna, jämfört med den traditionella industrin. Personalkostnaderna ligger mellan 80 och 90 procent av de totala i tjänsteföretag, medan de i industrin ligger under 10 procent.

En sänkning av den skatt på arbete som arbetsgivaravgiften faktiskt är, skulle få ett mycket varmt och välkommet mottagande av landets tjänsteföretagare.
Men beskattningen av arbete behöver ses över ur fler perspektiv. I tjänstesektorn är det medarbetarnas kompetens man säljer. Medarbetarna, deras kunskap och drivkraft, är därför den viktigaste resursen. I det perspektivet framstår progressiva skatter, med den så kallade värnskatten som tydligaste exemplet, som klart kontraproduktiva.

Det är mer än femton år sedan det i Sverige genomfördes en större reform av skattesystemet. Sedan dess har över 250 regelförändringar genomförts, där många av dessa förändringar går på tvärs med grundprinciperna i skattereformen från 1990/91. Därtill har strukturen i näringslivet förändrats, vilket har ändrat förutsättningarna för skattesystemet.

Almega anser att en samlad översyn av skattestrukturen bör genomföras. Lämpliga utgångspunkter för en sådan översyn är att Sverige är ett tjänstesamhälle och att drivkrafterna till arbete bör öka.

Kanske är ändå regeringen kvar i bilden av det gamla industriella Sverige. Uteslutningen av bemanningsföretagen i det skrotade förslaget tyder på det. Bemanningsföretagen spelar en ytterst viktig roll i den strukturomvandling som det svenska näringslivet går igenom. I den nya tjänsteekonomin är inhyrning av personal ett viktigt smörjmedel. Genom inhyrning kan företagen utveckla sin kärnkompetens, det som är den bärande affärsidén. Samtidigt som man slipper binda resurser och kostnader i sådant som andra kan sköta bättre.

Inhyrning av personal är också ett sätt att parera de snabba förändringar som tjänsteföretag ofta ställs inför. Kundernas krav varierar och kan ändras snabbt, och då gäller det att kunna leverera den tjänst som efterfrågas. En tjänst kan inte, som en vara, läggas på en lagerhylla. Att utesluta bemanningsföretag från en viktig skattesänkning är därför att sätta käppar i hjulen för en nödvändig utveckling av det svenska näringslivet.

Det är bra att regeringens förslag om sänkta arbetsgivaravgifter för vissa delar av tjänstesektorn skrotas, även om regeringens ursprungliga syfte var gott. Det bör gå att lösa tjänsteföretagens skatteproblem på annat sätt. Men då måste framtida förslag bygga på en mer modern syn på tjänsteföretag.

Henrik Bäckström, förbundsdirektör Bemanningsföretagen
Ulf Lindberg, chef näringspolitik, Almega

Publicerad i Dagens Industri den 14/2 2008.